Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/13

Man vndslap här then Willa/
Och thet Affguderij/
Som Påfwen wil inbilla/
Men iagh bleff intet frij.
Jagh bleff än mehr beswärad/
Och miste mitt förswar/
Och wardt nu mindre ährad/
Än iagh tilförne war.
Alt hwad som aff Papister/
Beskrifwit war medh migh/
J hastigheet iagh mister/
Jgenom theras Krijgh.
Medh sigh min Heder förde/
Then stålte Biskop stoor/
Som mitt Beröm förstörde/
När han vhr Landet foor.
En Brask thet samma öfwar/
Aff Östergötlandz Stifft/
Han Swenske Böker röfwar/
Och hwad thär fans för Skrifft.
The Gamble Göthars långe/
Rijmböker han borttogh/
Och theras Wijsar månge/
Hwar på Historien stogh.
Ty alt hwad låfligt giordes/
Och ridderligh bedreffs/
J Gambletijden/ spordes/
Och alt medh Rijm beskreffs.
The Greker ingen glömer/
Som togo Troya in/
För thet at them berömer/
En Grek medh Rijmen sijn.
Mehr gagnar them the funne/
Homerum til sitt Loff/
Än alt thet som the wunne/
Medh heela Paris Hoff.
När the hans Skriffter miste/
Är och alt theras Roos/
Som ingen nu mehr wiste/
Aff them och slätt sin koos.
Migh är thet än i Minne/
Doch medh mitt störste Wee/
Hwad Hieltar sigh här inne
J Swerige låte see.
Jagh sågh Achillis lijke/
Och then ey mindre war/
Än then som Troyæ Rijke/
Togh vnder sitt Förswar.
Jagh sågh och mins allena/
Then ingen Förmånn gaff/
J Wackerheet Helena/
Som mycket säyes aff.
Men ach! Jagh migh påminner/
Jagh sågh tilförne här/
Then intet öfwerwinner
Homerus som än är.
Altså är nu förswunnin/
The GöthaMäns Bedrifft/
När intet blifwer funnin/
Mehr om them någon Skrifft.
För them iagh intet quijder/
Them war en Dödh beskärd/
För Skrifftens skuld mehr lijder/
Som ingen Dödh war wärd.
Hon hade tient at blifwa/
Så länge Wärden står/
Så länge Folcken skrifwa/
Så länge Solen går.