...
Væstgötar (væsgötar, vesgötar, væsgota), m. pl. Västgötar. VG.* U.* SM.* ME.* Chr.* -ta laghmaþer, U.* SM.* Chr.* -ta lagh, VG.* ME.* -ta laghbok, VG.* Jfr. Götar 2.
Væstgötsker (væst-, væsgösker), adj. Västgötsk. VG.*
...
Vætti (væti), n. (Isl. vætti) 1) = vitni 2). reþa v., mæþ reþo v., se Reþa 1. 2) ed i rättegångsmål. þe sum fiere svuro i -ino, ɔ: de tolf männen i tylftareden, )( þe tver sum foreþis mænnini æru, ÖG.* v. fram tælia, förkunna hvad det är för ed som af parten skall gås, samt uppgifva och framställa dem som skola svärja (om take, som för öfrigt ej hade befattning med själfva eden), ÖG.* Jfr. Vætis maþer, Lota vætte.
Vætti (væti), m. eg. vitne; en som gör ed i rättegångsmål, antingen som vitne l. i tylftared l. nämnd. sværi hvar v. sins læstum, VG.* Jfr. Vatter.
Vætti, væti (vatti), m. ett ting, äfven det minsta (förekommer icke utan förutgången negation). iak a ok þu ikki
