Detta är ett arkiv för texter som visats i tipsrutan på huvudsidan.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

George Fant och Eva Henning i en filmatisering från 1945

Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén är den till synes omöjliga kärlekshistorien mellan Gabriella Haraldsson, dotter i en ökänd smugglarfamilj i Bohuslän och den tjusige Arve Arnman vid kustbevakningen. I smugglarfamiljen finns en ödesdiger hemlighet, att Gabriellas far för många år sedan mördade Arves far för att inte bli gripen av kustbevakningen.

Omkring en halv mil inom de nordväst från Marstrand belägna Paternosterskären, vilka troligen fått sitt namn av de många paternoster, forntida sjöfarare där uppsänt för sitt livs räddning, ligger en liten grupp av ofruktbara öar, bland vilka dock en är bebodd och som vi i vår berättelse vilja kalla Tistelön.

Vid tiden för vår berättelse låg på öns östra sida, genom bergen något skyddat för de rasande västliga stormarna, ett litet halvförfallet hus. Det hade en påbyggd gavel, vars blanka timmerstockar och friska mossa visade en skarp motsats till de genom fisktorkning och saltvatten unkna och gröna väggar, som utgjordes av det gamla bjälklaget. Fönstren liknade gluggar med tvenne blyrutor i höjd, och mellan varje glugg voro råa sälskinn utspända från takåsen ända ned till den långa muren. Själva gårdsplanen bestod av en stor flat berghäll, i vars ena hörn några stänger med uppträdda rockor hängde i regelbundna rader. Alla klintar runt omkring voro betäckta med långor och fläkt torsk. Ungefär vid mitten av berghällen var i en trång rämna en mast inkilad, på vars topp en flöjel ängsligt gnisslade för vinden.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Ronald Colman och Madeleine Carroll i en filmatisering från 1937

Fången på slottet Zenda av Anthony Hope är en klassisk äventyrsroman med tjusiga officerare, en vacker prinsessa och en förrädisk hertig. Innan sin kröning blir kung Rudolf av Ruritanien kidnappad men av en händelse råkar en avlägsen släkting från England, Rudolf Rassendyll, vara på besök i landet. De båda råkar vara så gott som identiskt lika och kung Rudolfs trogna officerare låter släktingen ta kungens plats. Bakom kidnappningen står den avundsjuka hertig Michael som själv vill ta makten i Ruritanien. Rudolf Rassendyll är ute på vandring i skogen när han oväntat träffar kungen första gången:

Jag betraktade honom länge och noga. Likheten var alldeles säkert förvånande, om jag än såg även olikheterna. Konungens ansikte var helt obetydligt fylligare än mitt, dess ytterlinjes oval litet tydligare, och hans mun saknade, som jag inbillade mig, litet av den fasthet eller envishet om vilken mina hårt tillslutna läppar vittnade. Men oavsett alla obetydliga skillnader visade sig likheten slående, tydligt framspringande, underbar.

Sapt tystnade, och kungen stod ännu och rynkade pannan. Men så började det rycka kring hans mungipor, näsan sänkte sig (alldeles som min, då jag skrattar), ögonen plirade, och sannerligen brast han icke ut i det mest ohejdade skratt, så att det rungade i skogen, ett bevis på att han var en munter själ.

»Välkommen, kusin!» utropade han, i det han kom fram till mig och klappade mig i ryggen, ännu skrattande. »Ni får förlåta mig, att jag lät förbluffa mig så där. Men man väntar ju icke att få se några dubbelgångare vid den här tiden på dagen, eller hur, Fritz?»

»Jag får be ers majestät om ursäkt för min förmätenhet», sade jag. »Jag hoppas därigenom inte ha förverkat ers majestäts ynnest.»

»Vid gud, ni kommer alltid att ha kungens utseende», sade han skrattande, »vare sig jag tycker om det eller inte, och det skall bli mig en glädje att kunna stå er till tjänst på något sätt.»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Illustration av David Ljungdahl

Den siste mohikanen av James Fenimore är en äventyrsroman som utspelas i den brittiska kolonin New York på 1750-talet när brittiska och franska styrkor krigar om kolonin. Den brittiske officeren Heyward ska eskortera två systrar till deras far överste Munro, kommendant på Fort Henry. Med sig på resan har de två indianer från mohikanerna. Även de franska styrkorna har tagit hjälp av indianerna, däribland den hatiske Magua, som har lovat att på något sätt ta hämnd på översten för en gammal oförrätt.

»Om min far har begått en orättvisa mot er, så visa honom, hur en indian kan förlåta en oförrätt, och för hans döttrar tillbaka till honom. Ni har hört av major Heyward…»

Magua skakade på huvudet för att avvisa ett upprepande av anbud, som han så djupt föraktade.

»Vad önskar ni då?» fortfor Cora efter en högst pinsam tystnad, varunder den övertygelsen trängde sig på henne, att den allt för hoppfulla och högsinnade Heyward hade blivit grymt bedragen av vildens list.

»Vad en huron älskar: gott för gott, ont för ont.»

»Ni vill då hämnas den oförrätt, Munro tillfogat er, på hans hjälplösa döttrar? Vore det inte manligare handlat att öppet gå emot honom och utkräva en krigares vedergällning?»

»Blekansiktenas armar äro långa och deras knivar skarpa», genmälde vilden med ett ondskefullt skratt. »Varför skulle Le Renard bege sig in bland gråhuvudets bössbeväpnade krigare, när han har hans ande i sin hand?»

»Säg vad ni tänker göra, Magua», sade Cora, som måste lägga band på sig för att kunna tala med lugn. »Tänker ni föra oss som fångar till skogarna, eller har ni någonting ännu värre i sinnet? Finns ingen belöning, intet medel att gottgöra oförrätten och beveka ert hjärta? Släpp åtminstone min kära syster och utgjut all er ondska på mig. Köp rikedom genom hennes frigivande och tillfredsställ er hämnd med ett enda offer. Förlusten av båda hans döttrar skulle kanske lägga den gamla mannen i graven, och var vore då Le Renards tillfredsställelse?»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Knut Hamsun

Den norske författaren Knut Hamsun tilldelades nobelpriset i litteratur 1920 uttryckligen för den episka romanen Markens gröda som handlar om Isak som kommer vandrande till synes från ingenstans utan att äga så mycket mer än sina två händer och bygger upp ett jordbruk. Romanen utspelas i Nordland fylke i norra Norge där Hamsun själv växte upp och kan ses som hans hyllning till livet på landet.

Den långa, långa stigen över myrarna och in i skogarna, vem har trampat den? Människan, mannen, den förste som var här. Det fanns ingen stig före honom. Sedan följde ett och annat djur de svaga spåren över mo och myr och gjorde dem tydligare, och ännu senare började en och annan lapp vädra upp stigen och gå den, när han skulle från fjäll till fjäll och se till sin ren. Så kom stigen till över den stora allmänningen, som ingen ägde, över det herrelösa landet.

Mannen kommer gående norrut. På ryggen bär han en säck, den första säcken, som innehåller mat och några redskap. Mannen är stark och grov, han har rostrött skägg och små ärr i ansiktet och på händerna — har han fått dessa sårmärken under arbete eller strid? Han kommer kanske från avtjänat straff och vill gömma sig, han är kanske filosof och söker frid, men huru som helst kommer han nu här, en människa mitt i denna ofantliga ensamhet. Han går och går. Intet ljud av fåglar eller fyrfotadjur höres omkring honom. Ibland talar han ett och annat ord med sig själv: Hå hå, ja ja! säger han. När han kommer över myrarna och till vänliga ställen med en glänta i skogen, sätter han ned säcken och börjar vandra omkring och undersöka förhållandena. Om en stund kommer han tillbaka, tar säcken på ryggen och vandrar igen. Så går det hela dagen, han ser på solen hur timmarna skrida, det blir natt, och han kastar sig ned på sin arm i ljungen.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Mr Micawber ger David råd i 1935 års filmatisering

David Copperfield hör till de brittiske författaren Charles Dickens mest kända verk och handlar om den unge David som efter att ha blivit föräldralös skickas iväg av sin elake styvfar för att bli fabriksarbetare i London. Bland de många karaktärer som David träffar finns den ständigt utfattige mr Micawber och hans familj:

»Min kära unga vän», sade mr Micawber, »jag är äldre än ni, en man med en viss erfarenhet av livet och — och med en viss erfarenhet, kort sagt, av förlägenheter, i allmänhet taget. För ögonblicket och till dess någonting låter höra av sig (vilket jag kan säga att jag stundligen väntar) kan jag inte ge någonting annat än råd. Men mitt råd förtjänar att följas såtillvida som — kort sagt, som jag själv aldrig följt det och är den» — här hejdade sig mr Micawber, som ända hittills hade strålat och lett från huvud till fot, rynkade pannan och tillade: »den eländige usling ni nu ser framför er.»

»Kära Micawber!» invände hans hustru.

»Den eländige usling», fortfor mr Micawber, som plötsligt glömde sig och åter började att le, »den eländige usling, som ni här ser framför er. Mitt råd är: gör aldrig i morgon det ni kan göra i dag. Uppskov är en tjuv, som stjäl tid. Grip honom!»

»Mitt nästa råd känner ni, Copperfield», sade mr Micawber. »Årlig inkomst tjugu pund, årlig utgift nitton pund, nitton shilling och sex pence, resultatet: lycka och välstånd. Årlig inkomst tjugu pund, årlig utgift tjugu pund, en shilling och sex pence, resultatet: fattigdom och elände. Blomman vissnar, blodet förtorkar, dagens Gud går ned över en dyster scen och — kort sagt, ni är för alltid slagen till marken — alldeles som jag!»

För att giva så mycket mera kraft och eftertryck åt sitt exempel tömde nu mr Micawber ett glas punsch med en min av synnerlig belåtenhet och visslade en livlig dansmelodi.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Karin Ekelund spelade Synnöve Solbacken i en filmatisering 1934

Synnöve Solbacken är den norske författaren Bjørnstjerne Bjørnsons debutroman från 1857 och handlar om kärlekshistorien mellan Synnöve och Thorbjörn, uppvuxna på olika gårdar i samma dalgång.

I en stor dal kan det finnas ett åt alla håll fritt beläget, högt ställe, som solen lyser på, från det den går upp och tills den sänker sig. Och de, som bo längre in under fjällen och mera sällan få sol, kalla då detta ställe för en solbacke. Hon, om vilken här skall berättas, bodde på en sådan, varav gården hade sitt namn. Där lade sig snön sist på hösten; där töade det också först om våren.

Gårdens ägare voro haugianer och kallades läsare, därför att de lade sig mera vinn om att läsa i bibeln än andra människor. Mannen hette Guttorm och hustrun Karen; de fingo en gosse, som dog för dem, och under tre år gingo de aldrig på den östra sidan om kyrkan. När den tiden gått, fingo de en flicka, som de kallade upp efter gossen; han hade hetat Syvert, och hon blev kristnad till Synnöv, eftersom de ej funno något namn, som hade större likhet. Men modern kallade henne Synnöve, därför att hon, så länge barnet var litet, hade för vana att lägga »min» till, och hon tyckte, att det då föll sig lättare.

Huru som helst, när flickan blev större, kallade alla henne Synnöve som modern, och de flesta sade, att i mannaminne hade det ej vuxit upp en så fager flicka där i bygden som Synnöve Solbacken.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Teateraffisch från 1899

De tre musketörerna av den franske författaren Alexandre Dumas den äldre hör till litteraturhistoriens mest kända äventyrsromaner. Berättelsen om den unge d'Artagnan som kommer till Paris med inte mycket mer än drömmen om att få bli en av kungens musketörer har kommit ut i otaliga upplagor och översättningar och har även gjorts både som teater och film. Här i översättning av Tom Wilson har d'Artagnan under sin första dag i Paris utmanat tre av kungens musketörer på duell:

»Vad!» utropade d'Artagnan. »Är herr Porthos er första sekundant?»

»Ja, har ni något emot det?»

»Nej, inte det minsta.»

»Och där kommer den andra.»

D'Artagnan såg åt det håll Athos pekade och kände igen Aramis.

»Vad!» utbrast han i ännu mera förvånad ton än första gången. »Är er andra sekundant herr Aramis?»

»Ja visst. Vet ni inte, att man aldrig ser oss annat än tillsammans och att man i musketörkåren, vid gardet, vid hovet och i staden kallar oss Athos, Porthos och Aramis eller ”de tre oskiljaktiga”? Men eftersom ni kommer från Dax eller Pau…»

»Från Tarbes», sade d'Artagnan.

»Så är det inte att undra på, om ni inte känner till den detaljen», ifyllde Athos.

»På min ära», sade d'Artagnan, »förtjäna ni inte ert namn, mina herrar, och kommer mitt äventyr att göra något väsen av sig, så skall det åtminstone bevisa, att er förening inte grundar sig på några kontraster.»

Under tiden hade Porthos hunnit fram och hälsat på Athos med en handrörelse, varpå han vände sig till d'Artagnan, men blev stående helt förvånad.

Kanske bör det i förbigående omtalas, att han hade bytt om gehäng och lämnat kappan.

»Åh!» sade han, »vad vill det här säga?»

»Det är med den här herrn jag skall slåss», sade Athos i det han med handen visade på d'Artagnan och hälsade Porthos med en liknande åtbörd.

»Det är med honom som även jag skall slåss!» sade Porthos.

»Men inte förrän klockan ett», svarade d'Artagnan.

»Och jag med — även jag skall duellera med den herrn!» sade Aramis, som i sin tur uppträdde på platsen.

»Men inte förrän klockan två», sade d'Artagnan lika lugn som förut.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Teckning av Walter Paget

Robinson Crusoe är en roman från 1719 av Daniel Defoe om en man som bor på en öde ö i 28 år. Efter ett skeppsbrott flyter han iland på ön med så gott som inga tillhörigheter:

Alla mina kamrater hade drunknat, ingen var vid liv mer än jag, och det enda spår jag någonsin fann av dem var tre hattar, en mössa och tvenne omaka skor.

Mina blickar sökte det strandade fartyget, som jag till följd av de höga sjöarna och bränningarna knappt kunde se, och det låg så långt borta, att jag med häpnad utbrast: »Barmhärtige Gud! Hur var det mig möjligt att uppnå stranden!»

Sedan jag vederkvickt mitt sinne med tanken på, vad som kunde lända mig till tröst i min belägenhet, började jag betrakta omgivningen och rådgöra med mig själv, vad jag nu först borde taga mig till. Vid denna lugna eftertanke avsvalnade snart min första glädje, och jag fann mig i själva verket försatt i ett fruktansvärt läge. Jag var genomvåt; hade inga kläder till ombyte; intet att äta eller dricka, och min enda utsikt var att antingen dö av svält eller bliva uppäten av vilda djur.

