Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/534

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

sin Rätt. Men ther Saken så begiffuer sigh, at noger parten moste straffas medh Ord, tå skal thet skee när Saken är ransakad, och Domen är affsagd, och icke förr.


23. När Domaren sitter för Rätta, skal han icke wara på nogen Parten wredh, förty Wreden förhindrar honom, at han icke kan besinna hwadh rätt är i Sakenne.


24. Domaren skal icke wara förhastigh til at döma, för än han Saken wäl begrundat haffuer, ty en hastigh Dom är sällan godh och rätter.


25. Ingen ting är Domarenom så storligen aff nödene som beskedeligheet, at han weet när han skal wara sträng, och när hans skal wara mild i Laghen, ty alt Straff bör wara til Förbättring, och straffet bör wara sådant, om möyeligit är, at thet icke förhindrar honom som straffat warder, til at bättra sigh. Såsom skeer medh them ther stulit haffua, the stå widh stupona, mista Öronen och wisas aff By, om sådane Menniskior rymme bort i fremmande land, ther ingen kenner them, och wilia sedan bettra sigh, och föra ett gott Leffuerne, så warde the aldrig betrodde, och är thet straffet honom, som straffat är, ett hinder, och bliffuer han ther öffuer förtwiflat, och wärre än han

war tilförende, och hade för then skuld bättre warit, at

han