Tröst (Sehlstedt 1861)
| ← Lifvets vexlingar |
|
Nyårs-stump → |
Tröst.
Statt upp, min själ! och fatta mod
Och gråt ej tröstlös på ditt läger,
Ty sorgen skämmer blott vårt blod,
Så säkert som ett ordspråk säger:
Att kringlan finns i bagarbod.
Nog är väl kroppen stygg ibland,
Odräglig, svår och obelåten,
Men sörj ej öfver detta band,
Ty har man tagit fan i båten,
Så bör man också ro'n i land.
Du vet ju, att när kroppen blir
Jordfästad här i dödligheten,
Förstörd af punsch och bäjerskt Bier,
Så far du bums till evigheten
Liksom den snabbaste kurir.
Af dig är hvarje stjerna känd,
Fast du enfaldig här är vorden.
I himlen känner du hvar gränd,
Och derför längtar du från jorden,
Liksom du fått en broms i änd’.
Ja! kroppen snart förmultnad är,
Men uppå gyldne vingar flägtar
Du sjelf i himlens luft så skär,
Och lefver der af ljus och nektar,
Och ej af kabeljo som här.