Den enda utväg, som då för tillfället framstod för min tanke, var att klättra upp i ett lummigt träd, som stod i närheten. Det liknade en tall men var fullsatt av taggar. I detta beslöt jag tillbringa natten och avvakta följande dag för att då överväga, vad dödssätt jag borde välja, ty nu såg jag ingen möjlighet vidare att uppehålla livet.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Lars Hanson och Greta Garbo i en filminspelning från 1924

Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman och berättar historien om Ekeby bruk i Värmland, som styrs av majorskan. I brukets kavaljersflygel låter hon 12 män, kavaljererna, bo gratis utan att behöva arbeta. Men på julnatten kommer djävulen själv ned genom skorstenen till flygeln för att berätta sanningen om majorskan för kavaljererna:

En sträng och dugande fru är hon, majorskan på Ekeby. Hon lyfter en tunna råg på sina breda skuldror. Hon följer malmforan, hämtad från Bergslagens gruvfält, på den långa vägen till Ekeby. Hon sover som en forbonde på ladans golv med en säck till huvudgärd. Om vintern kan hon vakta en kolmila, om sommaren följa en timmerflotte utför Löven. En myndig fru är hon. Hon svär som en gatpojke och regerar som en kung sina sju bruk och sina grannars gårdar, regerar sin egen socken och grannsocknarna, ja, hela det sköna Värmland. Men för hemlösa kavaljerer har hon varit som en mor, och därför ha de hållit sina öron stängda, då förtalet viskat till dem, att hon står i förbund med djävulen.

Alltså fråga de honom med stor förundran vad slags kontrakt hon har ingått med honom.

Och han svarar dem, den svarte, att han har skänkt majorskan hennes sju bruk mot löfte, att hon för varje år skulle sända honom en själ.

O, vad fasa som då sammantrycker kavaljerernas hjärtan!

De visste det ju, men de ha inte förstått det förr.

På Ekeby dör varje år en man, en av kavaljersflygelns gäster dör, en dör av de glada, de sorglösa, de evigt unga. Vad är det mer? Kavaljerer få inte bli gamla. Förmå deras darrande fingrar inte lyfta glaset, kunna deras slocknande blickar inte skönja korten, vad är då livet för dem, och vad äro de för livet? Fjärilar skola veta att dö, medan solen skiner.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Kaninen ritad av John Tenniel

Alices äventyr i underlandet av den brittiske författaren Lewis Carroll är en av litteraturens mest kända barnböcker. Boken tillkom när Carroll var ute på utflykt med en vän och dennes tre döttrar, Alice, Lorina och Edith. Den muntliga berättelsen blev några år sedan ett manus som publicerades första gången 1865. Boken börjar med att lilla Alice sitter på en sommaräng när hon får se en märklig syn:

Hon började just tänka efter (så gott det gick, för dagen var mycket varm, och det gjorde henne ganska sömnig och dåsig), om hon verkligen brydde sig så pass mycket om en maskroskedja att det skulle löna mödan att stiga upp och plocka maskrosor, — då plötsligt en vit kanin med röda ögon sprang förbi henne.

Det var ju inte något så förfärligt märkvärdigt med den saken; och inte tyckte Alice heller att det var så rysligt besynnerligt att höra kaninen säga för sig själv: »Aj aj! nu kommer jag för sent!» (när hon efteråt tänkte på saken, märkte hon nog att hon borde ha tyckt att det var underligt; men just då tyckte hon det var helt naturligt); — men när kaninen riktigt tog upp en klocka ur sin västficka och såg på den och sedan skyndade i väg, — ja, då sprang Alice upp, för det föll henne in att hon aldrig förr hade sett en kanin ha en västficka, eller en klocka som han kunde ta upp ur den; och brinnande av nyfikenhet rusade hon bort över ängen efter honom och kom lyckligtvis fram just i rättan tid för att se honom skutta in i ett stort kaninhål vid häcken.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Varg tecknad av Johan Wilhelm Palmstruch

Svensk zoologi utgavs i häften mellan 1808 och 1825 med beskrivningar av däggdjur, fiskar och fåglar i den svenska naturen. Så här berättas om vargen:

På slottet Ludvigsburg i Würtemberg finnas ett stort antal skilderier af hästar och hundar, hvilkas skönare former föranledt deras ägare att låta penseln bevara minnet af dem. En svart Varg ses också afmålad på stället.

Han lefde i början af 18:de seklet och tillhörde Hertigen. Äfven långt före den tiden var det mycket brukligt att Förstar och förnäme höllo tama villdjur för deras nöje. Man kallade denna Varg Melac, ett namn just då mycket ryktbart, och lånt af en kring nejden af Pfaltz bekant Fransk fribytare. Melac följde sin höga husbonde öfverallt och sof bredvid hans säng, samt bevistade tillika det fälttåg som kallade Hertigen till Rhenströmmen. Men då detta varade inpå sena hösten, fann man Vargen en vacker dag åter på Ludvigsburg, utanför Hertigens kammardörr, utan att man kunde utforska på hvad sätt han kommit öfver floden. År 1711 beledsagade han också sin Herre till Kejsarkröningen i Frankfurt, men som det myckna kanonbullret icke behagade honom, stal han sig bort, och anlände åter lyckligt till sitt vanliga hem, och blef sin ägare trogen så länge han lefde.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Hjalmar Bergman

I Hjalmar Bergmans Farmor och vår Herre berättas historien genom Agnes Borck som genom giftermål med affärsmannen Jonathan Borck styr och ställer både med familjeföretaget och hela släkten. Nu ska hon fylla 78 år men frågan är om hennes barn och barnbarn kommer på födelsedagskalaset?

Farmor höll räfst med Vår Herre. Själv trodde hon, att hon läste sin aftonbön, men en mångårig förtrolighet hade gjort tonen familjär. Ibland uttryckte hon sig nästan vanvördigt. Hon kunde säga:

Om du nu för en gångs skull ville göra som jag vill.

Eller:

Vad fick du för det, gode Gud? Fikon fick du!

Eller ännu värre:

Dra nu åt skogen som du bär dig åt!

Saker som man kan säga åt man och barn men inte åt Vår Herre. Fast det är sant, att vissa händelser och tilldragelser ha ett märkvärdigt utseende. Och när man som farmor varit med i tre kvarts sekel, kan man ha rätt att uttrycka sin åsikt om ett och annat. I synnerhet om den gode Guden skänkt en ett klart och redigt förstånd.

Dessutom — vem ska man resonera med? Ens man dör, ens barn skingras, barnbarnen ser man aldrig röken av, de gamla vännerna försvinna i jorden och på jorden. Vem ska man till sist tala med?

Vår Herre är alltid till hands. Om kvällarna, då rummet är tyst och nattlampan brinner, kan det kännas som om han sutte på sängkanten. Då blir aftonbönen en pratstund. Det är det goda med Vår Herre, att han hör på. Han sitter inte och tänker på annat. Och han vet och förstår. Och han minns! Han vet, vad som hände för femtio år sen och sextio och sjuttio. Det är ovärderligt för en gammal människa. Och han har ännu en stor förtjänst: han gör inga invändningar. Farmor tycker inte om invändningar. Vår Herre har sin tysta vilja, och det är ju den, som sker. Men en annan stackare får säga sin mening utan att bli avbruten.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Titelsidan från första upplagan från 1796

Den Nya och Fullständiga Kok-Boken är en kok- och hushållsbok av Anna Maria Rückerschöld utgiven 1796. Den innehåller recept och hushållsråd som riktar sig till hushållerskor och kvinnor ur borgerligheten. Förutom praktiska instruktioner och tips inleds boken med ett förmanande förord och beskrivning av tolv "Utländska Matmödrar" där alla utom en är avskräckande exempel, däribland Euphemia:

Euphemia är et qwickt Fruntimer, förstår tämligen wäl att ställa til i sit hus, men hennes gränslösa nyfikenhet, at få weta huru det tilgår hos grannarne, är henne et stort hinder i ordningen; ty så snart hennes gråhåriga spioner anlända med awisor från granskapet, glömmer Euphemia den mäst angelägna syssla, och innesluter sig med dem i sit kabinett, til des de uttömt sit förråd, och som de swartaste teckningar blifwa bäst betalte, underlåta icke desse målare at öfwerstryka den klaraste sanning med lögnens pensel. Euphemia wisar deremot sin erkänsla med många wigtiga knyten, ehuru hennes fattige anhörige aldrig wåga af henne begära en kaka bröd til sin hungers stillande. Måtte Euphemias likar wara få ibland Fruntimren, och måtte de mer granska egna fel än andras, så blifwa de goda Hustrur och kloka Hushållerskor!


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Omslag till första upplagan

Ett hem är en bok från 1899 av målaren Carl Larsson. Den består av en inledande text där Larsson beskriver sitt familjeliv i stugan Lilla Hyttnäs i byn Sundborn utanför Falun. Sedan följer 24 akvarellmålningar från huset och familjen Larssons tillvaro. Larsson berättar själv om första gången han fick se Lilla Hyttnäs:

Det var en liten oansenlig, ful och intetsägande byggnad, liggande på ett slaggvarp. Den hette också Hyttnäs — Lilla, till skillnad från grannens Stora dito. — Den jordsmula de hade sin potatis på var ditkörd annorstädes ifrån, och den nypa dikeslera, som var lagd här och där, tjänade några syrenbuskar att breda Persiens doft och prakt öfver det hela. Men den där stugan låg alldeles intill en krökning af Sundbornsån, just där denna vidgar ut sig en smula; en liten backe bar rakt ut i vattnet, där en åldrig ökstock låg för att antyda, att här var hamn; nio björkar hade alldeles själfmant slagit sig ner i slaggen, och de sågo då sannerligen ej ut att ha det drygt. Och gummorna gick det ingen nöd på heller. De voro ett par ordningsmönster, och hade nätt upp hvad de nödtorftligen behöfde. Allt inomhus var rent och fint, möblerna voro af enklaste slag, men gammaldags och hållbara, arf efter föräldrarna, hvilka bott på en egendom i närheten.

Här erfor jag denna outsägligt ljufva känsla af afskildhet från världens buller och larm, som jag endast en gång förr känt (och det var i en fransk bondby). När därför min svärfar föreslog mig att han för min räkning skulle köpa en halfstor egendom i samma by, så svarade jag bestämdt nej, och motiverade afslaget med, att endast något liknande denna lilla idyll skulle passa en konstnär.

Ett par år därefter dog den ena systern, den andra ville ej längre bo kvar i ensamheten, och då påminde sig svärfar hvad jag en gång sagt, och gaf mig stugan med allt hvad däri var.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Samuel Pickwick

Romanen Pickwick-klubbens efterlämnade papper är den brittiska författaren Charles Dickens första stora framgång och skildrar den brittiska gentlemannen Samuel Pickwick och hans tre vänner som reser runt i England och upplever diverse äventyr. Efter en förstärkt picknick har herr Pickwick somnat i en skottkärra som som av den argsinte kapten Boldwig körs iväg till en ladugård:

Obeskrivlig var det lilla sällskapets förvåning, då det vid återkomsten fann, att mr Pickwick hade försvunnit och tagit skottkärran med sig. Detta var den mest gåtlika och oförklarliga händelse man någonsin hade hört talas om. Det skulle redan ha varit någonting högst utomordentligt uti att en lam man utan vidare omständigheter rest sig upp och gått sin väg; men att han till på köpet för sitt nöjes skull skjutit en tung skottkärra framför sig, det var då rent av ett underverk. Man genomletade tillsammans och var för sig alla möjliga vinklar och vrår; man ropade, visslade, skrattade och ropade igen — allt med samma påföljd. Mr Pickwick stod ingenstädes att finna, och efter några timmars fruktlöst letande kom man till den obehagliga slutsatsen, att man måste gå hem utan honom.

Under tiden hade mr Pickwick blivit rullad in på fähusgården, och ännu, alltjämt sovande i all sköns lugn i skottkärran, blivit instängd därstädes till obeskrivlig glädje och förlustelse, icke blott för alla pojkarna i byn, utan även för de tre fjärdedelar av befolkningen, som hade samlat sig för att åse hans uppvaknande. Om det hade väckt deras stora glädje att se honom rullas in på fähusgården, huru mångdubbelt större blev icke denna glädje, då han efter några otydliga ord på »Sam!» reste sig upp i skottkärran och med obeskrivlig förvåning stirrade på ansiktena framför honom.

Ett allmänt gapskratt var naturligtvis signalen till att han hade vaknat, och hans ovillkorliga fråga om vad som stod på framkallade ett om möjligt ännu mera högljutt.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Elin Wägner 1911

Pennskaftet är Elin Wägners första stora romanframgång och handlar om Barbro Magnus, "Pennskaftet", förkämpe för kvinnlig rösträtt, som är journalist i Stockholm för en morgontidning. En dag ska hon intervjua baron Starck, riksdagsledamot:

— Jag kommer från Frisinnade Morgontidningen, sade hon till svar på hans bestörta min.

Baronen, som rest sig upp, tog ett par steg baklänges.

— Å, herregud, ett fruntimmer! sade han.

— Ja, var det inte bra? frågade Pennskaftet och smålog lugnande. Därpå teg hon och väntade stilla, till dess han hunnit hämta sig. Under tiden granskade hon honom med sina eftertänksamma ögon, det var en ståtlig äldre herre, gråsprängd och något fet, icke utan en viss högerhållning, som klädde. Hon beslöt att tycka om honom, och han skulle tycka om henne, ty, tänkte hon, om han vill kan han hjälpa till att ge oss rösträtt.

— Men vad vill fröken mig egentligen? frågade slutligen baronen. Han hade nu hämtat sig så pass, att han med en gest bjöd den besökande att sitta ner.

— Jag skulle gärna vilja ha ett uttalande av en representativ högerman, förklarade Pennskaftet, om första kammaren och kvinnans rösträtt, nu vid slutet av riksdagsperioden, förstår baronen.

— Skall fröken, med en ytterst oartig tonvikt på fröken, göra en politisk intervju?

— Jag har övat mig på andra kammaren, som baronen kanske har sett i min tidning de sista dagarna, sade Pennskaftet litet torrt.

— Förstår sig fröken på politik då? frågade baronen, som ingen aning hade om Pennskaftets intervjuserie i Frisinnade Morgontidningen.

— Nej, gör baron? slapp det ur Pennskaftet.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Jeff East i filmatiseringen från 1973

Tom Sawyers äventyr är en av den amerikanske författaren Mark Twains mest kända romaner. Historien om den föräldralösa pojken Tom Sawyer som växer upp hos tant Polly i en stad vid Mississippi-floden och som har föga intresse av att läsa läxor eller göra sin del av hushållsarbetet har lästs av generationer av ungdomar. När tant Polly tvingar honom att måla ett plank lurar han traktens ungar att göra det åt honom:

Tom grep åter verket an och svarade i vårdslös ton: »Kanske är det, och kanske det inte är det. Allt vad jag vet är, att Tom Sawyer tycker om det.»

»Äh, hörru, försök inte inbilla mig, att du tycker om'et!»

Borsten gick fortfarande av och an.

»Tycker om'et? Jag förstår inte varför jag inte skulle tycka om'et. Det är minsann inte var dag en pojke kan få måla ett plank!»

Detta ställde saken i ett nytt ljus. Ben upphörde med att gnaga på sitt äpple. Tom förde sin borste siratligt fram och tillbaka — tog ett baksteg för att granska effekten — lade till en plätt här och där — granskade verkningen igen, under det Ben bevakade alla hans rörelser och blev mer och mer intresserad. Efter en stund sade han:

»Hörru, Tom, låt mig måla litet!»

Tom betänkte sig och stod i begrepp att ge sitt samtycke, men ändrade sig.

