Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/542

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

lönligha tagit enom androm sitt ifrån. Så är thet och i alla andra saker, at man moste mera see vppå vpsåtet och meningen, än han seer på Gerningena.


36. Effter at gemenliga skee plägar här i Swerige, at ther twå träta och kiffua samman, tå pläger offta then ena kalla then andra en Tiuff, eller annat sådant, och then som så kallat warder, stempner honom til Ting eller Rätta, och seger at han haffuer lagt honom Tiuffuerij före, eller annat hwad som så är, och wil så komma honom på Skada, at han antingen skal stå samma Rätten, eller bliffua ährelöss: Ther skal tå Domaren wara beskedeligen, och göra åthskilnadt emellan oquädins Ord och fult wite, thet är fast annat i Wrede och af ett hastigt modh kalla enom Tiuff eller annat sådant, än medh Affwundz wilia binda honom medh Lagen aff berådt modh ther til. Effter thet är icke lika Brutt, så skal thet heller icke wara lika straff. Skal ock Domaren rätt see til, om thet är oquädins Ord eller ey, som Laghboken ther om inneholder.


37. Domaren skal icke tilstädia nogor oskiäligh wittnesbörd, effter at ther plägar offta skee falska Eder medh, vthan ransaken om thet är icke Wilduge Witne, eller Affwundz Witne, eller om ther är sådana Witne,

eller Skäl medh som bör, eller om thet är en

Meenedhare