...
Særþa (impf. sarþ), v. a. (Isl. serða, (AS. serðan) lägra, häfda; förekommer om onaturligt umgänge mällan män, då bland skymfliga tillmälen nämnes: iak sa at maþer sarþ þik, VG.*, hvarmed är att jfra.: þat er annat (fullrettis orð) ef maðr kveðr hann væra sannsorðenn (ɔ: att han verkligen låtit på det sättet bruka sig), ef maðr kallar mann sannsorðenn, NGL., I. 70, 225, 333; och en beskyllning af detta slag är det ock som ligger i de på det första af dessa ställen (s. 70) anförda oqvädinsorden, om man säger till en annan man att han har födt barn, l. liknar honom vid en märr, l. kallar honom hynda (grey) l. sköka.
Sæssa, f. säte, bänk (Isl. hyende, kudde, EJ.); äfven ett fartyg med ett visst antal roddarbänkar l. roddare (sæssar). fiæþærtiugh s., fartyg med bänkar för 40 roddare, ÖG.*
Sæssi, m. (Isl. sessi, sessunautr) en som har sitt säte tillsamman med l. vid sidan af en annan, t. ex. roddare. hava fiuratighi -sa a sialfs sins kust, på sin bekostnad hafva 40 roddare, ɔ: i krigstider utrusta ett fartyg med 40 åror, jämte dess besättning, ÖG.* Loce. öfvs:er: ”remiges, vel convictores, consessores”; den senare af dessa öfvs:ar upprepas af Ver., som sedan öfvs:er ”huskarlar, hofdrängar”; Ih., utan tvifvel