»Nej, nej, det går inte, Ben. Ser du, tant Polly är förfärligt kinkig om det här planket — alldeles här vid gatan, ska' du begripa — men om det vore planket på bakgården, skulle jag inte säga något om'et; jag tror inte det finns en pojke på tusen, kanske inte en på två tusen, som kan göra det riktigt som det ska' göras.»

»Äh, är det så? Men hörru, låt mig försöka — bara en liten smula!»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Omslag av Edvard Forsström

Jorden runt på 80 dagar från 1873 är en av Jules Vernes mest kända romaner och handlar om den engelske gentlemannen Phileas Fogg som slår vad om att han kan resa jorden runt på just 80 dagar. Han förföljs dock av detektiven Fix som tror att Fogg är på flykt efter att ha stulit 55 000 pund från Bank of England. Här i översättning av Henrik Wranér:

Han tog aldrig ett steg i onödan och hade ej bråttom, såg alltid rätt framför sig och var aldrig orolig eller upprörd. Ingen hade sett honom småle, ännu mindre hört honom skratta. Han yttrade sig sällan, och när han gjorde det, skedde det i så korta ordalag som möjligt. Just därför funno hans bekanta honom så hemlighetsfull. Och dock låg hans liv för alla som en öppen bok; allt vad han tog sig för gick punktligt som ett urverk.

Sedan många år tillbaka hade Fileas Fogg ej varit utom Londons hank och stör. Ingen hade sett honom, annat än på klubben eller på vägen dit. Han hade aldrig annan sysselsättning än att läsa tidningarna och spela schack. Detta spel, som i hög grad kräver tyst eftertanke, passade särskilt för hans natur, och han ansågs som mycket skicklig däri. Stundom spelade han schack om pengar, men de summor han då vann anslog han alltid till välgörande ändamål.

Han hade varken hustru eller barn, inga fränder och inga förtroliga vänner. Han bodde ensam i sitt hus vid Drottninggatan och mottog aldrig besök hemma. En enda kammartjänare ombesörjde hans uppassning. Sin frukost och sin middag åt han på klubben på bestämd tid, vid samma bord och vid samma fönster, alltid ensam. Precis klockan tolv på natten påtog han sin överrock och gick hem. Han sov till klockan åtta, klädde sig sedan och gick på slaget halv tolv till sin klubb.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Hjalmar Söderberg

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg handlar om journalisten Arvid Stjärnblom, som har för låg lön för att gifta sig med sin älskade Lydia Stille. Hon gifter sig istället med en äldre man men kärleken mellan Arvid och Lydia är ändå lika stark. Trots att de är gifta på varsitt håll träffas de i hemlighet på ett hotell i Stockholm:

Det hade så småningom kommit flera middagsgäster, och salen strålade nu i fullt ljus. Han kallade på vaktmästarn och betalade.

De sutto ännu kvar.

— Det har blivit för tidig höst, mumlade han. Men — men det kommer ju dock till sist an på oss själva om vi vill hålla till godo med hösten eller göra oss en högsommar…

Hon såg stort på honom: bryr du dig om mig — är det möjligt att du ännu bryr dig något om mig?

Hans blick sög sig fast i hennes.

— Jag kan aldrig, aldrig i tid och evighet bry mig om någon annan än dig.

Hon hade med ens blivit blek, men en blekhet som strålade:

— Är det sant? sade hon.

Han var för upprörd att kunna säga något. Han kände gråten stocka sig i halsen, den gamla gråten, som han inte hade känt något av på snart tio år.

Men de sutto bägge stela och korrekta som två mannekänger och stirrade rätt ut i rummet.

— Det fattades bara, hörde han henne viska — han hörde det som i en dröm — det fattades bara att jag skulle gå genom livet utan att nånsin ha varit din!

Och som i en dröm såg han, att hon helt stilla strök smaragdringen av fingret och lade den i sin lilla handväska.

— Kom, viskade hon.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Katharine Hepburn spelade Jo (Hanna) i filmatiseringen från 1933

Unga kvinnor är en ungdomsroman av de amerikanska författaren Louisa May Alcott om de fyra systrarna March: Meg, Jo, Beth och Amy. (Margret, Hanna, Betty och Amy i översättningen) som bor med sin mor i Massachusetts under amerikanska inbördeskriget. Deras far är präst i armén och när han ligger sjuk på armésjukhuset måste familjen snabbt få fram pengar till resan:

— Låt mig få bidraga med det här, så att pappa inte behöver sakna något och snart kan komma hem.

— Mitt barn, varifrån har du fått dessa pengar? Tjugufyra dollars? Hanna, du har väl inte gjort något obetänksamt?

— Nej, det är hederligt förvärvade pengar. Jag har varken tiggt, lånat eller stulit dem. Jag har förtjänt dem, och jag tror inte att mamma skall banna mig, ty jag har bara sålt vad som var mitt eget.

Medan Hanna sade dessa ord tog hon av sig hatten, varvid ett utrop hördes från allas läppar, ty hennes rika, vackra hår var borta.

— Ditt hår! Ditt vackra hår! Ack, Hanna, hur har du kunnat göra det? Det enda vackra du hade! Mitt söta barn, det hade du inte behövt göra. Jag känner inte mer igen min Hanna, men jag älskar henne ännu högre än förut.

Dessa och liknande utrop uppgåvos av familjen, och Betty fattade ömt om det stubbade huvudet, men Hanna antog en likgiltig min, varav likväl ingen lät sig bedragas, och sade, i det hon med handen strök över vad hon hade kvar av sitt hår och försökte se ut som om hon tyckt att ingen skada skett.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Illustration av David Ljungdahl

Kapten Grants barn av Jules Verne är en äventyrsroman om en expedition för att hitta den försvunne kapten Grant och det enda man vet på förhand är att han har försvunnit längs den 37 breddgraden på södra halvklotet. Expeditionen leds av den skotske miljonären lord Glenarvan och med på expeditionen är kaptenens barn.

Ryttarna omringade den tunga kärran för att vid behov bispringa de däri sittande, och man begav sig beslutsamt ned i floden. Vid en dylik övergång är det brukligt att fästa tunnor kring åkdonet för att få det att hålla balansen, men som inga sådana funnos att tillgå, måste man här hjälpa sig utan. Allting gick också bra, ända tills man kom till mitten av Wimerra. Men då blev vattnet plötsligt djupare och steg över hjulaxlarna. Oxarna höllo på att förlora fotfästet och skulle ha drivits med strömmen, om icke Ayrton hoppat i vattnet och tagit dem vid hornen.

Han lyckades också återföra dem till vadstället, men i detsamma hördes ett brak, och hela vagnen lutade på sned, så att vattnet nådde de båda damernas fötter.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

William Makepeace Thackeray

Världsmarknaden, även känd som Fåfängans marknad är en satirisk roman av den brittiske författaren William Thackeray. Enligt författaren finns ingen hjälte i romanen men protagonist är Rebecka "Becky" Sharp, en ung kvinna med enkel bakgrund som kämpar för att komma sig upp i världen. När hon arbetar som guvernant på en herrgård fattar den stormrika miss Crawley tycke för henne, här i översättning av Carl Johan Backman:

Sedan miss Crawley så där hade avskedat sir Huddlestone Fuddlestone, befallde hon att Rawdon Crawley varje dag skulle föra henne ned till middagen och att Becky skulle följa efter med hennes kudde — eller också tog hon Rebeckas arm, då det var Rawdons tur att följa efter med kudden.

— Vi måste sitta tillsammans, sade hon. Vi äro de tre enda kristna människorna i hela orten, min söta vän! Och ifall att så var, måste det medgivas att religionen stod på bra klena fötter i Hampshires grevskap.

Utom att miss Crawley var en så äkta kristen, var hon även, såsom vi redan nämnt, ultraliberal i sina åsikter och begagnade städse tillfället att uttala dem på det mest öppna sätt.

— Vad betyder väl börd, min söta vän? plägade hon säga till Rebecka. Se bara på min bror Fox; se på Huddlestones, som levat här sedan Henrik II:s dagar, och se på stackars Bute i prästgården. Kan väl någon av dem jämföras med er i intelligens eller bildning? Ja, inte blott att de ej kunna jämföras med er, de kunna inte ens mäta sig med den stackars kära Briggs, min sällskapsdam, eller med Bowls, min taffeltäckare. Ni, min söta vän, är ett riktigt ideal — en riktig liten juvel! Ni har mera huvud än halva grevskapet, och om förtjänsten finge sin belöning borde ni vara hertiginna — nej, det borde inte finnas några hertiginnor alls — men ni borde inte ha någon överman, och jag anser er, min söta vän, såsom min fullkomliga jämlike i alla avseenden, och — vill ni vara snäll och lägga litet mera kol på elden, min söta vän, och vill ni vara god och sprätta sönder den här klänningen och ändra den, ni som kan göra det så bra?

Och på detta sätt lät den gamla människovännen sin fullkomliga like springa hennes ärenden, vara hennes sömmerska och varenda kväll läsa franska romaner för henne, till dess hon somnade.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Mona Mårtenson och Lars Hanson som Gertrud och Ingmar i filmatiseringen från 1925

Jerusalem är en av Selma Lagerlöfs mest kända romaner och utspelas i en socken i Dalarna där en religiös väckelse drar in. Central i handlingen är bondgården Ingmarsgården, som gått i arv från far till son, och där den äldste sonen alltid hetat just Ingmar. Ingmar förälskar sig i skolmästarns dotter Gertrud, men det invanda livet i socknen vänds upp och ned när predikanten Hellgum anländer och får en grupp av sockenbor att lämna allt de har och flytta till Jerusalem.

I den socken, där de gamla Ingmarssönerna bodde, skulle ingen människa ännu i början på åttitalet ha kunnat tänka på att omfatta något nytt slags tro eller bevista någon ny sorts gudstjänst. Man hade nog hört talas om hur sekter uppstodo här och där i de andra Dalasocknarna och hur människor gingo ut i åar och sjöar och läto döpa sig med baptisternas nya döpelse, men man skrattade åt alltsammans och sade:

— Sådant där kan passa för dem, som bor i Äppelbo och i Gagnef, men det ska aldrig komma till vår socken.

Liksom man gärna höll fast vid alla andra gamla bruk, så var man också mycket noga med att fara till kyrkan varje söndag. Var och en kom, som kunde komma, även om vintern i den allra strängaste köld. Och just då var detta nära nog nödvändigt. Man skulle inte ha kunnat härda ut i den oeldade kyrkan, då det var fyrtio graders kyla ute, om den inte hade varit alldeles fullpackad av människor.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Jarl Kulle spelade huvudrollen vid filmatiseringen 1956

Sången om den eldröda blomman av den finländske författaren Johannes Linnankoski handlar om bondsonen Olof som efter ett gräl med sin far lämnar gården och börjar arbeta som timmerflottare. Bonddottern Kylliki ger till början inte mycket för den självsäkre flottaren:

»Ni har vackra rosor!» ljöd det från vägen.
Det var en artighet, men det lät som en utmaning — ynglingen visste det själf mycket väl.
»Åja, tämligen!» blef svaret med en röst som betydde ungefär: jag är färdig, jag väntar bara på fortsättningen.
»Jag tänkte begära en af dem till minne åt vandraren — en från den där röda nyponbusken. Om det inte anses förmätet?»
Flickan rätade ut sig.
»Det har inte varit sed i Moisio gård att räcka rosor öfver staketet åt någon — om det också brukas annanstädes!»
»Om det också brukas annanstädes?» upprepade ynglingen för sig själf och kände sitt blod sjuda. På röstens klang förstod han hvad hon menade med det, och han visste att deras första sammanträffande måste gestalta sig ungefär så, men ändå häpnade han öfver hänsynslösheten i hennes första hugg.
»Jag brukar inte begära blommor bakom hvarje staket», svarade han stolt. »Och jag har inte för sed att begära två gånger — om det också brukas så annanstädes. Farväl!»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Gustaf Fröding

Gitarr och dragharmonika är den värmländske författaren Gustaf Frödings debut från 1891. I diktsamlingen finns exempelvis kända dikter som Våran prost:

Våran prost
är rund som en ost
och lärd som själva den onde,
men gemen likväl
och en vänlig själ
och skäms ej, att far hans var bonde.
Han lever som vi
och dricker sitt kaffe med halva i
som vi
och ratar icke buteljen,
älskar mat
som vi
och är lat
som vi
— men annat är det vid helgen.



Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Verner von Heidenstam

Vallfart och vandringsår är Verner von Heidenstams debutbok med dikter och berättelser som han skrivit under de föregående åren.

Den 26 januari 1888 blev förläggaren Albert Bonnier uppsökt i sitt hem av Heidenstam. Denne berättade att Topelius hade läst några av hans dikter och tyckt om dem och att han också kände Strindberg. När manuset överlämnades lästes det av Karl Otto Bonnier som läste det hemma med makan Lisen: "Genast från första anslaget och till det sista hade vi klart för oss, att här hade en ny och stor diktare uppenbarat sig. Den aftonen blev en av dessa högtidsstunder, som en förläggare aldrig förgäter men som, ack så sällan, förunnas honom!".

När boken publicerades i april 1888 väckte den en enorm uppmärksamhet. Den innebar ett brott med den dittills förhärskande naturalismen och istället för social misär och enformigt industriarbete skrev Heidenstam om njutningslystnad och romantik. Recensenterna hyllade debutanten: Georg Nordensvan skrev om debuten som "den mest lyckade, som de senaste åren förekommit.". Författaren Geijerstam skrev: "Detta debutarbete är i själfva verket af så märklig art, att det med ens gifver författaren en plats bland Sverges förnämsta författare."

Väster om Döda Havet fick jag härbärge i ett ökenkloster. När jag tidigt i dagningen såg ut från burspråket över den livlösa öknen, kom jag att tänka på – människan!

Icke är hon elak. Hon är snarare en stackare, som rör sig med stora ord, men som ingen kan lita på. Ju mer jag funderade, desto mer upphettad blev jag. Slutligen reste jag mig och utbrast högt: ”Hur är det möjligt att icke förakta människan, hur är det möjligt?”

I detsamma närmade sig en ung jude, vars tofflor smällde mot den tomma klostergårdens stenläggning. Han hade enligt bruket en rund filthatt och en svart hårlock vid vardera tinningen. I ena handen höll han Josephus' Judarnas Historia, i den andra en tänd hornlykta. Men lappade voro kaftanens ärmar, tofflorna slitna. Redan på avstånd började han vinka mig, men avböjande skakade jag på huvudet.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Selma Lagerlöf

En herrgårdssägen är en roman av Selma Lagerlöf. Berättelsen beskriver en ung kvinnas, Ingrids, kamp för att rädda studenten Gunnar Hede ur hans sinnessjukdom. Boken börjar med att Gunnar Hede, som ligger vid Uppsala, får besök av en vän som oroar sig över att Hede givit upp studierna och mest ägnar sig åt fiolspel:

Det var en skön höstdag mot slutet av trettiotalet. På den tiden fanns i Uppsala ett högt, gult tvåvåningshus, som stod underligt ensamt på en liten äng, långt borta i en utkant av staden. Det var ett rätt ruskigt och otrevligt hus, men det förskönades av den massa vildvin, som växte där, och som på solsidan krälade så högt uppför den gula väggen, att det alldeles omramade de tre fönstren i övervåningen.

