Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/133

Den här sidan har korrekturlästs
(113)


Tecknad står hon med sin Guds insegel,
Sjelf den Högstes milda återsken,
Och ser Gud, liksom uti en spegel,
I sitt hjerta, salig, skön och ren.

Som en droppe uti hafvets sköte,
Som i Solen strålen, förrn han far
Neder darrande till jordens möte,
Så sitt lif i Gud den fromme har.