Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/5

Så länge han GVdh känner/
Allena öfwer sigh/
Han ingen mehr bekänner/
Sigh högre/ rätteligh.
Skal iagh tå stå tilbaka/
När någon fram om går?
Och något Rum försaka/
Ehuru högt iagh står?
Therföre at iagh ähras/
Så litet hos så få?
För thet at sigh beswäras/
Thet andra om migh gå?
Ney ney iagh wil behålla/
Then wördning iagh har fått/
Och kan sielff intet wålla/
Til the gemenas Spått.
Ey eller må iagh klaga/
Så högt there öfwer mehr
At migh så fåå behaga
Som iagh nu offta seer.
Min Högheet migh thet nekar/
Mitt wärde moot migh står/
Och på the andra pekar/
Them och så illa går.
Mitt ädle Sinne drifwer/
Migh heller til min Macht/
At medh thet iagh nu skrifwer/
Emoot stå mitt föracht.
Än at medh snöpligh quijda/
Onödigt låta see/
Hwad iagh migh såger lijda/
Och hafwa för ett Wee.
Förachtet wil iagh wijsa/
Hwad Orsak är ther til/
Ther effter iagh bewijsa/
J bäste Ordning wil.
Och låta sidst förnimma/
Medh Spådom sann och klar/
Af hwem/ hwad Tijd och Tima/
Jagh blifwer vppenbar.
J många andra Länder/
Jagh länge brukat war/
Är nu snart som okänder/
J Swerige allenast quar.
Ty när iagh bleff förandrat/
Ther vthe och förwänd;
(Ther mädan iagh har wandrat/
War offta wäl bekänd/)
Gaff iagh migh hem tilbaka/
At sättia i bättre Roo;
Och kunde ey försaka/
The Göthar som här boo.
Then Kärlek alle draga/
Til sijne Fäders Bygd/
Migh kunde så betaga/
Jagh hölt thet för en Dygd:
At til then Orten wända/
Mit Vthsprung war vthaff/
Ehwad tå måtte hända/
Hijt hem iagh migh begaff.
Then Tijdh iagh här har warit/
Så sedan såsom förr/
Än iagh vth hade farit/
Try tusend Åhr migh gör.
Medh en tilbörligh Heder/
Är iagh förr wördat här/
Til thess at iagh så neder
Omsijder kommen är.