I ett rum innanför ett av dessa inramade fönster satt en student och drack sitt morgonkaffe. Han var en lång, vacker karl med ett fint utseende. Håret bar han högt uppstruket ur pannan, det krusade sig vackert, och en lugg ville beständigt välta ned mot ögonen. Han var klädd i en bekväm och ledig dräkt, men var rätt elegant.

Han hade det fint i sitt rum, där fanns en god soffa och stoppade stolar, stort skrivbord och präktiga bokhyllor, men nästan inga böcker.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Omslag till första utgåvan 1867.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij handlar om det mentala lidandet och de skuldkänslor som huvudpersonen Raskolnikov anfäktas av efter att han planlagt och genomfört ett mord på en hatad pantlånerska.

Under det hon gjorde sig besvär med att lossa knutarna, vände hon sig mot fönstret för att se bättre (alla fönster voro stängda oaktat hettan) och kom därigenom att några sekunder stå med ryggen vänd mot honom. Han öppnade överrocken och gjorde yxan i ordning, men tog inte fram den helt och hållet, utan höll den endast med högra handen under rocken. Hans armar voro nästan kraftlösa, han riktigt kände, huru de domnade av allt mer och mer. Han var rädd att släppa yxan... med ens höll han på att svimma.

»Men så noga han då har bundit in det!» utropade hon förtretad och stod i begrepp att vända sig om.

Det var intet ögonblick att förlora. Han tog fram yxan, lyftade nästan medvetslöst upp den med båda händerna och lät den nästan utan kraft, nästan mekaniskt falla ned med tjockändan på hennes huvud. Han hade som sagt låtit yxan falla utan all kraft, men efter slaget kände han krafterna återkomma.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Gustave Flaubert

Madame Bovary är en roman från 1856 av Gustave Flaubert. Den är dennes första publicerade roman och anses av många kritiker vara ett mästerverk. Handlingen kretsar kring en doktors fru, Emma Bovary, som har sexuella affärer och lever bortom sina tillgångar som ett sätt att fly det banala och innehållsfattiga landsortlivet. Även om handlingen i sig är ganska simpel – till och med arketypisk – ligger romanens storhet i dess detaljer och gömda mönster. Flaubert var en notorisk perfektionist och hävdade alltid att han letade efter le mot juste ("det rätta ordet").

När romanen först publicerades som en följetong i Revue de Paris mellan 1 oktober och 15 december 1856 orsakade den stor skandal, och offentliga åklagare attackerade den för oanständighet. Rättegången, som hölls i januari 1857, gjorde berättelsen ökänd, så efter att Flaubert frikändes den 7 februari 1857 blev Madame Bovary en bästsäljare när den publicerades i sin helhet för första gången i april 1857.

Stilen kännetecknas av få dialoger och få långa tal. Det finns ingen uppenbar berättare, utan en röst som till synes kommer från ingenstans. Istället för långa och många dialoger beskrivs små detaljer ytterst utförligt, som det kända exemplet med Charles Bovarys hatt. Boken skulle imitera språket, rytmen, tonen och livsformen av bourgeoisien i det provinsiella Frankrike. Med hjälp av erotik, sentimentalitet och ironi skulle den bli prosaisk och opersonlig, vilket vidare betonades genom det klichéfyllda språket. Dessa kännetecken kom senare att influera många framgångsrika författare, som Émile Zola, James Joyce, Franz Kafka och Jean-Paul Sartre


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Amerikansk serieversion

Ivanhoe är en klassisk historisk äventyrsroman från 1820 av Sir Walter Scott. Handlingen utspelar sig i 1100-talets England när riddaren Ivanhoe återkommer från korståget. På ett övergripande plan handlar det om hur landet tyranniseras av prins John och hans normander, i kung Rikard Lejonhjärtas frånvaro. Ett av offren är den judiske köpmannen Isak av York som har tillfångatagits av den grymme normanden Front-de-Bœuf.

»Förbannade hund av en förbannnad ras», sade han, väckande fängelsevalvets dystra ekon med sin dova och hemska röst: »Ser du denna våg?»

Den olycklige juden mumlade ett svagt ja.

»På denna våg skall du åt mig uppväga», sade den obeveklige baronen, »tusen silvermarker efter Towerns i London vikt och halt.»

»Helige Abraham!» sade juden, som i denna ytterliga fara återfick bruket av sin röst. »Har man någonsin hört talas om en sådan fordran? Vem har någonsin ens i bardens sång hört talas om en sådan summa som tusen silvermarker? Vilket mänskligt öga har någonsin blivit välsignat med åsynen av en sådan hopad skatt! Icke inom Yorks murar, om du också genomsöker mitt hus och alla mina stamfränders, skall du finna tiondelen av denna väldiga summa i silver.»

»Jag är inte oresonlig», svarade Front-de-Bœuf, »och om det är ont om silver, tar jag gärna guld. Om du ger mig en mark guld för sex marker silver, kan du friköpa din otrogna lekamen från sådan bestraffning som du ännu aldrig drömt om.»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Hjalmar Bergman

Hans nåds testamente är en komisk roman av Hjalmar Bergman. Baron Roger Bernhusen de Sars tänker offentliggöra sitt testamente på sin 65-årsdag och han avser att testamentera huvuddelen av sin förmögenhet till tjänstefolkets son, dagdrivaren Jacob som brukar umgås med friherrens oäkta dotter, den 15-åriga Blenda, under förutsättning att de gifter sig. Men baronens syster Jullan är på väg till födelsedagen och hon tänker inte utan vidare låta hennes dotter Malla förlora arvet:

— Sir du, min söta, testamentet, det blir nog bra, fördöme mig, och lilla Malla, ska vi naturligtvis ha i tankarna, vasa? Sir du, även om hon icke är nämnd i testamentet, kunna vi alltid göra en liten klausul, vasa? Vi kunna förständiga vår universalarvinge att utgiva ett årligt underhåll —

— Vad menar du, Roger?

Jo, den tonen kände hans nåd igen, och han rodnade ända ut i öronsnibbarna, ända ut i nästippen, som började klia på ett obehagligt och olycksbådande sätt. Den fördömda — trodde hon kanske, att hon kunde styra på Rogershus nu som i salig fars tid? Kujonera honom, tvinga honom som då hon tvang honom till giftermål och mycket annat. Jo, nu kände han igen tonen.

— Menar du — menar du verkligen, att mitt barn, din systerdotter, din stackars fars dotterdotter skall tigga sitt bröd av en — av en — av den, du behagar utnämna till universalarvinge? Att du inte blygs!

Och så bröt det löst:

— Att du inte skäms, att du inte skäms, att du inte — —


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Ove Tjernberg och Gerd Hagman i en uppsättning 1955

Fröken Julie är en kammarpjäs av August Strindberg om grevedottern Julie och grevens betjänt Jean som tillbringar en midsommarnatt tillsammans och planerar att rymma utomlands till Schweiz:

Jean: Där sätter jag opp ett hotell med första klassens varor och första klassens kunder.

Fröken Julie: Hotell?

Jean: Det är ett liv skall ni tro; oupphörligt nya ansikten, nya språk; inte en minuts ledighet till grubbel eller nerver; intet letande efter sysselsättning, då arbetet ger sig själv; natt och dag klockan som ringer, tåget som blåser, omnibussen som kommer och går; under det guldstyckena rulla på byrån. Det är ett liv!

Fröken Julie: Ja, det är att leva! Och jag?

Jean: Husets härskarinna; firmans prydnad. Med ert utseende, och ert sätt - åh - det är en given succès! Kolossal! Ni sitter som en drottning på kontoret och sätter slavarne i rörelse med att trycka på en elektrisk knapp; gästerna defilera inför er tron och lägga blyga sin skatt på ert bord - ni kan aldrig tro vad mänskorna darra när de få en räkning i sin hand - jag skall salta notorna och ni skall sockra på dem med ert vackraste leende - ack! låt oss resa härifrån - tar upp en kommunikationstabell ur fickan - genast, med nästa tåg! - vi äro i Malmö klockan sex och trettio; Hamburg åtta och fyrtio i morgon tidigt; Frankfurt - Basel en dag och i Como genom Gotthardbanan om, låt mig se, tre dar! Tre dar!


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Anne Elliot

Familjen Elliot (originaltitel Persuasion) är Jane Austens sista fullbordade roman och gavs ut postumt 1818.

Sir Walter Elliot, ägare till Kellinch-Hall i Sommersetshire, bebodde denna egendom. Hans favoritsysselsättning var att läsa Engelska adelns historia, eller ock förteckningen på — och berättelsen om de betittlade familjerna i riket; han fann deruti ett tidsfördrif under sina lediga stunder, och en tröst då han var bedröfvad. Hela hans själ intogs af beundran och vördnad då han betraktade det ringa antal som återstod af den gamla adeln, och han såg med förakt och med ömkan ned på de, oändeliga, i sista seklet, nyskapade adelskapen, och återtog då med mera nöje sin egen historia och det som angick den ädla familjen Elliot. Det stället i boken låg alltid uppslaget, som innehöll följande:


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Ångbåten Yngve Frey

Romanen Det går an av Carl Jonas Love Almqvist väckte stor debatt när den publicerades 1839 med sitt budskap att män och kvinnor kunde sambo i ett förhållande utan att vara gifta. Underofficeren Albert får syn på Sara Videbeck på däcket till en ångbåt och tar reda på hennes namn:

Han gick ned till kaptenen, för att hemta upplysning om hennes namn. Efter en stunds ögnande på passagerarelistan, befans hon heta Sara Videbeck, och vara glasmästardotter ifrån Lidköping. En ovanligt omständlig underrättelse på en ångbåtspassagerarelista! Men den kom sig deraf, att hon hade pass med sig, som annars ångbåtsresande sällan medföra, och att hon egt ordningssinne nog, att åt kaptenen under resan aflemna sitt pass, till all möjlig säkerhets vinnande för sin person.

Sergeanten satt i många tankar nere i matsalongen — märk matsalongen! — det är den, dit fördäckspassagerare, åtminstone de af tillräckligt mod och hurtigt utseende, få intränga vid matstunderna. Det var nu ungefär frukosttid, eller kunde lätt blifva det, ifall man reqvirerade en portion. Sergeanten tänkte så här: En glasmästardotter ifrån Lidköping — det är en småstad, långt, långt bort ifrån Stockholm. En mamsell? på sätt och vis, ja. En borgardotter, dock af ringaste borgarklassen. Ett intagande och märkvärdigt mellanting! Landtflicka icke, bondflicka alls icke — men icke heller riktigt af bättre klass. Hvad skall en sådan egentligen anses för? hvad kallas? Det är någonting outgrundligt i denna mellansort. Låt se — tag hit en biffstek!


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Framsidan av 1918 års svenska utgåva

En studie i rött är Arthur Conan Doyles första roman om privatdetektiven Sherlock Holmes där han med doktor Watson undersöker han ett blodigt mord. Den skarpsinnige Holmes kan med ett fåtal observationer dra korrekta slutsatser. Här i översättning av Ellen Ryding:

»Hur tusan kunde du gissa det?» frågade jag.

»Gissa vad?» sade han retligt.

»Att karlen var en f. d. underofficer vid flottan.»

»Jag har inte tid med struntsaker», svarade han snäsigt. Så tillade han med ett småleende: »Förlåt min ohövlighet; du klippte av tråden i min tankegång, men det var kanske rätt bra. Jaså, du var verkligen inte i stånd att se, att karlen varit underofficer vid flottan?»

»Nej, det var jag visst inte.»

»Det är lättare att se än att förklara, hur jag kan veta det. Om någon bad dig bevisa, att två gånger två är fyra, skulle du kanske finna det svårt nog, och likväl är du säker på, att saken förhåller sig så. Till och med tvärs över gatan kunde jag se, att karlen hade ett stort, blått ankare tatuerat på ena handen. Det tydde på saltsjö och långa resor. Han hade emellertid även militärisk hållning och de reglementerade polisongerna. Där hade vi flottan. Han uppträdde med en viss självsäkerhet och såg ut, som om han varit van att befalla. Du märkte kanske, hur han höll huvudet och hur kraftigt han svängde sin käpp? Efter anletsdragen att döma, var han en hederlig, duktig, medelålders man — allt fakta, som kommo mig att tro, att han varit underofficer.»

»Underbart!» utropade jag.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Omslag

Bjälboarfvet av Verner von Heidenstam ingår i dennes romansvit Folkungaträdet och handlar om striderna mellan Birger Jarls söner på 1200-talet.

Det var dymmelonsdag och kyrkklockorna hängde stumma med bunden kläpp. Människorna hade ännu icke tvättat askan ur håret efter botgöringen på askonsdagen, och de längtade till påskmorgonens sköna fest, då de under sång åter skulle få beströ kyrkgolfvet med hackadt enris. Barnen, som visste, att de skulle risas i sängen, när de vaknade på långfredagen, gingo modstulna omkring. De mindes sedan gammalt, att det ingalunda var någon lek utan brukade sluta med ett sådant skriande, att det hördes ifrån gård till gård. Ett mörkt och tungt väder med isande blåst hade också rådt under hela fastlagen, och sinnena blefvo hårda.

På skogsvägen öster om Bjälbo kom en flock bergsfolk från Stålberget i det aflägsna Järnbärarland. Skaran hade blifvit plundrad under vägen, och af hela foran återstod bara en ensam släde, förspänd med en oxe och en halt häst. Släden hade skapnad af en båt för att kunna flyta, om isen brast på något af de talrika vattendragen.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Omslag till första franska upplagan

Jorden rundt på åttio dagar från 1873 är en av Jules Vernes mest kända romaner och handlar om den engelske gentlemannen Phileas Fogg som slår vad om att han kan resa jorden runt på just 80 dagar. Han förföljs dock av detektiven Fix som tror att Fogg är på flykt efter att ha stulit 55 000 pund från Bank of England.

Engelsman var Phileas Fogg nog, men kanske icke Londonare. Man hade aldrig sett honom på Börsen, icke i banken, icke på något enda af kontoren i City. Aldrig hade i Londons hamnbassiner eller i dess »docks» inlöpt något fartyg, som hade Phileas Fogg till redare. Denne gentleman var icke med i någon enda af förvaltningsgrenarna. Hans namn hade aldrig hörts i något advokat-kollegium, aldrig i Temple, aldrig i Lincolns-Inn, icke heller i Grays-Inn. Aldrig uppträdde han vid Court of Chancery eller vid Queens Bench, icke inför Court of Exchiquier, icke heller inför Court of Arches. Han var hvarken industriidkare, eller grosshandlare, eller minuthandlare, eller jordbrukare. Han var ej medlem af Royal Institution of Great Britain, icke heller af Institution of London, icke heller af Institution of Artisans, icke af Institution Rusell, icke af Literary Institution of West, icke af Institution of Right, icke heller af denna Institution of Arts and Sciences United, som är stäld under direkt beskydd af Her most gracious Majesty. Med ett ord, han tillhörde icke något enda af dessa talrika sällskap, som allt mer och mer vinna mark i Englands hufvudstad, från Society of Armorica ända till Society of Entomology, grundadt hufvudsakligen i ändamål att förstöra skadliga insekter.

Phileas Fogg var medlem af Reform-klubben i London, det var alltsammans.



Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Omslag till första upplagan 1751

I Carl von Linnés resa till Skåne 1749 har Carl von Linné upptecknat sina intryck från sin rundresa i Skåne 1749. I Skåne får han bland annat se storkarna bygga bon:

Storkar sågos här i Skåne mest vid byarna, där de byggt sina boen som de största ressel i de högsta trän. Inbyggarena räknade för gott märke, att denna fågel hölt sig vid husen, och därföre att ännu mer bekväma honom att logera hos sig, hava de esomoftast huggit toppen av det högsta träd vid husen och däruppå lagt ett vagnshjul, att fåglarne härpå måtte kunna bygga. Storkarne fara bort var höst. Om de fara till de varma länder, eller om de vila på sjöbotten med svalorna, är ännu ovisst, men de komma igen vart år och bygga på samma bo, som änteligen blir ganska stort av riskvistar. Nu sutto de små ungar i boet, och den ena storken stod på sidan av boet att liksom över ungarna hålla vakt, medan den andra var ute på värv. Storkarna gjorde ingen skada utan snarare gagn, med det de plockade bort alla ormar och grodor där på nejden. Storkarne våga sig sällan högre upp i landet, än där Skånes mildare klimat slutas, vilket är ett stort prov om klimatets differens i Skåne, och att fåglarna ävensom trän och växter hava sina landamären, över vilka de sällan få skrida. Hela tjogen av sparvar hade innästat sig under sidorna av storkens bo, att där bygga och utkläcka sina ungar emillan kvistarna, dem storken ädelmodigt låtsade sig icke se. Emellertid underhöllo de en ständig musik för honom och hans ungar.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Gustav V håller tal på borggården

Borggårdstalet var det tal som Gustav V höll inför tusentals människor på Stockholms slotts borggård den 6 februari 1914 i samband med bondetåget. Bakgrunden var att regeringen inte hade velat satsa så mycket pengar på försvaret som vissa hade hoppats på och som den föregående regeringen, regeringen Lindman, och riksdagen hade beslutat.

Sven Hedin hade gjort sig känd som en försvarsvän som i föredrag och talarturnéer förespråkade en ökad satsning på försvaret. Han kände till att det från bondehåll planerades en större uppvaktning till kungen, dock utan att vara inblandad i det organisatoriska arbetet. Hedin diskuterade ofta försvarsfrågor med löjtnant Carl Bennedich och började i slutet av januari 1914 diskutera hur kungen med ett tal borde besvara denna uppvaktning. En natt omkring den 22 januari skrev de ned ett förslag.

Förmodligen den 25 januari ringde Hedin upp kabinettkammarherren greve Claes Lewenhaupt och bad att få träffa kungen. De träffades samma dag och Hedin bad kungen att ta en titt på utkastet. Kungen läste talet två gånger och förklarade sedan att detta var det tal han skulle hålla. Kungen hade redan bett riksmarskalken greve Douglas att skriva ett tal men denne uppskattade att Hedin nu skrivit ett tal som kungen accepterat.

Gustav V höll talet på inre borggården. För de människor som inte fått plats på inre borggården lästes talet upp på nytt av kronprins Gustav prins Carl.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Ebenezer Scrooge

En julsång på prosa, även känd som En julsaga, är en roman av Charles Dickens som utspelas i jultid och som handlar om den gamle och vresige Ebenezer Scrooge som är för snål för att fira jul:

Dörren till Scrooge skrivkammare stod öppen, så att han kunde hålla ögonen på sin skrivare, som satt i en dyster liten cell, snarare en liten skrubb och kopierade brev. En mycket liten brasa brann i Scrooges eldstad, men i skrivarens eldstad brann en som var så mycket mindre, att det föreföll som om det endast bestod av ett stycke kol. Men han kunde inte fylla på den, eftersom Scrooge förvarade kolhämtaren i sitt eget rum; och så snart skrivaren kom in dit med skoveln, förutspådde hans herre deras oundvikligt snara avsked från varandra. Varvid skrivaren satte på sig sin vita stortröja och försökte värma sig vid sitt ljus; ett försök som, eftersom han inte var en man med utpräglad fantasi, misslyckades.

”God jul, morbror, Gud vare med Dig!” ropade en gladlynt röst. Den tillhörde Scrooges systerson, som stod inför honom så hastigt, att detta var det första tillkännagivandet av hans ankomst.

”Bah!” sade Scrooge. ”Humbug!”

Han hade värmt sig i så hög grad genom sin snabba gåsmarsch genom frosten och dimman, denne Scrooges systerson, att han formligen glödde; hans ansikte var rödaktigt och vackert; hans ögon lyste och hans andedräkt ångade.

”Julen en humbug, morbror?” sade Scrooges systerson. ”Det är jag övertygad om att Du inte menar!”

”Det gör jag” sade Scrooge. ”God jul! Vad rätt har Du att glädja dig? Vad anledning har Du att vara glad? Är Du inte tillräckligt fattig ändå?”

”Ge med dig nu, morbror”, svarade systersonen med glädje i rösten. ”Vad rätt har Du att vara så dyster? Vad skäl har Du att vara vresig? Är Du inte tillräckligt rik ändå?”

Eftersom Scrooge inte hade något bättre svar till hands vid detta tillfälle, sade han åter ”Bah!” och följde upp det med ordet ”humbug!”.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Anne balanserar på takåsen

Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery handlar om den föräldralösa Anne som vid 11 års ålder kommer till ett äldre syskonpar. Här i Karin Jensens översättning slår hon vad om att hon kan klättra upp på ett tak och promenera på takåsen:

Det var väl inte någonting så värst märkvärdigt att kunna gå på ett litet lågt trästaket, sade hon. — I Marysville kände jag en flicka, som kunde gå på själva takåsbjälken på ett tak.

— Det tror jag inte, sade Josie ögonblickligen. Jag tror inte, att någon människa kan gå på en takåsbjälke. Du kan det åtminstone inte.

— Kan jag inte? ropade Anne.

— Visa då, att du törs, sade Josie i utmanande ton. Men jag påstår, att du inte törs klättra upp och gå på takåsbjälken över fru Barrys kök.

Anne bleknade, men här var tydligen intet val. Hon gick bort mot huset, där en stege stod rest mot kökstaket. Alla flickorna i femte klassen läto höra ett »o!» — dels av spänning, dels av fruktan.

— Gör det inte, Anne! bönföll Diana. — Du faller ned och slår ihjäl dig. Bry dig inte om Josie Pye. Det är inte rätt att mana ut någon att göra någonting så farligt.

— Jag måste göra det. Min heder står på spel, sade Anne högtidligt. — Jag ska gå på takbjälken, Diana, eller låta mitt liv på kuppen. Om jag slår ihjäl mig, så får du min pärlring.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Sven Dufva

Fänrik Ståls sägner av poeten Johan Ludvig Runeberg handlar om kriget mellan Sverige och Ryssland 1808—1809. Den första dikten, Vårt land, har blivit Finlands nationalsång. En av de mest kända dikterna är Sven Dufva, om bondpojken som med klent förstånd men friskt mod går ut i strid när ryssarna anfaller:

Nu skulle Dufva få sig pli och läras exercis,
det var en lust att se derpå, det gick på eget vis.
Korpralen skrek och skrattade och skrattade och skrek,
men hans rekryt förblef sig lik vid allvar som vid lek.

Han var visst outtröttelig, om nå'nsin någon ann',
han stampade, att marken skalf, och gick, så svetten rann;
men roptes vändning åt ett håll, då slog han bom på bom,
tog höger-om och venster-om, men ständigt rakt tvärt om.

Gevär på axel lärde han, gevär för fot också,
att skyldra, fälla bajonett, allt tycktes han förstå;
men roptes skyldra, fälde han som oftast bajonett,
och skreks gevär för fot, flög hans på axeln lika lätt.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Long John Silver och Jim

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson är en klassisk äventyrsroman om unge Jim som hittar en skattkarta över en nedgrävd skatt och ger sig iväg på en skattexpedition. Romanen börjar med att en gammal sjörövare tar in på värdshuset där Jim bor:

Jag minns honom som om det varit igår, då han kom traskande till värdshusets dörr, med sin sjömanskista på släp efter sig på en skottkärra — en lång, stark, tung, nötbrun man, med sin tjärade hästsvans över axlarna på den smutsiga, blå rocken, händerna nariga och ärrade, med svarta sorgkanter under de trasiga naglarna och med sabelhuggsärret över ena kinden i en smutsvit, likblek färgton. Jag minns hur han såg ut över fjärden och visslade för sig själv under tiden, för att därpå börja sjunga den gamla sjömanssången som han så ofta skulle komma att upprepa:

Femton man på en död mans kista –
Jo-ho-ho och en flaska med rom!

med den höga, gamla skälvande rösten, som verkade ha stämts och brutits vid ankarspelet. Så knackade han på dörren med ena änden av en käppliknande båtshake som han bar med sig och då min far öppnade, krävde han burdust att få ett glas rom.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Omslag till folkupplagan

Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan från 1934 är en av 1900-talets mest omtalade inhemska politiska skrifter:

Ett önskemål både från socialpedagogisk och arvsbiologisk synpunkt är därför till en början en så sträng lagtillämpning som möjligt. I de fall där rättskapacitet icke kan förnekas, trots att eljest förutsättningarna för sterilisering äro för handen, böra läkare och sociala myndigheter vara verksamma för att förmå vederbörande att frivilligt underkasta sig sterilisering. Visar sig denna påtryckning i alltför många fall ineffektiv, så bör en skärpning av steriliseringslagen övervägas, innebärande rätt för samhällets organ att också emot deras vilja sterilisera även rättskapabla. Vidare bör steriliseringsförfarandet för ett helt skikt av individer, som man icke anser sig kunna sterilisera, kompletteras genom en effektiv kostnadsfri spridning av preventivmedel och – där likväl havandeskap kommer till stånd – genom abort på eugeniska och sociala indikationer.

Även om man så småningom kan komma rätt långt på dessa vägar är det tämligen givet, att förväntningarna om resultat icke få överdrivas. Vad först gäller bortrensningen av de olämpliga barnuppfostrarna genom inskränkning av deras fortplantningsfrihet, kommer denna med all säkerhet icke att bli fullständig i den grad man skulle önska. Samhället kommer även i framtiden att få nöja sig med att i ett flertal fall skilja barnen från olämpliga föräldrar och därmed från skadliga miljöinflytelser.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Carl Hårleman

Carl Hårleman var inte bara verksam som överintendent vid uppbyggnaden av Stockholms slott, han var också ansvarig för uppsynen av kronans byggnadsverk över hela landet. I sin Dag-Bok Öfwer en ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa, År 1749 har han skrivit ned sina intryck vid en resa genom södra Sverige sommaren 1749. Humöret stiger när resesällskapet lämnar Smålands skogar och kommer till Skåne:

Inemot Broby öpnade sig et härligt land. Glada fält, bärande åkrar, blomstrande ängar, nära wid hwarannan lysande Kyrkor, tätt tilsammans liggande byar, gårdar prydda med löfträn, en ny och inwånarnes större förmögenhet betydande klädedrägt, med et ord, all ting kom oss at förglömma de förre dagars olust, och lemnade oss ej annan önskan öfrig, än at denne orts, förr så förträffelige, ek- och bok-skogar wore något mindre medtagne.

Igenom et både sinnen och ögon så frögdande land ankommo wi, sedan wi lemnat Christianstad på wänstra handen, d. 10 om aftonen, til det så besynnerligen wäl belägne Maltesholm uti Gärdt härad, och förblewo der i et ej mindre än sjelfwa orten kärt och angenämt sällskap, til d. 17.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Cajsa Wargs kokbok

Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber eller Cajsa Wargs kokbok av Cajsa Warg publicerades första gången 1755 och är en bok om hur ett hushåll bör skötas. Dess recept fick stor betydelse fram till mitten av 1800-talet. Här finns bland annat ett recept på crème brûlée:

Tag 10 lod såcker, doppa det uti watten och slå 2 skedblad watten dertil, at såckret får wäl smälta, lägg altsammans uti en malm- eller silfwer-panna, hwilken sättes på koleld, och låter det blifwa hel gulbrun; men röres flitigt, at det ej blifwer brändt; då såckret är brunt, slås et halft stop söt miölk deruti och röres wäl om, at det får smälta: men laga så, at miölken straxt kokar up: när såckret är wäl smält och miölken ser brun ut, så slås hon uti en skål at kallna; då tages 10 ägge-gulor, de wispas wäl, miölken slås dertil, samt litet sönderstött canel och röres tilhopa, sedan slås det på et silfwer-fat och sättes i ugnen, när det stannar, är det färdigt, och kan ätas då både warmt och kallt. Den som wil bruka tenn-fat, så kan det sättas på en kokande watten-gryta, så skadas ej brädden.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Publius Cornelius Tacitus

Germania av den romerske historikern Publius Cornelius Tacitus har haft stor betydelse som ett av få bevarade historiska verk om länderna i Europa norr om det romerska riket. Tacitus har troligen inte själv besökt området utan byggt på andra historiska verk. Samtliga kopior troddes vara försvunna tills ett manuskript hittades i klostret i Hersfeld 1425. Bland de många germanska folk som omnämns finns bland andra suionerna:

Härefter följa suionernas samhällen, belägna ute i själfva oceanen; de äro starka utom genom män och vapen äfven genom flottor. Deras fartygs byggnad är däri skiljaktig från andras, att de hafva stäf i båda ändar och alltså alltid hafva en framstam färdig till landning. De använda inga segel, ej heller fästa de årorna i fasta rader vid spanten. Liksom bruket är på åtskilliga floder, äro deras åror lösa ock flyttbara åt ena eller andra hållet, allt efter behofvet.

Hos dem står äfven rikedom i anseende, och därför härskar också en enda kung utan några inskränkningar och med rätt till ovillkorlig lydnad. Äfven äro hos dem vapnen icke, såsom hos öfriga germaner, i fritt bruk, utan instängda och under bevakning och det till på köpet af en slaf — oceanen hindrar nämligen plötsliga infall af fiender, och beväpnade skaror, som gå sysslolösa, förfalla ju lätt till själfsvåld, hvadan det ligger i konungens intresse att sätta hvarken en ädling eller en friboren eller ens en frigifven till vakt öfver vapnen.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Emma Orczy

Den röda nejlikan är en äventyrsroman av författtaren Emma Orczy om den brittiske gentlemannen Sir Percival Blakeney som utåt uppträder som en fjant men som i hemlighet räddar människor från skräckväldets Frankrike:

Vad sir Percy själv beträffar, så ansågs han allmänt vara totalt olämplig för det vanskliga värv han lagt på sina skuldror. Hans huvudbetingelse därför tycktes bestå uti hans blinda dyrkan av gemålen, hans stora rikedomar och den höga gunst, vari han stod vid det engelska hovet. Men londonsocieteten var av den me­ningen, att när man betänkte hans eget inskränkta förstånd, hade det varit klokare av honom att skänka de nyssnämnda, högst av­sevärda materiella förmånerna åt en mindre talangfull, mindre spi­rituell hustru.

I sitt vackra hem i Richmond spelade han med orubblig bonhomie andra fiol; på sin bedårande unga fru slösade han juve­ler och lyxartiklar av alla slag, vilka hon tog emot med oefter­härmligt behag. I gengäld utövade hon värdinneskapet på hans ståtliga slott med samma älskvärdhet, varmed hon förut hemma hos sig välkomnat Paris’ intelligensklick.

