Sida:Thet Swenska Språkets Klagemål 1658.djvu/9

Så länge the vthstängde/
Hwad främmande them war/
Och intet vthlänskt mängde/
Så bleff Latinen quar.
Ther effter drogh hon tädan/
Then gode Systren mijn/
Och lempnade them sädan
Oächta Dottren sijn.
Man troor thet kunne hända/
Jagh giorde lijka så/
Och wille migh bortwända/
Från them som migh försmå.
Men thet är från mitt Sinne/
Fast långt/ och aldrigh tänckt/
Jagh blifwer quar här inne/
Ehuru iagh är trängd.
Här wil iagh ännu blifwa/
Förthenskuld synnerligh/
At ingen kan migh drijfwa/
Aldeles vth för sigh.
Och som the Swenskes Wälde/
Än intet fullwäxt är/
Jagh migh nu fåfengt quälde/
Til at förbijda här.
Här effter alle Dagar/
Och medh thess tilwäxtz Åhr/
Min Wördningh mehr tiltager/
Och mehra dyrckan fåhr.
Nu restar migh förklara/
Thet intet är mitt Feel/
Om iagh ey säyes wara/
Så skön och rijk/ och heel.
Orsaker äre många/
At iagh förachtat är/
Och vthaff Tijden långa/
Vthsprungne flyta här.
Thet första som migh skadar/
Min ägen ålder är/
Them aldramäst beladar/
Migh lära medh Beswär.
The äldste Orden mina/
En stoor deel intet weet;
En deel i Skriffter sijna/
Medh them gör mäst förtreet.
Seer man at alle andra/
Här brukelige Tingh/
Med Tijden sigh förandra/
Och gå som i en Ring.
Thet som en Tijdh war Seder/
Är en gång nederlagdt/
Och när thet är ladgt neder/
Tages åter vthi acht.
Ty emoot Öden strijda/
Är fåfängt biuda til/
Wij moste thet förbijda/
Hwad GVdh han hafwa wil.
Therföre intet gäller/
När intet Tijder är/
Man sigh moot Tijden ställer/
Och gör sigh tå beswär.
Om iagh nu brukad blifwer/
Fast på ett annat sätt/
Än Lagen migh beskrifwer/
Och iagh är förr hoppsätt/
Så skrifwes iagh medh rätta/
Som bruket är idagh/
På wåre Bygder slätta/
J wåre Bönders Lagh.