Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/400

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
362
Rättegångs Balk.

8. §. Tilwiter wederdeloman then, som til witne kallad är, thet honom ifrån witnesmålet stänga skulle, och nekar han ther til: gitter ej then, som jäfwet giorde, thet strax fulltyga; lägge i staden, Domaren honom före wiss dag ther til. Sker thet å landet; warde witnet ej thes mindre, för dödsfall skul, edeliga hördt, och hafwe parten äntå rådrum, at til nästa Ting bewis til jäfwet skaffa, om han thet äskar; och skiute Domaren med slut i saken up. Finnes tå jäfwet lagligit; pröfwe Rätten, hwad krafft then jäfwades utsaga äga må.


9. §. I the saker, som å lif gå, och andra swåra brottmål må Domaren höra then, som jäfwad är, utan ed, ther anledning är, at ther med lius i saken få: doch ej föräldrar och barn, ächta makar, eller syskon, emot hwarannan, ther saken ej af synnerlig wigt och swårhet är.


10. §. Qwinna, så gift, som ogift, må ej mindre än man witne bära: och ej måge the för lönskaläge, eller enfalt hor wräkas, när the therföre plichtat, och sedan sitt lefwerne bättradt.


11. §. Wachter, och the, som Rättens, eller Konungens Befalningshafwandes, bud och ärende gå, måge sielfwe edeliga witna om thet, som them i thy fall händer, så ock om thet the uträttadt, ther ej andre witnen til äro.


12. §.