Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/544

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

sådant skeer, thet skeer mest för Penninger skul, och är et vppenbara wåld och orätt, thet Herrarne icke tilstädia borde.


39. Monge äre ock så til sinnes, at när ens Mans Dom drifwin warder, at thet skulle stå hans ähro förnär, och ther aff kommer offta at monge säye sigh wilia förswara theres ähra, tå the förswara theres Dom, men sådhant Taal gånger aff Oförståndigheet. När en Domare dömer effter sitt yttersta Förstånd, och effter the Skäl som honom föregifwin warda, tå är han vthan skuld. Ther Saken sedan kommer för en annan, som mehra Förstånd haffuer och bätre Bewijs framkommer, och warder sedhan annorledes dömd, thet skal han wäl kunna lijdha, och thet är honom intet för när. Men om thet kan förnummet warda, at han för Mutor och Gåffuor, Wold eller Wänskap skuld haffuer affsagdt en falskan Dom, så haffuer han fögo ähra inlagdt ther medh. När nogon twifwelachtigh Saak framkommer ther man haffuer intet om skrifwit, antingen i Stadz eller Landz Lagen, ey är heller Landzseedh ther man kan döma effter, ther må man jw höra godhe Mäns Rådh, och döma effter sitt yttersta Förstånd och Samwit, at Saken må jw åthskild warda, ty så kräfwer Domarens Embete, at han trätor åthskilia skal.


40. Ther