begaf sig, åtföljd af sina bägge söner, till konung El-Ghajurs här, der en af dem red fram till konungen och meddelade honom, att Kamar ez-Zemân vore anländ. El-Ghajur skyndade honom till mötes, och bägge uttryckte de sin förvåning öfver dessa händelser samt deröfver, att de skulle träffas på detta ställe. Folket i staden tillredde för dem gästabud med talrika rätter af köttmat och läckerheter. samt skänkte dem hästar, kameler och andra gåfvor, tillika med lifsmedel och annat, som krigarne behöfde.
Derunder höjde sig återigen ett moln af damm, som utbredde sig öfver hela nejden, och marken darrade under hästarnas hofvar; trummorna hvirflade som stormvindar, och hela hären var rustad med vapen och pansar; alla krigarne voro klädda i svart, och midt ibland dem syntes en till hög ålder kommen gråhårsman, hvars haka hängde ned mot hans bröst, och som var klädd i svart drägt. När stadsfolket såg denna oräkneliga här, sade stadens furste till de öfriga konungarne: prisad vare Gud, att j samladens hit med Guds tillstädjelse (Hans namn vare upphöjdt!) på en och samma dag, och att j alla hafven kommit hit som vänner! Hvad betyder väl den talrika här, som betäcker hela trakten framför oss? De andra konungarne svarade: räds icke derför, ty vi äro tre herrskare, och alla hafva vi talrika stridsmän; äro de sålunda fiender, så skola vi förena oss med dig och angripa dem; ja, detta skulle vi göra, om de än vore tre gånger så många som de äro. Men vid de samtalade, si! då nalkades ett sändebud från hären fram emot staden. Sändebudet fördes fram till Kamar ez-Zemân, konung El-Ghajur, drottning Mardjaneh och stadens konung; han kysste marken och sade: denna konung är ifrån El-Adjams länder, han har för många år tillbaka förlorat sin son och söker efter honom i all land; om han finner honom ibland er, skall ingenting ondt er vederfaras; men om han icke finner honom, så skall krig utbrista mellan honom och er, och han skall då ödelägga er stad. Kamar ez-Zemân svarade: detta sitt syftemål skall han icke uppnå. Men huru kallar man honom i El-Adjams länder? — frågade han derefter. Sändebudet svarade: han heter konung Shah-Zemân, herre öfver Khalidans-öarna, och denna här har han samlat i de länder, genom hvilka han tågat, under det han sökt sin son. När Kamar ez-Zemân hörde sändebudets ord, uppgaf han ett ljudeligt anskri och afsvimmade samt förblef länge utan sans.
