Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/50

Den här sidan har korrekturlästs

läckerhet de kunna få ibland alla mat-rätter, förbehållande sig de förnämare altid Häst-hufvudet, såsom bästa stycket. Åtskilliga

    vildoxar. Congos äro store, och hållas för läckre: Churchill. I Abyssinien undfägnandes Poncet med vild-oxkött af en art, som är mindre än de Franske och har inga horn. Des kött var en läckerhet. Ethioperne värdera särdeles detta kött. Asiens och Americas vild-oxar torde vara af annan art. Det samma torde gälla om den lilla bruna koen från Africa, den Demanet gifver företräde för alt ville-bråd, samt Buffons Zebu eller Bos Indicus, den Marmolieu så mycket uphöjer. Vi gå nu til Buffeln, Bos Bubalis. Italienske bufflarne hafva et svart illa luktande och hårdt kött, som endast ätes af Judar och den gemena hopen: Misson. Maillet säger, at Buffel-köttet är god spis, men det är dock visst, at knapt den ringare folkhopen håller denna föda til godo: Alpinus. I Fide är Buffel-köttet godt och fett: Bosman. I Cap är det, enligt Kolbe, sämre än oxkött, magrare och sträfvare. I Achin på Sumatra äro Bufflarne store och välsmakande. Red. d. Voy. Holl. Des Rhodes fann detta slags kött i Tunquin icke oäfvet, fast sämre än ox-kött. Det ätes dock af folket: Turpin. Indianerne, på Savu, äta häldre Bufflar, än får och getter: Hawkesworth. På Malabariska kusten är det sämre än oxkött, dock godt: Dellon. Men uti rätta Indien torrt och oäteligt, om det icke starkt späckas: Saar. Invånarne på Macassar gifva vilde bufflar företräde för de tama: Walentyn. Capska vild-bufflen, (Bos Cafer,) har et groft, ej mycket fett kött, men och af en vild angenäm smak: Sparrman. Thunberg. Fermin omtalar et slags små Bufflar på Surinam, kortbente, med bredt hufvud och bringa, samt smal bakdel, och hvilkas kött skal vara bättre än kalf. Bos Bison, Americanus har om hösten i Louisiana et fett och saftigt kött: Hennepin. Catesby säger, at det har en god hög smak, och liknar ej