Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/14

Hon fördes som iagh sade/
Vhr Landet medh the twå/
Papister/ som nu hade/
Alt hwad the kunde få.
Widh theras Tijdh tilhopa/
Hwar aff thet här och thär/
Än finnes kring Europa/
Ther thet minst achtat är.
J Rom en deel förwaras
Til födo Matk och Maal/
Kan en gångh vppenbaras/
Och frijas vhr thet Quaal.
När man först böriar leta/
Tå skal man finna på/
Och flere Rum få weta/
Hwar thet än dölias må.
Förvthan thet förtalde/
Föracht och hinder stort/
Migh intet ringa qualde/
Then Skadan migh har giordt.
The främa Kungars Wälde/
Vthaff the Jutars Blodh/
Som Swenskom wedergälde/
Så theras Wilia godh:
At när the äre tagne/
Aff ett frijwilligt Waal/
Tå äre the vthdragne/
The Swenske til stoort Quaal.
Tå hafwa the vthplundrat/
Archiver och Cantzlij/
At mången sigh förvndrat/
Har på thet Tyrannie.
Thet til min Prydna lände/
The fööra träget bårt/
At göra så min ände/
Så framt the kunde kårt.
The Runasteenar stoora/
Nu intet lempnas quar/
Och söchtes til förloora/
Alt hwad i Swerige war.
Thet måtte synas Vnder/
Om iagh och lempnad är/
Som lefwat har in under/
The grymme Härrar här.
Omsijder war min ägen/
En Konung aff Swensk Blodh/
(Altså är Lykkan trägen/
Mot migh och aldrigh godh.)
Then migh ju så förfölgde/
Som någon hade giordt/
Sitt Haat nu intet dölgde/
Ehuru thet war stoort.
Til Pålandz Rijke krönter/
Kung Sigismundus bleff/
Aff hwem iagh så wardt lönter/
At han migh och fördreff.
Tå fans en wäldig Hielte/
Från Södermanna Land/
Som i Förswar sigh stälte/
För migh medh Swerd i Hand.
Om han ey funnitz hade/
Tå wore Swerige Trääl/
För Frijheet Wår sigh lade/
Then samma vp medh skääl.
Jnbördes Krijgh förderfwa/
Then som them förer/ mäst.
Doch offta the förwärfwa/
Then Frijheet them är bäst.