Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/8

Ey Seneca berömas/
För sijn sångfulle Skrifft/
Ey heller Plautus dömas/
Ensam i lustigh Dicht.
Jagh kan en gång vpwäckia/
Then vthi Orden all/
Jagh noghsampt wil vptäckia/
Hwad han framföra skal.
Fast nu sigh ingen drijstar/
Til göra något Proff/
Är intet thet them brister/
The Ord them görs behoff.
Om Judarnas Bedriffter/
Och alt thet them är händt/
Medh the Chaldeers Skriffter/
På Swenskan finnes wändt.
GVdz Lagh och CHristi Wilia/
Förstås aff mine Ord/
At ingen kan åthskillia/
Hwar hon är bättre spord.
Om Christoffer och flera/
The hade nogh aff migh/
När the til at förmehra/
Swensk Lagh/ beflijta sigh.
Hwij skulle iagh tå inthe/
Nu så wäl räckia til?
Är thet som iagh ey hinte/
At man migh omgå will?
Ney ney/ men the förswäria/
Förthenskuld mitt förswar/
Migh ingen först wil wäria/
Och göras vppenbar.
Således intet hände/
Vthi the Grekers Land.
Hwem Språket ther ey kände/
Gick honom så i Hand.
At han hölts för ett Under/
Ehwart han gick omkring/
Besågs ther alle stunder/
Som en ny sälsam ting
Then som hoos them war främa/
Man för Barbarer hölt/
Ther måste han sigh skäma/
För thet han intet wölt.
Wijs hölts then intet wara/
Som hade ey Greska lärt/
Och intet galt förswara/
Thet Mål han hade kärt.
Han måste straxt förandra/
(Och fick napt see sigh om/)
Sin Drächt/ lijk medh the andra/
J Staden tijt han kom.
På thetta Sätt föröktes/
The Grekers Macht och Flor
Jfrån alt Folck tijt söktes/
Som til en marcknad stor.
At goda Seder lära/
Och känna theras Taal.
Then Ort hölts rätt i ähra/
Ther Dygden hon war faal.
J Rom gick sammalunda/
Och effter samma Art/
Som theras Macht tilstunda/
Bleff Språket reent och klart.
När thet sin Wördning miste/
Snart Wäldet och förswan/
Så at vppå thet sidste/
Man inthetere fann.