Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/114

Den här sidan har korrekturlästs

102

 Under rökiga
Tak hans håg mår, som en grodas
I en storknäbb; — O! så frodas
 Gräs på svälterna!
 
Ah! landkrabban lika mycke
Eld har i sig, som ett stycke
 Is på fjerdarna,
Och knappt så pass lif i kroppen,
Som en tjuf, sen man hängt opp’en
 I rånockarna.

Hellre vill jag i en bränning,
Multna, svept i en pressenning,
 Vräkt på bankarna,
Såsom det förlista vraket,
Eller remna som ett naket
 Skrof mot klipporna.
 
Än gå åt af hetta, proppa
Magen full af hafresoppa
 Till kräkpulverna,
På ett Lasarett omkomma
Af andtäppa som de fromma
 Och andäktiga.
 
När en sjöbjörn fått för långa
Refvor, grundskott, hål och många
 Skrån i tarmarna,
Och kallt jern, i innanmätet,
Öfver bord med guds-belätet
 Och köttslarfvorna!