I rent yttre avseende var sir Percy Blakeney obestridligen en vacker karl — frånräknat den loja, uttråkade min, som han alltid bar. Han var städse högst elegant klädd och brukade »lancera» de överdrivna »incroyable»-moder, som nyss börjat tränga från Paris till England, med den säkra och goda smak, som är den engelske gentlemannen medfödd.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Annons för boken

Djungelboken av den brittiske författaren Rudyard Kipling är en novellsamling om livet bland djuren i Indiens djungel. En av de återkommande karaktärerna är en liten pojke, Mowgli, som växer upp i Indiens djungel, uppfostrad av vargar. Här i översättning av Tom Wilson:

Det prasslade litet i busksnåret, och Vargfar kröp ihop, färdig att ta språng. Då skulle ni, om ni varit där, ha fått se någonting av det mest besynnerliga i världen — vargen åtrade sig mitt i språnget. Han hade gjort satsen, innan han såg vad han tog språng efter, och därpå ville han hejda sig. Följden blev, att han sköt rakt upp i luften en fyra eller fem fot och så damp ned igen nästan på samma fläck.

»En människa!» fräste han. »En människovalp! Titta bara!»

Rakt framför honom, hållande sig i en lågt sittande gren, stod en naken brun gosse, som nyss hade lärt att gå — en så söt och knubbig liten pyssling, som någonsin nattetid hade kommit till en vargs håla. Han tittade upp i Vargfars ansikte och skrattade.

»Är det där en människovalp?» sade Vargmor. »En tocken har jag aldrig sett förr. Bär hit honom.»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Erik Axel Karlfeldt

Poeten Erik Axel Karlfeldt är en av den svenska litteraturens nittiotalister genom sin debut 1895 med diktsamlingen Vildmarks- och kärleksvisor.

Bliv ej förskräckt och fly ej din kos,
då jag nalkas vid landsvägskröken!
Jag räcker snårets dammiga ros
med min hyllning till godsets fröken.

Jag är en fyr av bondestånd,
en spelman på väg och vid dike.
Jag är en diktens vagabond,
försvarslös i andens rike.

Jag var skolast, men mitt mod blev knäckt
under bördan av formler och glosor.
Nu vill jag byta pedantens dräkt
mot lantliga blaggarnshosor.

Så tag mig upp och giv mig försvar,
du drottning av gröna ängar,
och gör mig till en slåtterkarl
bland dina legodrängar.

Min själ är ung och min kropp är stark,
och väl kan jag slita en sommar
för att se dig ibland, där du går i din mark
och friskt i solskenet blommar.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Inglinge hög vid Ingelstad

Wärend och Wirdarne av folklivsforskaren Gunnar Olof Hyltén-Cavallius handlar om folkliv i Värend i södra Småland, närmare bestämt om hur folktron är påverkad av hedendomen och kvarlevande tro på Tor och Oden. Författaren menar också att Småland först befolkades av trollen:

Rådfråga vi folkets egna minnen om det eller de urfolk, hvilka i en ytterst aflägsen tid först uppträdt i Wärend och med hvilka landets sednare bebyggare vid sitt inträngande kommo i beröring; så möta oss djupt ur forntiden de dunkla sägnerna om Trollen (Troll-gubbar, Trollkäringar, och i en något förändrad mening: troll-karlar, trollkonor, trollbackor)

Till utseendet äro de stygga, och när någon ännu skämtvis kallar en annan »ditt leda troll», »ditt stygga troll», eller säger »du ser ut som ett troll», är det visserligen icke för att beteckna någon slags fagerlek. Trollqvinnan, och serdeles skogsnufvan, har långa, hängande bröst, hvilka hon när hon löper slänger upp på skuldrorna.

Trollen gå eljest klädda i grå kläder, med en röd pinnhätta, batt-hätta (toppmössa), på hufvudet, och med håret hängande ned på axlarne. Deras röst är gnällande, hvadan de i norra Skåne jemväl få namn af Peblinge. De bo »i backarne», »i bergen», »under jorden», djupt in i skogarne och långt ifrån menniskobygder. Der har man stundom sett röken från deras kulor stiga upp ur jorden eller ur någon gömd skrefva, hvaraf minnet bibehåller sig i det ännu gängse uttrycket att »det är trollen som kölna (ɔ: elda)», när dimman eller solröken om sommaren stiger upp kring kullarne. Det är blott sällan som de nalkas någon menniskoboning, men när det var sträng vinter och mycket kallt »kommo de fordom in i stugorna, satte sig i grufvan och jemrade och uslade sig»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Erik Gustaf Geijer

Svea Rikes häfder är en fackbok om Nordens historia av professorn i historia Erik Gustaf Geijer från 1825.

Utifrån den för tiden förhärskande historiesynen där myter och sagor ansågs kunna användas som historisk källa ger Geijer en genomgång av Nordens förhistoria. Som källa används bland annat myter och sagor ur den nordiska mytologin som Ynglingasagan, Den poetiska Eddan och Den prosaiska Eddan samt redogörelser om Norden av historiker och krönikörer som Snorre Sturlason, Adam av Bremen, Saxo Grammaticus med flera.

Verket kom till efter att redaktören för ett franskt uppslagsverk kontaktade Karl XVI Johan och bad denne ordna att någon lärd person skulle skriva om Sveriges historia mellan 1770 och 1819. Skeendet därefter är oklart men det står klart att Geijer har missförstått vad som har varit uppdraget och börjat skriva på ett verk om Sveriges historia från forntid till nutid. Verket tog flera år att skriva klart och arbetet ledde till att Geijer blev invald i Vitterhetsakademien 1824. Geijers redogörelse för den svenska historien från 1000-talet och framåt publicerades i tre band med titeln Svenska folkets historia.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Oliver ber om en extra portion

Oliver Twist är den brittiske författaren Charles Dickens mest kända roman och handlar om den föräldralöse Olivers öden i 1800-talets London. Här i svensk översättning av Ernst Lundquist:

Kvällen kom, gossarne sutto på sina platser, föreståndaren (i sin kokdräkt) ställde sig vid pannmuren, och de biträdande fattighjonen intogo sina platser bredvid honom. Hafresoppan utdelades, och man bad en rikligt tilltagen bön öfver den knappa kosten. Sedan hafresoppan försvunnit, började gossarne tissla och tassla, de blinkade till Oliver, och de närmast sittande puffade till honom. Han var endast ett barn, men hunger och förtviflan gjorde honom hänsynslös. Han reste sig från bordet, steg med skål och sked i handen fram till föreståndaren och sade, helt häpen öfver sin egen dristighet: »Ursäkta, herr föreståndare, får jag litet mera mat?»

Den välfödde, rödblommige föreståndaren bleknade. Som förstenad af öfverraskning stirrade han ett ögonblick på den lille upprorsmakaren och grep sedan efter kitteln för att ej falla omkull. De biträdande kvinnorna voro förlamade af bestörtning, gossarne af förskräckelse.

»Hvad?» mumlade föreståndaren slutligen med svag röst.

»Ursäkta, jag skulle be om litet mera», upprepade Oliver.

Föreståndaren slog honom i hufvudet med slefven, grep honom i armen och ropade på uppsyningsmannen.

Direktionen var fördjupad i högtidlig rådplägning, då herr Bumble kom instörtande, alldeles utom sig, vände sig till den rödbrusige herrn i den högryggade länstolen och sade: »Ber om ursäkt, herr Limbkins... men Oliver Twist har begärt mera!»

Direktionen for upp, slagen af skräck.

»Begärt mera?!» frågade herrn i länstolen. »Sansa er, Bumble, och svara ordentligt! Är det meningen, att han har begärt mera, sedan han fått den i reglementet fastställda portionen?»

»Ja.»

»Den pojken slutar i galgen», förklarade herrn i hvita västen. »Sanna mina ord, han slutar i galgen.»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Illustration av Sidney Paget

En skandal i Böhmen var den första av Arthur Conan Doyles noveller om Sherlock Holmes som publicerades i Strand Magazine. En kväll får Holmes och doktor Watson besök av en inledningsvis anonym herre som visar sig vara kungen av Böhmen som har ett problem som måste lösas:

»Saken förhåller sig i korthet så: för fem år sedan gjorde jag under en längre tids vistelse i Warschau bekantskap med den kända äventyrerskan Irene Adler. Namnet är er utan tvivel välbekant?»

»Var snäll och slå upp det i mitt register, Watson», mumlade Holmes utan att öppna ögonen.

Under många år hade han haft för vana att noggrannt och systematiskt anteckna namn och händelser, och man behövde endast nämna en person eller ett faktum, för att han skulle kunna vara i stånd förse en med den önskade upplysningen. I detta fall fann jag den ovannämnda damens biografi inflickad mellan levnadsbeskrivningen över en judisk rabbin och en stabskapten, som skrivit en avhandling om djupvattensfiskar.

»Låt mig se!» sade Holmes. »Ja visst, ja! Född i New Jersey 1858. Kontra-alt, ja! La Scala — primadonna vid kejserliga operan i Warschau — jaha, ja! Dragit sig tillbaka från scenen — bor i London — riktigt, ja! Ers Majestät trädde, antar jag, i förbindelse med den unga damen, skrev ett par komprometterande brev till henne och vill nu gärna ha dessa dokument tillbaka?»


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Titelblad till andra delen

Berättelser ur svenska historien, med undertiteln Till ungdomens tjenst utgifven, är ett historiskt bokverk av Anders Fryxell (1795–1881), som utkom i 49 volymer 1828–1893. Arbetet med verket pågick mycket länge. Första volymen utkom redan 1823, när Fryxell var 28 år, och den sista 56 år senare, 1879, där Fryxell kommit fram till Gustaviansk tid. Tre ytterligare volymer, som avhandlade Gustav III:s och Gustav IV Adolfs tid, skrevs av Otto Sjögren och utkom 1891–1893.

De första volymerna skrevs helt utan någon forskning. Källorna var äldre historiker, vars berättelser Fryxell broderade ut till spännande berättelser. Från och med beskrivningarna av det sena 1500-talet ansåg sig Fryxell dock behöva förlita sig på arkivforskning, även om han höll fast vid sin målsättning att skriva för ungdomen och de bredare folkliga lagren. Med de fyra volymerna om Kristinas förmyndares och hennes egen regerings historia (1838–42) omlades dock planen fullständigt. Uppgiften blev anspråksfullare, och verket blev nu en på självständiga forskningar stödd historia. Omfånget svällde samtidig oerhört, i 10 volymer hade skildringen förts fram till 1654, i 36 volymer inrymdes de följande 117 åren till Gustaf III:s revolution 1772.

Eftersom Fryxell främst utgick från att biografera de historiska personerna, fick skildringar av samhällslivets utveckling en mer undanskymd plats i dessa verk. Fryxell mötte hårt motstånd från samtidens och eftervärldens historiker för sin historieskrivning men hans bokverk om Sveriges historia fick som inget annat stor spridning bland allmänheten.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Agneta Horn

Agneta Horn levde mellan 1629 och 1672 och var dotter till fältmarskalken Gustaf Horn. Dagboken Agneta Horns lefverne ger en god inblick i den svenska högadelns familjeliv under stormaktstiden. Hon inleder med en Beskrifning öfver min elända och mycket vedervärtiga vandringes tid samt alla mina mycket stora olyckor och hjärtans hårda sorger och vedervärtighet som mig därunder hopetals har mött alltifrån min första barndom och huru Gud alltid har hulpit mig med ett godt tålamod igenom gå alla mina vedervärtigheter. Horn jämställer sig med bibelns Job och ser sitt eget liv som en parallell till detta bibliska exempel med Guds hårda prövningskonst.

Manuskriptet till Agneta Horns leverne finns i original på Uppsala universitetsbibliotek där Ellen Fries upptäckte det 1885. Ett år senare publicerades i tidskriften Dagny de första utdragen i moderniserad form. Som bok utgavs den första gången i sin helhet 1908 av Sigrid Leijonhufvud. Gösta Holm skapade en vetenskaplig, mycket exakt utgåva 1959 där alla troliga skrivfel och ändringar angavs. Titeln blev Beskrivning över min vandringstid och boken innehåller även en detaljerad genomgång av Horns språkbruk. Utgåvan skiljer sig dock från originalet genom att Holm tillsatt skiljetecken. År 1961 utkom en bearbetning kallad "Agneta Horns leverne".


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Bokomslag från 1892

De fyras tecken är Arthur Conan Doyles andra roman om den brittiske privatdetektiven Sherlock Holmes som löser kriminalgåtor med sitt kalla intellekt. Historien börjar med att en ung kvinna söker upp Holmes för att lösa mysteriet med den okände avsändaren som varje år skickar henne en ask med en dyrbar pärla med posten. Här i översättning av Ellen Ryding:

»Jag har ännu ej berättat er det allra egendomligaste däri. För omkring sex år sedan — för att vara fullt exakt den 4:de maj 1882 — syntes i Times en annons, vari man efterfrågade miss Mary Morstans adress och sade, att det skulle vara till nytta och fördel för nämnda unga dam, om hon ville låta höra av sig. Annonsörens namn eller adress var ej utsatt.

Just vid den tiden hade jag antagit befattningen som lärarinna hos mrs Cecil Forrester. I enlighet med hennes råd tillkännagav jag i tidningen min adress. Samma dag den varit införd fick jag med posten en liten ask, innehållande en utomordentligt stor, glänsande äkta pärla. Ej en enda skriven rad medföljde paketet. Sedan dess har jag varje år på samma dag fått en liknande ask, innehållande en likadan pärla; någon aning om, vem avsändaren är, har jag ej. Sakkunniga personer förklara pärlorna vara av sällsynt slag och mycket högt värde. Ni kan ju själv se, hur vackra de äro.»

Under det hon talade öppnade hon en liten flat ask och visade oss sex de vackraste pärlor jag någonsin sett.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Omslag till tysk upplaga

Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr är en roman från 1719 av Daniel Defoe om en man som bor på en öde ö i 28 år. Efter ett skeppsbrott flyter han iland på ön med så gott som inga tillhörigheter:

Nu kände jag min inre belåtenhet hastigt aftaga, och att min räddning i sjelfva verket vore en förfärlig nåd, ty jag var genomvåt, kunde icke byta om kläder, och hade ingenting att äta eller dricka. Hvilken annan utsigt återstod mig väl, än att antingen dö af hunger eller sönderslitas af vilda djur.

Allramest bedröfvades jag öfver saknaden af ett vapen, hvarmed jag kunnat antingen döda något djur till stillande af min hunger, eller försvara mig mot ett sådant, som törhända hungern tvang att anfalla mig.

Korteligen, jag hade ingenting annat än en knif, en tobakspipa och något litet tobak i en dosa. Deraf bestod nu hela min egendom, och jag förföll derigenom i en så dyster sinnesstämning, att jag länge sprang härs och tvärs som en galning.

Då dagen led mot slutet, anställde jag med djupt bedröfvadt hjerta betraktelser öfver mitt öde, i händelse jag vore omgifven af vilda djur; ty jag visste alltför väl, att dessa nattetiden lemna sina gömställen, för att gå ut på rof.

