Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/10

J Fall at något seeltes/
Är thet loffgifwit tå/
Aff migh sielff/ migh tildeeltes/
The Ord man bruka må.
Och intet främat taga/
Fins iagh ey räckia til/
Thet ingen kan doch klaga/
Som rätt betänckia wil.
Än tusend Ord iagh äger/
Som vppå andre Mål/
Man ännu intet säger/
Ehuru är theras Prål.
Then Orsak iagh än finner/
Til mitt föracht/ är then
J hugen intet rinner/
Vppå the Swenske Män.
Än altijdh Krijgh och Örligh/
Och ridderligh Bedrifft/
Hoos them är funnen görligh/
Wanähra til min Skrifft.
När andra bruka Pänna/
Och skrifwa alt som mäst/
The lära Bössar spänna/
Och heller rijda Häst.
Hoos Götharna thet hände/
Som wunne förr Atheen/
Thet rådhslogz at man brände/
Ther Bökren i gemeen.
Ney stegh en vp at swara/
Tå blefwe the som wij/
Orädde för all Fahra/
Widh Krijget swefwas ij.
Så länge Greker öfwa/
Sitt läsande i Book/
J Säkerheet the töfwa/
Til thess the äre i Ook.
Oss wåre Wapen hielpa/
Til Segher här och thär.
Them theras Böker stielpa/
Som the mäst hålla kär.
Så talade tå thenna/
Så meente alle slätt/
At theras Böker bränna/
Thet wore intet rätt
Aff sådant theras Sinne/
Och sådan Lust til Krijgh/
Är litet vthi minne/
Om the förgäta migh.
Doch medan en deel fächtar/
Skal iagh förordna them/
Som prijsar och vrsächtar/
Här effter Götha Män.
En Orsaak vppenbarligh/
Är och til Swagheet min/
The månge Vthtågh fahrligh/
Mitt Folck vhr Länder sin.
Giordt hafwer/ kring om Jorden/
Så offta hijt och tijt.
At iagh är minskad worden/
Aff theras wandringz nijt.
Två gångor femton Härar/
Jagh fölgde vthur Land/
Men thet migh än beswärar/
Thet gick them så i Hand:
The kunne fåå tilbaka/
Sitt Land och sädan migh/
Förglömde när the smaka/
Then Lust the sökte sigh.