Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/15

Tilförne the migh skämde/
Och wore nogh til meens/
När Göthar intet stämde/
Medh Swenske öfwereens.
Ty Nyie gånger hände/
At thesse Rijken tw/
Sigh från hwar annan wende/
Från Magogs Tijdh til nu.
En Konung Swerige hade/
En annan Götha Land/
Jnbördes sigh tilsade/
The både/ Mord och Brand.
J medler Tijdh migh härier/
En thär then andra här/
At iagh/ när hwar sigh wärier/
Hoos både plågad är.
Så mycket ondt migh mötte/
Så olycksam iagh war/
Så mången migh anstötte/
Och på migh händer bar.
Min Tröst är thet allena/
Ehuru iagh war trängd/
Bland andre Språk orena/
Står iagh nu oförmängd.
Ty hwarken Ninus räckte/
Sitt Regemente hijt/
Ey heller Cyrus sträckte/
Til mitt Folck/ sitt Gebijt.
När Alexander lade
All Rijke vnder sitt/
Han intet wunnit hade/
Moot thetta Folcket mitt.
Och Cæsar näpligh hinner/
Jn til thet Swenska Haff/
Sitt wäldes Gräntz thär finner/
Och moste draga aff.
Jagh kom/ Jagh sågh/ han sade/
Men intet mehr/ iagh wann/
Hans Ståltheet nederlade/
Thet Motstånd han här fann.
Än finnes Danmarcks Krona/
Förd wara til Wien/
Aff them som intet skoona/
The Språk man håller reen.
Och flere Grannar mijna/
Betwungne aff vthländsk Macht/
Som såge Språken sijna/
J största Willan bracht.
Thet må iagh intet klaga/
At medh vthrustad Häär/
Owänner mijna draga/
Emoot migh hwar iagh är.
Thet skulle intet lijda/
The mijne Kämpars Modh/
Beredde/ för migh strijda/
Och wåga Lijff och Blodh.
Ney thet skal aldrigh finnas/
At iagh i ypet Fält/
Aff någon skulle winnas/
Som sigh har moot migh stält.
Medh hemligh Krijgh iagh plågas/
Medh List och medh försåth/
Om en gång något wågas/
Så skildes wij snart åth/
The låta see sigh Wänner/
The som migh hata mäst/
At then som them ey känner/
Han troor them aldrabäst.