Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/693

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

sig brant ner mot vattenytan, och ljusa dungar af björk och asp voro nyckfullt strödda öfver den. Men på den motsatta stranden stodo ända nere vid vattnet höga tysta furor, som fyllde luften med en tung doft af kåda. Där var allt dystert,