Den enda utväg, jag trodde mig finna, var att klättra upp i ett högt och lummigt träd, som var i mitt grannskap, och nära liknade en tall, men var fullsatt af långa törnen. Här beslöt jag tillbringa natten, och till morgondagen uppskjuta alla tankar på mitt dödssätt; ty ännu förutsåg jag intet medel att förlänga min tillvaro.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Charles Darwin

Man kan knappast överskatta betydelsen av Charles Darwins Om arternas uppkomst i vetenskapshistorien. Darwins teori stötte på hårt motstånd från de som ansåg att djur och växter inte befann sig i ständig utveckling utan var oföränderliga alltsedan skapelsen.

Det är angenämt att betrakta ett stycke land, beklädt med många växter af många slag, med fåglar sjungande i buskarna, med kringfladdrande insekter, med maskar krälande i den fuktiga jorden, och att tänka sig att dessa så omsorgsfullt utarbetade former, så olika hvarandra och beroende af hvarandra på ett så inveckladt sätt, att de alla äro bildade af lagar som ännu äro verksamma omkring oss.

Dessa lagar i vidsträcktaste bemärkelse heta: utveckling och fortplantning; ärftlighet som nästan innefattas i fortplantningen; föränderlighet i följd af lifsvilkorens indirekta och direkta verkan och af hvila och verksamhet, en förökning i sådan proportion att den leder till en kamp för tillvaron och såsom en följd deraf till naturligt urval i förening med karaktersdivergens och förstörande af mindre förädlade former. Sålunda följer af naturens krig, af hunger och död det mest upphöjda ämne vi äro i stånd att fatta, bildandet af de högre djuren.

Det ligger storhet i denna åsigt, att lifvet med dess olika förmögenheter af Skaparen ursprungligen blifvit inblåst i några få former eller blott en enda; och att, under det denna planet har fortsatt sitt kretslopp enligt gravitationens oföränderliga lag, från en så enkel början utvecklats och alltjemt bildas otaliga de skönaste och mest underbara former.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Epistel nummer 30

Fredmans epistlar är en samling av Carl Michael Bellmans visor utgiven 1790. Epistel nummer 30, Drick ur ditt glas, handlar om hur döden aldrig är långt bort:

Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar,
Slår den igen, kanske än på et år.
Movitz, din Lungsot den drar dig i grafven.
- - - Knäpp nu Octaven;
Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår

Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
Nedkramadt bröst och platta skulderblad.
Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder
Ligger så sväld och fuktig som i bad;
Handen är svettig och ådrorna stela.
- - - Knäpp nu och spela;
Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad.

Himmel! du dör, din hosta mig förskräcker;
Tomhet och klang, inälfvorna ge ljud;
Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker;
Mjuk som en svamp är sena märg och hud.
Andas. — Fy tusand! hvad dunst ur din aska.
- - - Län mig din flaska.
Movitz, Gutår! Skål! Sjung om vinets Gud.


Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Frithiof och Ingeborg

Frithiofs saga är ett diktverk av Esaias Tegnér från 1825. Verket är inspirerat av Fritjof den djärves saga och handlar om kärleken mellan Frithiof och Ingeborg.

Det fanns ej fågelbo så högt,
som han för henne ej besökt.
Sjelf örnen, som i molnen gungar,
blef plundrad båd' på ägg och ungar.

Det fanns ej bäck, hur strid han var,
hvaröver han ej Ingborg bar.
Det är så skönt, när forsen larmar,
att tryckas af små vita armar.

Den första blomma våren födt,
det första smultron som blef rödt,
det första ax, hvars guld blev moget,
dem bjöd han henne, glatt och troget.


Sherlock Holmes och Dr Watson
Sherlock Holmes och Dr Watson

Baskervilles hund var Arthur Conan Doyles tredje roman om Sherlock Holmes, den brittiske privatdetektiven som löser kriminalgåtor med sin imponerande iakttagelse- och slutledningsförmåga. Här handlar det om en mytomspunnen vildsint hund som sedan århundraden stryker omkring på den ödsliga Dartmoor-heden, ständigt förföljande släkten Baskerville. Här i en översättning av Hanny Flygare från 1912:

Månens ljus föll klart över sänkans botten, och i dess medelpunkt låg den arma flickan, som dignat till marken och dött av fasa och maktlöshet. Men det var icke åsynen av hennes eller av den icke långt ifrån henne utsträckte Baskervilles kropp, som kom håret att resa sig på de gudsförgätna sällarnas huvud. Vad som åstad­kom detta var någonting ändå hemskare, det var ett skräckingivande föremål, som stod över Hugo och slet i hans hals, ett stort, svart djur, till skapnad likt en hund men mycket större än någon hund som blivit sedd av människoöga.
Charlotte Brontë
Charlotte Brontë

Charlotte Brontës roman Jane Eyre, utgiven 1847 under pseudonymen Currer Bell, räknas till världslitteraturens klassiker och skildrar en föräldralös prästdotters uppväxt och liv som kvinna. Här i en svensk översättning av Carl Johan Backman.

Jag var troligen vid ett mycket tjenstaktigt lynne, ty jag gick åter fram till honom.

»Om ni har skadat er och behöfver hjelp, så kan jag skaffa er den, antingen från Thornfield Hall eller från Hay.»

»Tack skall ni ha, men det behöfs inte; jag har inte brutit något ben, bara vrickat foten något litet.» Och han steg åter upp och försökte att stå på sin fot, men detta försök afpressade honom ett ofrivilligt »aj!»

Ännu dröjde en skymt af dagsljuset qvar, och månen skred klar fram på fästet. Jag kunde helt tydligt se honom. Han var insvept i en med pelskrage försedd ryttarkappa, hopfäst med ett stålspänne; jag kunde ej riktigt urskilja alla konturerna, men jag såg att han var af medelstorlek och tycktes vara särdeles starkt bygd. Hans ansigtshy var mörk, dragen voro allvarliga, pannan dyster; de skarpt tecknade ögonbrynen voro rynkade, och i hans blick låg just nu ett uttryck af harm och vrede. Han var ej mera ung, men hade dock icke uppnått medelåldern; han tycktes vara omkring trettiofem år. Jag kände ingen fruktan för honom, endast någon skygghet. Om han hade varit en vacker och ståtlig ung karl, så skulle jag aldrig vågat att så der emot hans vilja stanna och fråga honom och tillbjuda honom en hjelp, som han ej hade begärt. Jag hade knapt någonsin sett en vacker ung karl och aldrig i mitt lif talat med en sådan. Jag hyste den djupaste vördnad för allt hvad som var skönt och behagligt och fint och belefvadt, men om jag hade funnit dessa egenskaper hos en man, skulle min instinkt ha sagt mig, att han hvarken kände eller kunde känna någon sympati med mig, och jag skulle ha skytt honom, liksom man skyr elden, blixten eller hvad helst annat lysande och bländande, men mot vår natur fiendtligt.



Fotografi av Paul von Hindenburg
Fotografi av Paul von Hindenburg

Ur mitt liv, (tyska: Aus meinem Leben) är en självbiografi av generalfältmarsalk Paul von Hindenburg publicerad 1920 som behandlar hans liv med fokus på första världskriget. Här i en översättning av Elis Fredrik Leopold Brusewitz från samma år.

TILL FRONTEN.

Hemorten lyssnade i spänning.

Underrättelserna från krigsskådeplatserna motsvarade våra förhoppningar och önskningar. Liège hade fallit, striden vid Mühlhausen segerrikt utkämpats, vår härs högra flygel och center befann sig i framryckning genom Belgien. De första jubelmättade underrättelserna om Lothringerslaget nådde fäderneslandet. Även österifrån klingade segerfanfarer.

Ingenstädes några händelser, som läto de bekymrade tankarna synas berättigade.

Den 22. augusti kl. 3 e. m. erhöll jag en förfrågan från Hans majestät kejsarens stora högkvarter, om jag vore beredd till omedelbar tjänstgöring.

Mitt svar lydde: »Är beredd.»

Redan innan detta telegram kunnat inträffa i stora högkvarteret, fick jag ytterligare ett därifrån. Enligt detsamma räknade man tydligen bestämt på, att jag vore beredd att antaga en befattning i fält och meddelade att general Ludendorff skulle inträffa hos mig. Vidare meddelanden från stora högkvarteret klargjorde läget för mig i så mån, att jag såsom arméchef omedelbart skulle komma att avgå till ostfronten.

Inemot kl. 3 på natten åkte jag, i brådskan endast ofullständigt utrustad, till bangården och stod där på den måttligt upplysta perrongen full av förväntan. Först då det korta extratåget körde in sleto sig mina tankar fullständigt lösa från den husliga härden, som jag så plötsligt måst lämna. Ur tåget steg med raska steg general Ludendorff och anmälde sig hos mig såsom arméstabschef vid 8. armén.


Maksim Gorkij
Maksim Gorkij

Varenka Olessof, (ryska:Варенька Олесова) är en kortroman av Maksim Gorkij publicerad 1898. Här i en översättning av Walborg Hedberg från 1905.

“God afton!“ ljöd en djup altstämma.

Han rusade upp och såg sig om, en smula förvirrad.

Framför honom stod en ung flicka af medellängd i grå klädning och med något hvitt och luftigt, som såg ut som en brudslöja, kastadt öfver hufvudet – det var allt, hvad han märkte i första ögonblicket.

Hon räckte honom handen, i det hon frågade:

“Hippolyt Sergejevitsch, icke sant? Mitt namn är Olessof ... jag visste, att ni skulle komma i dag, och skyndade hit för att se, hurudan ni var. Jag har aldrig förr sett någon lärd ... och jag visste icke, hur de kunde se ut.“

Hans hand tycktes hårdt af en stark och varm liten hand, och en smula bragt ur fattningen af detta oväntade öfverfall, bugade han sig tyst för henne, förargad på sig själf för sin förvirring, och tänkte, att då han blickade henne i ansiktet, skulle han mötas af ett ohöljdt och groft koketteri. Men hans blick mötte ett par stora, mörka ögon, som logo okonstladt och vänligt och upplyste det vackra ansiktet. Hippolyt Sergejevitsch påminde sig, att han på en gammal italiensk tafla sett alldeles samma ansikte med dess stolta prägel af frisk fägring. Samma lilla mun med yppiga läppar, samma utstående och höga panna och under den de stora ögonen.

“Ursäkta ... jag skall säga till, att man tar ut ljus ... var god och sitt ner“, bad han henne.

“Gör er icke besvär, jag är som hemma här“, sade hon, sättande sig i hans stol.


En av bockarna Bruse
En av bockarna Bruse

De tre bockarne Bruse, som skulle gå till säters och göra sig feta är en norsk folksaga upptecknad av Peter Christen Asbjørnsen efter Anders Lysgaard från Biri 1842. Här i en översättning av Ernst Lundquist i Norska folksagor och huldre-sägner från 1881.

Det var en gång tre bockar, som skulle gå till säters och göra sig feta, alla tre hette de bocken Bruse. På vägen var en bro öfver en fors, som de skulle öfver, och under bron bodde ett stort fult troll med ögon som tenntallrikar och näsa så lång som ett räfs-skaft. Först kom den yngste bocken Bruse och skulle öfver bron. Trip, trap, trip, trap, sade det i bron. «Hvem är det, som trippar på min bro?» skrek trollet. «Åh, det är den minsta bocken Bruse; jag ska’ till säters och göra mig fet,» sade bocken; han var så fin i målet. «Nu kommer jag och tar dig!» sade trollet. «Åh nej, ta’ inte mig, för jag är så liten, jag, vänta bara litet, så kommer den mellersta bocken Bruse, han är mycket större.» «Ja väl,» sade trollet.



Jane Austen
Jane Austen

Stolthet och fördom av Jane Austen gavs ut 1813 för exakt 200 år sedan. Romanen är en klassiker och handlar om kärlek och förvecklingar i 1800-talets engelska överklass. Den har filmatiserats ett antal gånger och inspirerat till en rad fristående litterära verk. Här i den första svenska översättningen från 1920 av Carl Axel Ringenson.

Det är en allmänt erkänd sanning, att en ogift man, som är i besittning av en vacker förmögenhet, måste vara i behov av en hustru.

Huru föga bekanta en sådan mans känslor eller avsikter än må vara, då han gör sitt första inträde i en krets av grannar, äro de kringboende familjerna så fast övertygade om denna sanning, att han anses som en rättmätig egendom, tillkommande en eller annan av deras döttrar.

— Kära du, sade en dag mrs Bennet till sin man, har du hört, att Netherfield Park äntligen blivit uthyrd?

Mr Bennet svarade, att han inte hade hört det.

— Men så är det, svarade hon; ty mrs Long har just varit här, och hon berättade mig allt om saken.

Mr Bennet svarade ingenting.



Tummetott, illustration av John Bauer ur första kapitlet.
Tummetott, illustration av John Bauer ur första kapitlet.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige från 1906–1907 skrev Selma Lagerlöf ursprungligen som en läsebok i geografi. Den blev dock en omtyckt barnbok även utanför Sverige och har översatts till mer än sextio språk:

Det var en gång en pojke. Han var så där en fjorton år gammal, lång och ranglig och linhårig. Inte stort dugde han till: han hade mest av allt lust att sova och äta, och därnäst tyckte han om att ställa till odygd.

Nu var det en söndagsmorgon, och pojkens föräldrar höllo på att göra sig i ordning för att gå i kyrkan. Pojken själv satt i skjortärmarna på bordskanten och tänkte på hur lyckligt det var, att både far och mor gingo sin väg, så att han skulle få rå sig själv under ett par timmar. »Nu kan jag då ta ner fars bössa och skjuta av ett skott, utan att någon behöver lägga sig i det,» sade han för sig själv.



Alexander Kielland
Alexander Kielland

Skeppar Worse (norska:Skipper Worse) från 1882 anses vara en av författaren Alexander Kiellands bästa romaner. Den kretsar kring titelpersonen skeppar Worses liv i 1840-talets Stavanger med handelsmän och de frikyrkliga Haugianerna. Här i en svensk översättning av Ernst Lundquist från 1882.

»Lauritz, din satans pojke! Opp och klara vimpeln!»

Skeppar Worse stod akterut vid kajutan. Det blåste en frisk nordanvind in öfver fjorden, och den gamla briggen kom makligt glidande för småseglen.

Strömmen stod från land och krusade sjön i små vågor utmed udden, der Sandsgaardsbugten vek in. Och då »Familjens Hopp» svängde, tycktes det präktiga fartyget känna sig så säkert och hemmastadt inne i den gamla vanliga hamnen.

Men skeppar Worse blinkade till rorgängaren: »Hon känner, fan ta mig, igen sig, så snart vi ä’ om näset.»

Ty »Familjens Hopp» var ej som andra fartyg. Det kunde kanske finnas fartyg, som sågo litet lättare och finare ut; ja, det kunde möjligen finnas — fast det hade då Jacob Worse aldrig sett — men omöjligt var det icke, att det bland de nymodiga engelsmännen kunde påträffas en eller annan, som seglade en hårsmån bättre.

Men dermed var det också slut med alla medgifvanden. Något starkare, något solidare, något fullkomligare än »Familjens Hopp» flöt icke på sjön, skulle heller aldrig komma att flyta på den.

