Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs
(XIV)

Ynglingaförbund, som kallades Phosphorister. Hvad de i ungdoms öfvermod förbrutit, har endast skadat dem sjelfva. Hvad de ägde och verkade sannt och godt känner jag, och det skall förblifva. Skämtets pilar ha i alla fall förlorat sin bitterhet på ett fält, der dödens redan i mer än en riktning ilat.

Genast vid sitt första framträdande väckte Vitalis uppmärksamhet genom sina anlag såsom komisk och humoristisk författare. Desse voro visserligen gedigne och kanske har, för att hinna förträffeligheten, det endast fattats honom en rikare åskådning af verlden. Nu var han för mycket stängd inom sig sjelf och sin närmaste omgifning. Han grep derföre kanhända för ofta till Parodien af det alldagliga och bekanta, (ehuru den under hans pensel har en egen kraft) eller förirrade sig i det räsonnerade komiska, som föga duger. Den lätthet och glättighet, som leker på tingens yta, saknade han dessutom nästan helt och hållet. Hans komiska kallelse var en af en högre art. Det äkta löjet är en blixt ur själen, som med ens gör den träffade dårskapen transparent; det är så långt skildt från oförmågan af alfvare, att tvärtom ur känslans, fantasiens och förståndets djup dess underbaraste dagrar tända sig, och dess mest strålande gnistor tillhöra en stor enkelhet och sannfärdighet i charakteren. Det själfullt komiska är det högsta och tillika det samma som det humoristiska. Och hvem kan neka att i denna oefterhärmeligaste af alla gåfvor Vitalis var utmärkt? — om man äfven medger, att han ej altid är sann och ledig.

Hans förkärlek för denna slags poëtiska verksamhet synes äfven deraf, att Dikter af sådan art — ibland dem ett komiskt och polemiskt poëm af större omfång — längst sysselsatte honom, ehuru han sluteligen sjelf förstörde både