Den här sidan har korrekturlästs
ganska ljuflig lukt (*).[1] I America är denna frukt i ogement värde, både hos de infödda och de
- ↑ (*) Jag följer här Jacquin i dess Observ. botan. P. 1. p. 13. ff. såsom hvars beskrifvning jag finner mäst noggran. Han säger vidare, at denna frukt är nästan af ägg-form, hyser omtrent 40 svarta kärnar, och at färgen är grön stödande på gråblått. Den samma plägar altid ätas rå och sådan som den är. Det tyckes, som den ej lärer förhålla sig lika uti alla climat, emedan den i Batavia skall bestå bara af en hop stora kärnar med litet kött öfver, som man suger saften af: Hawkesworth l. c. p. 454. hvaremot den i Indostan ätes med sked: G. Carreri l. c. p. 212. och äfvenså i Tunquin: Richard l. c. p. 61. hvilket vil utmärka någon större mängd af pulpa. Navarette förmäler om den i Manilla och deromkring, at derutur utsiprar en den förträffeligaste sort Rosen-vatten: l. c. p. 35. det jag ej annorstäds finner anmärkt. Hvad smaken beträffar, så är den mycket söt: Hawkesw. l. c. hvilket ock D’Avity Amerique. p. 6. och flere bestyrka. I Voy. à l’Isle de Fr. par un Offic. T. 1. p. 227. säges köttet vara en såckersöt Creme. Denna sötma tycker Oldendorp på Caraiberne vara för stark, så at den lätt kan blifva äckelaktig: l. c. p. 173. men Sloane klagar ej öfver sådant på Jamaica: l. c. p. 168. icke heller Jacquin, som på Martinique fann smaken ganska angenäm: l. c. p. 14. v. Rhede tyckte i Malabar smaken vara behagelig: l. c. T. 3. p. 21. Valentyn förekom den på Amboina läckrare än Custard-äplet: l. c. p. 165. hvilket G. Carreri säger gifva denna frukt efter i sötma: l. c. Rumphius förklarar denna för så söt och läcker, at man ej tror sig kunna bli mätt deraf: l. c. p. 139. tilläggandes, at smaken stöder på Rosenvatten, äfvensom ock lukten, hvilken dock af Carreri l. c. beskrifves såsom af Ambra och Rosenvatten ihop, och i Voy. à l’Isle de Fr. l. c. såsom af Pomerans-blommor. På sistnämnde ställe berättas denna frukts blomma ha en solid substance och smaka som Pistacher.
