Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/152

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

jag ror själf, jag är stark. Och båten är så lätt. Kom!“

De gingo ut på verandan och ner i parken. Bredvid hans långa och magra gestalt föreföll hon mindre och fylligare. Han bjöd henne armen,