gelser gått i fullbordan, som äro skrifna på hans änne, skall han nödvändigt komma hit; men du skall trösta dig öfver skilsmessan från honom genom ljufliga toner och strängaspel, tilldess Gud förenar oss med honom. Derföre stadnade jag qvar hos henne ända till denna stund, då Gud förenade mig med dig uti denna kyrka.
Då vände sig Hosn Marjam till honom och sade: o min herre Ala ed-Din, vill du antaga mig till din maka och bli som en make för mig? — O min herrskarinna, — svarade han, — jag är en Musulman, och du är en Christen, huru skulle då jag kunna gifta mig med dig? Men hon svarade: Gud förbjude, att jag skulle vara en otrogen! Nej, jag är en Musulmansk qvinna; i aderton år har jäg hållit fast vid Islams lära och är oskyldig till det brottet att vara anhängare af någon lära, som strider deremot. — Då sade han till henne: o min herrskarinna, jag önskar att få komma tillbaka till mitt land igen. Hon svarade: vet, att jag på ditt änne sett i tydliga drag händelser, hvilkas uppfyllelse du måste erfara, och du skall vinna din önskan. Mottag derföre med glädje den underrättelsen, o Ala ed-Din, att dig blifvit född en son, som heter Aslân, som nu sitter på ditt säte i khalifens rådsal och vid denna tid uppnått aderton års ålder. Vet derjemte, att sanningen har kommit i dagen, att lögnen blifvit afslöjad, och att Herren borttagit sitt beskärms täckelse ifrån den, som stal khalifens egodelar; denne är Ahmad Kamâkim, mästertjufven och förrädaren, som nu sitter i fängelse, insperrad och belagd med kedjor. Vet dessutom, att jag är den, som sände till dig perlan och lagade så, att hon blef lagd i läderpåsen uti din bod; jag är också den, som sände till dig samma Frank, hvilken förde hit perlan och dig. Och vet, att denna man är förälskad i mig och önskar ega mig; men jag ville icke öfverlemna mig åt honom, och jag sade till honom: jag skall icke bevilja din anhållan, så framt du icke skaffar mig hit perlan och hennes egare. Jag lemnade honom hundrade pungar och sände honom bort förklädd som köpman, ehuru han var en sjöman. När man vidare stod beredd att döda dig, sedan de öfriga fyrtio fångarne blifvit huggna till döds, var det återigen jag, som sände den gamla qvinnan till dig. — Då sade Ala ed-Din: måtte Gud med allsköns välsignelse vedergälla dig för det, som du gjort mig! Hosn Marjam förnyade derefter sin bekännelse om att hon gått öfver till Islam, och när han blifvit öfvertygad om
