Campeche-bugten, en fogel af samma art med långa ben, är mycket välsmakelig, likaledes et slags Vindspole därstädes. Ängsnärporne äro mycket angenäma (*).[1] Et slags Charadrii
- ↑ (*) Ängsnärp-slägtet, (Rallus) är äfven hörande til Snäppornas afdelning och således smakligt. a) Rallus Crex L. Ängsnärpan, har et kött, som är hvitt och läckrare än Rapphönsens: Hammer; mycket delicat til smaken: Pontoppidan; en Konglig mat: Willoughby; är emot hösten fet och rätt delicat: Zuckert; en ung och fet Rallus, som hängt i luften, räknas i Österrike för Konga-mat: Crantz. Köttet är läckert och luktar rätt väl: Brookes. Det är förträffligt och öfvermåttan närande: Leigh; oskyldigt och särdeles läckert, när foglen ätit grain de genet: Lemery. b) R. Aquaticus L. Träsksnärpan har tämelig god smak och är nog värderad när foglen är ung och fet, dock sämre än Crex: Liger. Har gemenligen någon träsksmak: Lemery. Rallus virginianus L. Sori, är så eftersökt i Virginien för des synnerliga läckerhet,
v. Rohr. Dock mindre delicat än Char. pluvialis: Liger. Des ägg räknas i Holland för läckerhet: v. Linné, Crantz, Hammer, fast de äro sämre än höns-ägg: Zuckert. f) T. Hypoleucos, hålles i Geneve för läckerhet: Gadd. g) Triage Cinclus brukas på Engelska borden: Pennant; är delicat: Leigh. h) Tringa alpina, Danis Domsneppe eller Ryle, Brissons Engelska Beccasine, estimeras i Engeland för en stor delice: Pennant. i) Tringa striata, Fiærepist, är delicat at äta: Hammer; är ganska välsmakande: Fabricius. k) Tringa maritima Guan, har delicat smak: Leem. l) Tringa ferruginea Hammeri l. Brünnichii, Rödbröstling, des kött är något torrt: Ascanius. Tringa pectore alarumque basi rufis, Råndbrystinge, är fet, och des kött mycket välsmakande: Olafsen. m) Tringa cinereo-fusca Olafsen; annon Canutus? hålles för en delicat mat: Olafsen.
