eller intager, och dör thet theraf; gifwe honom iämngodt igen, eller thes fulla wärde. Dör thet ej, utan warder sargadt; tage thet hem til sig och läke. Warder thet lahmt och lytt; behålle thet sielf, och gifwe ägaren olytt igen, eller thes wärde.
2. §. Sargar man med wilja annars fä
annan tid, eller tå man thet intaga wil; läke thet såra,
och böte fierdung af thes wärde. Är thet häst, oxe
eller ko; sätte ock genast så godt fä i stället til hans
bruk och nytto. Blifwer thet fä friskt, som förr; tage
hwar sitt åter Dör thet, eller warder lahmt eller
lytt; gälde åter jämngodt, och böte, som sagdt är.
3. §. Dräper man med wåda annars fä,
som ätas kan; betale wärdet, och behålle thet fä
sielf. För annat fä, som ei matnytt är, gälde
fierdung af thy thet wärdt är.
4. §. Tager någor lön före, at läka eller
åderlåta fä, och får thet död eller skada genom hans
wållande; gälde fä åter, och behålle thet. Gitter
han fulltyga, at han ej warit ther til wållande;
ware saklös.
5. §. Äger någer fä, som smittosam siuko
hafwer; hålle thet särskilt, at annars fä theraf ej
smittas må. Giör han thet ej; böte tre daler, och
