118
föröfvade mordet, ty i annat fall befarar jag, att hon skall nedkalla hämd öfver mig på uppståndelsens dag. Sedan jag kastat henne uti Tigris, utan att någon menniska visste derom, återvände jag nämligen hem och fann min äldsta gosse gråtande, ehuru han icke visste hvad jag gjort med hans moder. Jag frågade honom: hvärföre gråter du? — och han svarade: jag tog ett af de äplen, som min moder hade, och bar det med mig ned på gatan för att leka med mina bröder, då en lång svart slaf ryckte det ifrån mig och sade till mig: hvarifrån har du fått detta? Jag svarade honom: min fader har gjort en resa för att hemta det och fört det med sig från El-Basrah åt min-moder, som är sjuk; han köpte tre äplen för tre guldstycken. Men slafven tog äplet ifrån mig och slog mig samt gick bort dermed, och jag är rädd, att jag får stryk af min moder för äplets skull. — När jag hörde min sons berättelse, fann jag, att slafven sammansmidt en lögn mot min farbrors dotter, och insåg, att hon blifvit orättvist dödad; under det jag bitterligen grät öfver hvad jag gjort, kom denna sheik, min farbror och hennes fader, till mig och erhöll af mig underrättelse om allt, som tilldragit sig, då han satte sig ned bredvid mig och grät. Vi gräto tillsammans ända till midnatten och sörjde henne under fem dagar; jag har ända till denna dag icke upphört att begråta hennes död. Vid dina förfäders ära besvär jag dig derföre att påskynda min död, så att mordet på henne måtte bli försonadt.
Khalifen förvånades öfver den unga mannens berättelse och sade: vid Allah, jag vill icke taga någon annans lif än den nedriga slafvens, ty den unga mannen är ursäktlig. Han vände sig derpå till Djafar och sade till denne: skaffa mig hit den eländiga slaf, som varit orsaken till allt detta; om du det icke gör, skall du lida döden i hans ställe! Veziren aflägsnade sig under tårar och sade vid sig sjelf: huru skall jag kunna skaffa hit honom? Det är icke sagdt, att lerkärlet håller emot slagen hvarje gång man slår derpå. I denna sak kan jag ingenting uträtta genom egen skicklighet; men Han, som befriade mig förra gången, torde äfven rädda mig denna gång. Vid Allah, jag skall icke lemna mitt hus på tre dagar, och Sanningens Gud, hvars fullkomlighet vare lofvad, skall göra hvad Honom täckes! — Sålunda stadnade han hemma i tre dagar, och på fjerde dagen lät han hemta Kadi och uppsätta sin yttersta vilja. Men just som han tog afsked af sina barn och grät med dem, si då kom ett budskap från khalifen till honom och sade: de Rättroendes Beherrskare är utom
