Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/6

Nu för en Tijdh begyntes/
Oskäligt mitt föracht/
At som en Blygd thet syntes/
Hwad iagh hälft hade sagt.
Här talas altijdh mehra/
Medh andra Måål än migh.
Och skal man någothera/
At lära önska sigh/
Så läres för alt annat/
Än som iagh läras kan.
Jagh weet then som skal sannat.
Här är så mången Man/
Then tiugu Åhr tillijka/
Och then än tiugu Åhr/
Har wistas vthi Rijke/
Och intet migh förstår.
När Babylon förstördes/
Medh Högheet sin och Prål/
Kan skee tå intet hördes/
Så mångahanda Måål.
Jnfödde flitigt lära/
Främmat the höra här.
Vthlänske hålla i ähra/
Alt hwad som theras är.
Hwad samquäm här anställes/
Är som thet wore skam.
J hwad Taal hälft ther fälles/
Medh Swenska komma fram:
Nu hälsas intet mehra/
Ey biudes fahra wäl/
Om thet ey skeer etthera/
Medh tyske Ord man stiäl/
Eller och kanske medh Franske;
Thet Liudet är så sött/
At the man migh förwanske/
Som ringa blijwer skött.
Ehwart vth man sigh wänder/
Nu höres alt Monsör/
Så känder som okänder/
Straxt swarar Servitör.
Hwem Adels Nampnet gifwes/
Ehurudant thet är/
Thet effter Tyskan skrifwes/
Som them nu är så kär/
The hålla sigh för wara/
Mehr ädle medh tyskt Nampn.
Och låta migh så fahra/
Rätt som then andras Hampn.
Jagh finner många bära/
J Swenska Kyrckior in/
Rätt såsom för en Ähra/
The tyske Bökren sijn.
När Barnen skole läsa/
Til/ heller ifrån Bord/
Föräldrarna them snäsa/
Skeer thet medh Swenska Ord.
När man en Vthländsk frägar/
Om han migh lära wil/
Han påkkandes straxt säger/
Hwad gagnar migh thet til?
Mitt Språk är myckit bättre/
Migh stygges thetta här.
Sigh så i Sinnet sätter/
Thet bruka hwar han är.
Han talar medh the ringa/
Medh höge lijka så/
Och finner bland them inga/
The honom ey förstå.