Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/154

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
116
Bygninga Balk.

drifwa eller walla sitt fä å annars enskilta skog eller mark, wid bot, som i 9. Cap. och 7. §. sägs.


2. §. Hafwa the, som bo samman i en by eller flera, förent sig om boskapens wård och hiordahåll, och försummar någor thet at uppehålla; gälde then skada, som fä af hans wållande eller försummelse giör, eller får. Til wallgång skola qwinfolk brukas, ther thet ske kan, och ej gossar, wid tijo dalers bot.


3. §. Tappar wallhion bort fä, eller giör willdjur skada, ther wallhionet pröfwas thet hindra kunnat; umgälle thet med sin lön, eller arbete.


4. §. Tå kiäle ur jorden är, skola swin ringade wara, at the ej måge rota up gräsmarken, och ware Brofogde skyldig, at hafwa noga acht ther å. Tage ock up, eller märke alla the swin, som han oringada finner, och löse ägaren them igen af honom, med twå marck för hwarthera. Will ej ägaren them lösa; stemme Brofogde honom för Rätta, och betale tå ägaren til Brofogden dubbelt för hwart swin. Försummar Brofogde thetta; böte en daler, och tage then, som wil och gitter, the oringada swinen, helst han, som them å sina ägor finner, och skada lider, och niute samma rätt, som Brofogde.


XII. Cap.