Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/527

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

2. Så skal ock Domare tänckia ther vppå, at såsom han är sielff Gudz Befalningzman, så hörer ock Folket, som han döma skal, Gudhi til, så at han skal medh Gudz, och icke sin egen Befalning, döma Gudz och icke sitt egit Folck. Ty skal han så döma Gudz Folck, som han wil stå til swars in för honom, som Folcket tilhörer.


3. Theslikest skal han ock besinna, at Domare-Embetet är för then menige Mans bästa insatt, och icke för Domarens egit bästa, och therföre skal han bruka thet then menige man, och icke sigh sielff, til godha, ändoch thet är honom sielffuom medh til godo, när thet rätt brukat warder. Doch skal han sökia thet meniga besta medh Embetet, och icke sitt egit. Ty Domaren är för then meniga mans skuld, och icke then menige man för Domarens skuld.


4. Och aff thet nu sagdt är, kan man klarliga merkia, at the stå farliga för Gudhi, som driffua all Lagen ther effter, at the skulo få stora Saköre, ty Lagen är icke giffuin för Saköre skuld, vthan för Rätt skuld, then menige Man til nytto och gagn, och icke til olagligh Beskattning, Skada och Fördärff. Och the Fougtar och Befalningzmän som alt sökia ther effter,

at the skola draga theras Herrar stora Saköre til

handa
A 3