arter (†)[1] Kråkor (*),[2] Skrikor (**),[3] Skator (***),[4]
- ↑ (†) Korpar ätas af Indianerne vid Hudsons Bay: Ellis. Fransosen Denys säger, ati Acadien äro et slags Korpar, som äro aldeles så goda at äta, som höns, varandes större än de Europeiske, svartare, och ha annat läte: Jefferys. Köttet på en ung Corvus frugilegus L. är tämmeligen godt, när skinnet först afflås, i någras tycke ej sämre än dufvors: Brookes. Et slags Korp på Moluckerne, särdeles på Banda, har rätt delicat kött: Id. Corvus Eremita L. Waldrapp i Schweitz, man gör stort värde af ungarnes kött, och anser det för läckert, varandes af en mycket angenäm smak, och deras ben helt tendra: Albin. En ung Corvus frugileg. säges vara god at äta, och de gamla äro ej at förkasta då de träffas feta. På landsbygden i Frankrike äter man den: Montbeck. Indianerne på
- ↑ (*)
- ↑ (**)
- ↑ (***)
vintren för at äta, emedan han då är helt fet och nog välsmakande: Buffon. Hök-kött hvitt ibland de bättre sorter fogelkött försmåddes ej af Engelske Skeps-Officerarne: Sparrman. Glador föraktas ej af Jakuterna, äfven som ej heller andra roffoglar: Gmelin. Ray såg ofta i Rom på Månglareborden sådana foglar liggande, som ingen i England vil äta, såsom Glador, Qvidfogel Falco Buteo, Sparfhökar Falco Nisus, Kyrko-falkar Falco Tinnunculus &c.: Ray. Narborough hade god appetit på Patagonien, och åt Glade-kött med nog smak: Wood. I Brasil. åtskillige accipitres, delicata: Piso.
Ugglan i Canada skiljer sig ej ifrån den Europeiska, utan med det hon har en hvit ring om halsen och et eget slags läte. Köttet är godt at äta, och många föredraga det för en barn-door fogel: Jefferys. Ugglan i Carolina Screch-Owl, den samma som i Europa, des kött ätes af Indianerne och Negrerne: Brickell. Indianerne vid Huds. Bay äta Ugglor: Ellis. Ugglan i Coquimbo tyckte en Matros ha merveilleux smak: Feuillée. Ugglor äter landtmannen kring Archangel: Büsching.
