...
Blotan. Angående det af R-t (II. 97. not.) ytrade och af S-e (s. XXII) upprepade påståendet att blotir, G. 4, ej kan vara pl. till blotan, hvilket skulle i pl. heta blotanir, hvarför skriffel antages vara i G:s text, har det blifvit visadt i ME. föret. s. XCVII, XCVIII, att, så vidt bekant är, Svenska ord på -an aldrig haft pl. på anir, utan i det äldre språket på ir (utan an), och i det nyare på ningar eller ingar. I det utkomna häftet af Sv. Ak:s ordbok upptagas två särskilda ord: afskedspredikan och -predikning, af hvilka det förra säges vara utan pl.; men sanna förhållandet är att predikan heter i pl. predikningar, och likasom det förra ordet ej har annan pl., så har det senare ej annan sing. än den på an; också har någon auktoritet för den föregifna sing. på ning ej kunnat anföras, huru godt man annars haft om de mest orimliga auktoriteter. Möjligheten af ett skriffel på anf. st. i G. kan visserligen lika litet nekas som att skriffel äro möjliga på hvilket annat ställe som hälst; men skriffel får icke därför onödigtvis antagas såsom verkligt. — Till förekommande af misförstånd må tilläggas den anmärkning, att af den nämnda pl. på ingar blifvit bildad en särskild sing. endast till bruk vid sammansättningar, och sålunda kan man säga predikningssamling likasom verkningskrets, fordringsegare, ansökningstid &c.; men prediko i åtskilliga sammansättningar (predikoämbete &c.) är en gen. af inf. predika, och predikstol är sammandraget af predikostol (jfr. At, s. 789 ofvf.).
Bo land, rad. 3 efter 42. tillägges: ed. 1829, II. s. 324, 326.
....
