Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/4

At iagh är theras ägen/
Så litet achtas iagh.
Til spott är hwar benägen/
Mot then som reda är swag.
När mine Systrars Minne/
Är effter theras Död/
Så friskt i hwars mans Sinne/
Och lijder ingen Nödh.
Romaren är förswunnen/
Doch talas Romerskt Mål.
Rätt som man wore bunnen/
Til thess Beröm och Prål.
Thet måste alt beskrifwas/
Nu medh Latinske Ord/
Som intet kunde gifwas/
Och ingen blifwa spord/
Jgenom migh/ som både/
Så Gammal är och Rijk/
Ach må iagh intet råda/
Altijdh Latinen lijk.
Jo/ hwij skal iagh bekänna/
Migh wara mindre wärd/
På något sätt än thenna
Vthi then ganska Wärd?
Om Språken intet dömes/
Som om gemene ting/
The hwilke så berömas/
Som Hugen faller kring.
Menniskian ähr för ringa/
Här döma något om.
Bequäme finnas inga/
Til fälla sådan Dom.
Wij äre mehr än alla/
The Ting GVdh hafwer giordt.
Thet måste alt omfalla/
Ehuru thet är stoort.
Först Mannen sielff förswinner/
Och är en ringa Tijdh.
En gång och Jorden brinner/
Så mächtigh bredh och wijd.
The höge Slått och Fäste/
Stå the än tusend Åhr/
Thet minste medh thet bäste/
Doch en gång ända fåhr.
Oss bör man intet föra/
Jbland thet som förgås:
Thet Tijden kan förstöra/
Och Wädret när thet blås.
Förr än thet alt wardt skapat/
Tå wore wij nu til.
Och när alt är förtappat/
GVDH oss behålla wil.
Fåfängt sigh then tå quälde/
Som sökte weta wist/
Hwad Språk Gudh hälst vthwälde/
Til bruka först och sidst.
När Gudligh tingh besinnas/
Aff then förgängligh är
Hwad Sanning skulle finnas/
J thetta Mörker här?
Hwad Konung wil sitt Ställe/
För andra träda aff?
Hans Macht än mindre gälle/
Kring Jorden och kring Haff.
Han hafwe nyligt rijke:
Han ware sielfwer swagh:
Hwem är mehr än hans lijke/
At föreskrifwan Lagh?