VÄRLDSMARKNADEN
Då de hade avlägsnat sig, föll jag ned på knä för mylord och berättade honom, att vi tänkte pantsätta allting, och bad och besvor honom, att han skulle lämna mig tvåhundra pund. Och han väste och fräste och var alldeles ursinnig — sade att jag inte skulle vara så galen och pantsätta mina saker — och att han skulle se till om han kunde låna mig pengarna. Slutligen avlägsnade han sig, sedan han lovat, att han skulle skicka mig dem i morgon, då jag skall sända dem till mitt stackars odjur med en kyss från
hans ömma
Becky.
P.S. Jag skriver i min säng. Ack, jag har en sådan huvudvärk — en sådan huvudvärk!"
Då Rawdon läste igenom detta brev, blev han så röd
i synen och såg så ursinnig ut, att sällskapet vid bordet
lätt insåg, att ledsamma nyheter hade anlänt. Alla de
misstankar, som han hade sökt att förjaga, kommo nu
åter tillbaka. Hon kunde icke ens fara ut och sälja sina
nipper för att rädda honom. Hon kunde skratta och tala
om komplimanger, som sagts henne, medan han satt i
fängelse. Vem var det som hade satt dit honom ? Wenham
hade gått tillsammans med honom. Var det… Han kunde
knappast uthärda att tänka på det han misstänkte. Han
lämnade hastigt rummet, ilade in i sitt eget — öppnade
sitt skrin och skrev skyndsamt ett par rader, vilka han
adresserade till sir Fox eller lady Jane, och bad budet
genast fortskaffa dem till Gaunt Street, med uppmaning
att taga en droska för att hinna fortare och med löfte om
en guiné i betalning, ifall han vore tillbaka om en timme.
I biljetten besvor han sin kära bror och syster att för Guds, för hans heders och för hans barns skull komma till honom och befria honom ur hans bryderi. Han var i fängelse, han behövde hundra pund för att bliva fri — och han bad dem att komma till honom.
Sedan han avsänt budet, gick han tillbaka till matsalen och begärde mera vin. Sällskapet tyckte att han pratade
