Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/25

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Cap. pag.
VI. At then ej ärfwa må, som annan dräper. 37.
VII. Om them, som genom grofwa

missgierningar sin arfsrätt förwärka, och om biltoger mans, och thes barns arf.

39.
VIII. Huruwida barn, som aflas i fästning,

lönskaläge, hordom, eller förbudna leder, måge arf taga.

40.
IX. Om egendomens laga uptekning efter then

döda.

42.
X. Huru gäld wid dödsfall gäldas bör. 45.
XI. Om arfwingar, som lefwa samman i bo

oskifto.

46.
XII. Huru arf skiftas skal. 47.
XIII. Om jämnkning, sedan arf skiftadt är. 50.
XIV. Om jäf i arf. 51.
XV. Om dana arf; och om inländsk mans

arfsrätt, ther han frånwarande är.

52.
XVI. Om mans, eller qwinnos, yttersta wilja

och testamente.

54.
XVII. Hwad, och huru mycket, man må i

testamente gifwa.

55.
XVIII. Hwad then bör i acht taga, som

testamente til godo niuta, eller ther å tala wil; och om arfwinge, som thet undandöljer.

58.
XIX. Cap.
)( 2