10 SKOLANS STÄLLNING TILL RELIGIONSUNDERVISNINGEN.
undervisningsplan fastställas af de kyrkliga myndigheterna. Skolorna skulle hafva dubbla inspektörer: statens och kyrkans.
Med denna lag, tycker man, borde ett klerikalt parti känna sig tillfredsstält, men det hade ännu en fordran oupfyld: den att ingen lärare borde anställas vid skolan, som ej var af kyrkan förklarad lämplig. Det stora flertalet lärare fick dock sin utbildning i de katolska seminarierna, så att katolikerna äfven behärskade folkskolan utan att dock hafva af lagen erkänd rätt därtill.
Det liberala partiets missnöje med denna lag växte oupphörligt. Det påpekade, att, då stat och kyrka i Belgien äro fullkomligt skilda, var presterskapets stora inflytande på folkuppfostran mer oberättigat och farligare än i länder med statskyrka, ty det belgiska presterskapet var oberoende af staten, men var underkastat en utom landet förlagd myndighet. Men ej förr än det liberala partiet vuxit så, att det hade majoritet inom riksdagen, och kunde genomdrifva en ny skollag, hade det någon förändring att vänta, ty i Belgien stodo och stå de båda partierna i den skarpaste strid med hvarandra, så att på några jämkningar eller något tillmötesgående från någotdera hållet var ej att tänka. Efter 1878 års val kommo de liberala till makten, och ett af deras första arbeten var genomdrifvandet af en ny skollag. 1879 års lag strök religionen från folkskolornas läroplan, öfverlämnande kristendomsundervisningen åt hemmen och de olika kyrkornas presterskap. Läraren fick sig särskilt ålagt att icke anfalla någon religiös öfvertygelse, som omfattades af barnens målsmän. Lagen medgaf, att prester tillhörande de olika bekännelserna skulle få begagna skolsalarna till religiös undervisning, blott denna meddelades före eller efter den vanliga skoltiden. Men om ingen prest kom för att meddela denna undervisning, hade läraren rätt att gifva och förhöra barnen religionslexor, så vida han ville åtaga sig detta värf; i motsatt fall skulle en annan lämplig person därtill utses.
Utom sig öfver att vara beröfvat sin makt öfver folkundervisningen, gjorde det katolska presterskapet ett fanatiskt motstånd mot lagen. Presterna vägrade bestämt att sätta sin fot inom skolan. Det stora flertalet lärare förklarade sig villiga att läsa katekes med barnen,
