ämnade sig. De svarade sig icke veta, hvart de skulle taga vägen, hvarpå khalifen bad dem vara hans sällskap följaktiga och sedan yttrade till Djafar: tag dem hem till dig och för dem i morgon inför mig, så skola vi tillse hvad slutet på allt detta månde blifva! Djafar efterkom befallningen, och khalifen återvände till sitt palats, men var omöjligt i stånd att sofva det återstående af natten.
Morgonen derpå satte han sig på sin thron, och när hans hofmän infunnit sig inför honom, och alla aflägsnat sig med undantag för Djafar, sade han till denne: hemta hit de tre systrarna och de bägge tikarna samt tiggarne! Djafar stod upp och hemtade dem, lät systrarna taga plats bakom en gardin och sade till dem: vi hafva förlåtit er med anledning af er föregående artighet emot oss och emedan ni ej vissten, hvilka vi voro; men nu vill jag låta er veta, att ni stån inför den femte af Abbas’ söner, Harun Er-Rashid; jag råder er derföre, att strängt hålla er vid sanningen. När systrarna hörde hvad Djafar sade dem om khalifen, framträdde den äldsta bland dem och talade som följer.
Berättelsen om den Första bland de Tre Systrarna i Baghdad.
Underbara äro mina lefnadshändelser, du de Rättroendes Beherrskare; ty dessa bägge tikar äro mina systrar, födda åt min fader, ehuru af en annan moder, och jag är den yngsta bland oss tre. Sedan vår fader aflidit och lemnat oss i arf femtusende guldstycken, trädde dessa mina systrar i äktenskap. Men när de lefvat en tid tillsammans med sina män, beredde sig dessa sistnämnda till en handelsresa och mottogo af sina hustrur tusende guldstycken hvardera, hvarefter de alla begåfvo sig å väg och lemnade mig qvar här. Sedan de varit frånvarande i fyra år, förlorade mina systrars män all sin egendom och öfvergåfvo dem i främmande land, hvarefter mina systrar återvände till mig som tiggerskor. När jag först såg dem i detta tillstånd, kände jag icke igen dem; men så snart jag igenkänt dem, utropade jag: hvadan kommer det, att ni befinnen er i denna belägenhet? — O vår syster, — svarade de, — denna din fråga kan till ingenting gagna; pennan har skrifvit det, som Gud beslutit. — Jag lät dem gå i bad, klädde dem i nya kläder och sade till dem: o mina systrar, ni ären äldre än jag, och jag är ung; derföre skolen ni blifva mig i faders och moders ställe. Det arf, som jag delade med er, har Gud
