Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/219

Den här sidan har korrekturlästs
(197)


Apollo.
Ja! vore dessa djuren verkligt får,
Och icke gyckelbilder utaf moln,
Som ingen rätt vet huru han skall äta,
Jag mot dem vore tolerant, ty nyttigt
Det är att hafva får, och nyttan är
Den sköna konstens allrahögsta mål,
Liksom det är den enskiltes att äta.
Dock skall då fåret vara riktigt får,
Och icke någon vålnad utaf får,
Som går igen uti inbillningen,
Se’n man allre’n en gång har ätit opp det,
Att jag och alla andra Christna själar
Straxt hölja täcket öfver hufvudet
Och töras ej se upp, förrn tuppen gal.

Författaren.
J fantasiens söner! då jag kallat
Er fram utur min hjernas dunkla kamrar,
Och det min afsigt är att er begagna
Personligen uti en liten dikt,
Så vill jag veta i hvad skaldeslag
J tron er om att lyckligast brillera.

Väinämöinen.
Jag för min del, jag röstar för ett sångspel
Att föras upp på kantele af fiskben,
Att föras upp på klangspel af fiskrefben.

Apollo.
Jag är en Gud för hela Skaldekonsten;
Dock blänker jag som värst i operan.