Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/80

Den här sidan har korrekturlästs
151 [BEA–BEC]152
Beatifikation—Beckman

lycksaliga. B. virgo, hel. jungfrun. Beatæ memoriæ, i salig åminnelse.

beatifikation, lat., kat., skrinläggning (lägre grad af helgonkröning).

beāti possiden'tes, lat., lyckliga de ägande.

Beātrix af Brandenburg, d. 1359, sv. kon. Erik XII:s gem.

Beattie (bīti), Jam., skot. filos. o. skald, f. 1735 Lawrencekirk, d. 1803 ss. prof. i moralfilos. i Aberdeen. Humes motståndare.

beau (bå), fr.; b. monde (-mångd), fina världen; b. sexe (-sex), fr., täcka könet.

Beaufort (båfǡr l. båfört), 1) Henry, kard. o. bisk. af Winchester, dömde jungfrun af Orléans t. bålet, d. 1447. — 2) Edm, hert. af Somerset. Und. Henrik VI regent i Frankr., s. gick förlor. f. Engld, i följd däraf fängslad, sed. guv. i Calais. Stup. 1455 i sl. v. St. Albans.

Beauharnais (båarnǟ), 1) Alex. de, vicomte, f. 1760 Martinique, 89 ledam. af nat.-församl., 93 öfverbefälh. för rehnarmén, g. m. Josephine Tascher de la Pagerie, sed. Nap. I:s gem., gilj. 94. — Hans son 2) Eugène (se d. o.) o. dotter 3) Hortense (se d. o.). — Hans kusin 4) Claude, f. 1756, medl. af nat.-förs. 89, 1804 senator, 14 pär, d. 19 Paris.

Beaumarchais (båmarschǟ), Pierre Augustin Caron de, fr. dram. vägbrytare f. fr. revol., f. 1732 Paris, d. 99. Skr.: Le barbier de Séville (75), Le mariage de Figaro (84), m. m.

Beaumont (båmång'), 1) Gust. Aug. de la Bonninière de, fr. publ., f. 1802 Beaumont-la-Chartre, död 66 Tours. — 2) Ed. de la Bonninière, vicomte de B.-Vassy, fr. hist., f. 1816, d. 75. Skr.: Les suédois depuis Charles XII jusqu' à Oscar I, m. m.

Beaumont (bǡmönt), Francis, eng. dram., f. 1586, d. 15, skref tills. m. John Fletscher dramer i Ben Jonsons stil, utg. af Dyce (1843/46).

Beaune (bǡn), fr. st. v. Bouzaise, 18,887 inv. Vin.

Beauplan (bǡplang'), Vict. Art. Rousseau de, fr. dram., f. 1823. Skr.: Nürnbergerdockan m. fl. i Sverige gifna.

beauté (båtē), fr., skönhet, vacker kvinna.

Beauvais (båvä), hst. i fr. dep. Oise v. Avelon. 20,300 inv. Bisk., domk.

Bebel, Ferd. Aug., ty. soc.-demokr., f. 1840 Köln, svarfvare i Leipz., sed. 67 riksd.-ledam., 72 dömd f. högförr., 81 utvis. fr. Leipzig, sed. 90 i Berlin.

beckasin, Gallināgo Leach., Scolopacidæ, vadarfåg. ordn. Hit höra dubbla b., G. major, enkla b., G. media, half-b., G. gallinula. Den första har stjärtens sidopennor i yttre hälften, den mellersta blott i spetsen o. den tredje icke alls hvita.

Becker, 1) Karl Friedr., ty. hist., f. 1777 Berl., d. 06. Skr.: Weltgeschichte, m. m. — 2) Wilh. Ad., ty. arkeol., f. 1796 Dresd., d. 46 ss. prof. i Leipz. Skr.: Handb. d. rom. Alterthümer m. m. — 3) Karl, ty. genremål., f. 1820 Berl., sed. 82 pres. v. akad. där. — 4) Jean, ty. violinist, f. 1836 Mannheim. Grund. 66 florent. stråkkvart. — 5) Reinh. v., fin. språkforsk., f. 1788 Kangasniemi, d. 58 Hfors.

Becket, Thom. a, ärkebisk. i Canterbury, f. 1118 Lond., rikskansl. 57, ifrade f. kyrk., ärkebisk. 62, uppretade Henr. II, hkns anhäng. mördade honom 70.

Beck-Friis, Joak., f. 1722, landshöfd. i Kronob. l. 63, riksr. 69, grefve 91, d. 97, inflytelserik hatt; stift. af Sveriges enda grefsk. Fiholm och Börringe kloster.

Beckman, 1) Joh. Vilh., psalmhist., f. 1792 Gårdsby, d. 73 ss. kommin. i Klara förs. i Sthm. Skr.: Svensk psalmhist. (63) m. m. — 2) And. Fredr., teol. förf., f. 1812 Hjälstad, prof. i Upps. 51,