Derför sken solen så festligt utöfver Sandsgaardshusen, öfver hafvet och varfvet, öfver hela den vänliga viken, der de blåa sommarvågorna flocktals ilade mot land för att anmäla att Jacob Worse var i fjorden.

Men magasinsdrängen Zacharias hade redan anmält det.

»Är han också säker på det?» frågade konsul Garman skarpt.

»Vi ha obsalverat henne i kikaren, herr konsul! Det är så visst »Familjens Hopp», som att jag står här, en fattig syndare för Gud. Hon styr rakt in i Sandsgaardsviken.»

Morten W. Garman reste sig ur armstolen. Han var en högväxt, groflemmad man, med starkt krusigt hvitt hår och framstående underläpp.

Då han tog hatt och käpp, skälfde han litet på händerna, ty »Familjens Hopp» hade varit mycket länge på vägen.



Charles Dickens porträtt
Charles Dickens porträtt

Oliver Twist är en roman Charles Dickens från 1838 om fattighuspojken Oliver Twists öden i 1800-talets England. Här i en svensk översättning av Ernst Lundquist från 1898.

Kvällen kom, gossarne sutto på sina platser, föreståndaren (i sin kokdräkt) ställde sig vid pannmuren, och de biträdande fattighjonen intogo sina platser bredvid honom. Hafresoppan utdelades, och man bad en rikligt tilltagen bön öfver den knappa kosten. Sedan hafresoppan försvunnit, började gossarne tissla och tassla, de blinkade till Oliver, och de närmast sittande puffade till honom. Han var endast ett barn, men hunger och förtviflan gjorde honom hänsynslös. Han reste sig från bordet, steg med skål och sked i handen fram till föreståndaren och sade, helt häpen öfver sin egen dristighet: »Ursäkta, herr föreståndare, får jag litet mera mat?»

Den välfödde, rödblommige föreståndaren bleknade. Som förstenad af öfverraskning stirrade han ett ögonblick på den lille upprorsmakaren och grep sedan efter kitteln för att ej falla omkull. De biträdande kvinnorna voro förlamade af bestörtning, gossarne af förskräckelse.

»Hvad?» mumlade föreståndaren slutligen med svag röst.

»Ursäkta, jag skulle be om litet mera», upprepade Oliver.

Föreståndaren slog honom i hufvudet med slefven, grep honom i armen och ropade på uppsyningsmannen.

Direktionen var fördjupad i högtidlig rådplägning, då herr Bumble kom instörtande, alldeles utom sig, vände sig till den rödbrusige herrn i den högryggade länstolen och sade: »Ber om ursäkt, herr Limbkins... men Oliver Twist har begärt mera!»

Direktionen for upp, slagen af skräck.

»Begärt mera?!» frågade herrn i länstolen. »Sansa er, Bumble, och svara ordentligt! Är det meningen, att han har begärt mera, sedan han fått den i reglementet fastställda portionen?»

»Ja.»

»Den pojken slutar i galgen», förklarade herrn i hvita västen. »Sanna mina ord, han slutar i galgen.»



Jack London
Jack London

Skriet från vildmarken, engelska Call of the Wild, från 1903 är Jack Londons mest lästa roman och anses vara en av hans bästa. Boken handlar om familjehunden Buck som förs bort och säljs som slädhund i Alaska under guldrushen. Här i en svensk översättning av Mathilda Drangel.

Buck läste icke tidningar, ty i så fall skulle han ha vetat att det var fara för handen, icke allenast för honom utan för varenda kustlandshund med starka muskler och varm, långhårig päls som fanns mellan Puget Sound och San Diego. Sedan några män som rotat i det arktiska mörkret där hade funnit en viss gul metall, och sedan ångbåts- och transportbolag hade basunat ut fyndet, rusade tusentals människor uppåt Norden. Och dessa människor behövde hundar, de behövde stora och starka hundar med kraftiga muskler, som kunde ta i, och med tjocka pälsar som kunde skydda dem mot kölden.

Buck bodde i ett stort hus i den solkyssta dalen Santa Clara. Stället kallades för domaren Millers gård. Huset låg ett stycke från vägen, till hälften gömt bland träden, mellan vilka man såg en och annan skymt av den stora luftiga verandan som gick rundt omkring det. Fram till stället ledde grusade körvägar, vilka slingrade sig genom vidsträckta gräsmattor och under höga popplar, som blandade sina grenar med varandras. Bakom boningshuset var allting tilltaget i ännu större skala än framför det. Där fanns stora stallbyggnader, där ett dussin drängar och pojkar höllo till; där fanns rader av vinranksöverväxta bostäder för tjänstfolket; där fanns en långsträckt och väl underhållen uthuslänga, långa vinspaljéer gröna betesmarker, fruktträdgårdar och massor av bärträd. Och så fanns där också pumpinrättningen för den artesiska brunnen och den stora cementerade cisternen, där domaren Millers gossar togo sitt morgonbad och hämtade svalka under de heta eftermiddagarna.



Camilla Collett målad av fadern Nicolai Wergeland
Camilla Collett målad av fadern Nicolai Wergeland

Amtmannens döttrar, norska Amtmandens Døtre, från 1854–55 är den norska författarinnan Camilla Colletts enda roman och mest kända verk. Den brukar betraktas som en av de första tendensromanerna på norska och behandlar kvinnans situation vad gäller äktenskap och försörjning i 1800-talets Norge. Boken kretsar kring Sophie som är yngst av fyra systrar av vilka de två äldsta blivit bortgifta i konvenansäktenskap.

Vår bestämmelse är att giftas, icke att blifva lyckliga. I den meningen har jag sett begge mina äldre systrar uppfylla sin bestämmelse. De togo sig män med öfverläggning, frivilligt, och likväl skulle de icke under någon omständighet sjelfva hafva valt dem. Huru lefvande stå icke dessa scener för mig ännu; de gjorde ett intryck som aldrig kan utplånas. Af begge mina svågrar, hvilka efterträdde hvarandra såsom lärare här i huset, har jag den obehagligaste hågkomst. Då Marie blef förlofvad med Broch, denne gnatige, stele, odräglige pedant som hon så många gånger sjelf skrattat åt, var jag ännu liten, men jag minns det ändå ganska väl. Då vi voro samlade och det blef eklateradt, sade jag till honom: »hur kan du tro det, hon vill bara narra dig!» Marie, som så tidigt skulle dö, blef först offrad; hon var den äldsta. Hon skall ha varit så vacker, men jag har intet bestämdt intryck deraf; kanhända hade hennes skönhet denna allvarliga själfulla prägel, som ett barn icke förstår, Men Louise var frisk och strålande som en vårdag då hon kom hem efter två års frånvaro i Köpenhamn hos tant. Denna hennes skönhet, den främmande snitten på hennes kläder, hennes otvungna men ändå prydliga väsen, gjorde ett djupt intryck på mig. Det var som om allt hvad hon rörde vid blef förskönadt. Jag såg upp till denna syster med ett slags stum beundran. Med en skarpsinnighet, som blott barn kunna hafva, förstod jag att genomtränga allt hvad som angick henne. Men hon var den fullvuxna damen och jag kunde blott på barnsligt vis lägga detta mitt djupa intresse, min hängifvenhet för dagen. Jag sprang hennes ärenden, gissade hvar och en af hennes små önskningar och försökte på alla sätt att behaga henne.”



Fröding avbildad av Richard Bergh 1909
Fröding avbildad av Richard Bergh 1909

Den 8 februari 1911 avled Gustaf Fröding i Villa Gröndal på Djurgården i Stockholm. Vid jordfästningen den 12 februari i Klara kyrka, som förrättades av Nathan Söderblom, framförde Orphei Drängar Hugo Alfvéns tonsättning av Verner von Heidenstams dikt Gustaf Frödings jordafärd.

Bort gå de,
stumma skrida de
en efter en till skuggornas värld.
Klockorna dåna. Tungt slå de,
mullra och kvida de,
sjunga sin sång till de dödas färd.

Milslångt borta jag sitter.
Ändå hör jag klockornas slag.
Hela vårt land i vinterns glitter
höra de klockor, som ringa i dag.
Sommar var du och blommande vår,
sävens sus bland sjöarnas stränder.
Sov, vår sångare, sov på din bår,
lyft på tusendes händer!

Vitt blev ditt hår. Långt blev ditt skägg.
Solen sken in på bibelns ord,
där du satt vid din vägg
som Job på sin hög av aska och jord.
Förunderligt stort är ett människoöde.
Dröm och saga och skummande flöde,
vågor och lågor och stormars kör,
men hon själv är det sköraste rör.



Alfred Tennyson
Alfred Tennyson

Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan i Edvard Fredins översättning läses traditionsenligt på Skansen vid tolvslaget.

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö . . .
Ring själaringning öfver land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.



Jerome K. Jerome med terriern Jim
Jerome K. Jerome med terriern Jim

Tre män i en båt (för att inte tala om hunden) är Jerome K. Jeromes mest kända verk. Det är en komisk beskrivning av en båtfärd längs Themsen som berättaren "J" och hans två vänner George och Harris samt foxterriern Montmorency företar sig.

Det tog oss en halvtimmes hårt arbete, efteråt, att få upp kapellet och därpå städade vi av däcket och påbörjade vår kvällsvard. Vi satte kitteln på spritköket för att koka upp i båtens för och gick akterut och låtsades inte ta någon som helst notis om den, utan satte igång med övriga måltidsförberedelser.

Det är det enda sättet att få en kittel att koka på, på floden. Om den ser att man väntar på den och är otålig så sjunger den aldrig. Man måste gå därifrån och börja måltiden, som om man inte alls vill ha något te. Man får inte ens kika på den i smyg. Om man ignorerar den så kommer man däremot strax höra vattnet börja puttra i den, ivrig att få bli till te.

Det är också en god idé, om man har mycket bråttom, att tala med varandra om hur man klarar sig utan te och inte vill ha något. Man går nära kitteln, så att den kan höra vad man säger och så ryter man. ”å, jag vill då inte ha något te; vill du det, George?”, vilket George rytande besvarar med ”å nejdå, jag tycker inte om te; vi dricker lemonad istället — te är så svårsmält”. Varvid kitteln kokar över och släcker spritköket.



Svarta ballader var Dan Anderssons andra och sista diktsamling som gavs ut hösten 1917 av Bonniers förlag. Han fick dock endast 15 friexemplar i honorar för boken. Diktsamlingen inleds av Omkring tiggarn från Luossa och innehåller flera av Dan Anderssons mest kända dikter som En spelmans jordafärd och Till min syster.

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören — något går och viskar, går och lockar mig och beder:

Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
Ur inledningsdikten Omkring tiggarn från Luossa



Jean Baptiste Bernadotte
Jean Baptiste Bernadotte

Efter det att Gustaf IV Adolf avsatts i Sverige 1809 saknades en tronarvinge då Karl XIII inte hade några barn och den tidigare utsedde kronprinsen, Karl August, hade avlidit i ett slaganfall. Löjtnanten Carl Otto Mörner hade länge varit missnöjd med den politik som Karl XIII förde. Han hade deltagit i Finska kriget och ansåg att Sverige behövde en kung som var beredd att ta upp striden mot Ryssland. Efter kronprinsens hastiga död reste Mörner till Paris som regeringens kurir. Utan uppdrag från någon erbjöd han den svenska tronen till den franske marsalken Jean Baptiste Bernadotte som den 21 augusti 1810 valdes till svensk tronföljare vid riksdagen i Örebro.

Mörner skrift om sin del i detta, Några ord om första tanken och ursprunget till Bernadottes kallande till Sveriges kronprins, publicerades 1853 men blev genast indragen av myndigheterna.


Karl XII
Karl XII

Till Esaias Tegnérs mest kända dikter torde höra Karl XII. Tegnér var en stor beundrare av Karl XII och dikten tillkom i samband med 100-årsdagen 1818 av kungens bortgång. Inspiration till diktens korta jamber, "Kung Carl den unge hjelte, han stod i rök och damm, han drog sitt svärd från bälte, och bröt i striden fram" hade Tegnér fått från en fransk dikt. Dikten framfördes första gången vid en fest i Lund och dikten blir uppläst varje år när Karl XII:s minne firas i Lund.



Jean Baptiste Bernadotte
Jean Baptiste Bernadotte

1810 saknade Karl XIII egna arvingar och kronprins August hade avlidit i ett slaganfall. Löjtnanten Carl Otto Mörner hade länge varit missnöjd med den politik som Karl XIII förde. Han deltog i Finska kriget och ansåg att Sverige behövde en kung som var beredd att ta upp striden mot Ryssland. Efter kronprinsens hastiga död reste Mörner till Paris som regeringens kurir. Utan uppdrag från någon erbjöd han den svenska tronen till den franske generalen Jean Baptiste Bernadotte.

Mörner skrift om sin del i detta, Några ord om första tanken och ursprunget till Bernadottes kallande till Sveriges kronprins, publicerades 1853 men blev genast indragen av myndigheterna.



August Strindberg
August Strindberg

August Strindbergs Röda rummet kan räknas som startskott för den moderna svenska litteraturen. Det nya var att romaner användes för att ta upp fenomen till debatt och här ifrågasätter Strindberg byråkratin. Boken handlar om den unge Arvid Falks strapatser. Det första mottagandet var dock kyligt; i Aftonbladet kallades den för "smuts".

Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor.


Carl von Linné
Carl von Linné

Carl von Linnés resa till Skåne 1749.

Malmö stapelstad ligger vid västra havskanten av Skåne slätt gent emot Köpenhamn, 4 mil över sundet och är en av de ansenligaste städer i riket; har stora hus, mest av korsverke och tegeltak, utom 40 grundmurade hus, och breda gator. Torget är ett av de största i riket, 200 steg i längden och lika i bredden, på alla sidor planterat med höga trän av lind, hästkastanjer och valnöteträn. På torget är ock byggd en vattukonst gentemot Corps de Guardie. Hit ledes färskt vatten in i staden ifrån Pildammen, ½ kvart söder om staden, medelst rännor under jorden genom själva gravarna och ifrån vattukonsten ledes vattnet vidare igenom pipstockar till de mesta gårdar i staden.


Irland och irländarna
Irland och irländarna

Irland och irländarna av professor Johan Gustaf Richert. Publicerad 1925.

En arla morgonstund i juni 1924 inskeppade vi oss från den lilla skotska hamnstaden Stranraer på en lång och smal båt, som villigt anpassade sig efter vågornas rytm, och redan efter en timme kunde vi skönja den gröna öns konturer. Vi närmade oss staden Larne, ryktbar vorden genom Sir Edward Carsons ostentativa vapenimport år 1912. Söder om staden går längs kusten en bananformig halvö, Magee Island, med sina höga strandklippor, the Gobbins, utför vilka papisterna år 1641 fingo anträda färden till en bättre värld. Redan i halvöns namn ligger något kusligt, och enligt trovärdiga sägner har den av ålder varit ett favorittillhåll för trollpackor, spöken och onda andar. Den sista högtidliga häxbränningsceremonien firades år 1611, då dylika folknöjen ännu voro ganska vanliga i Sverige.


En lättings lättsamma tankar av Jerome K. Jerome.

Förord. En eller annan av mina vänner som jag visat dessa texter för i MS, har anmärkt att de inte alls är så pjåkiga och vissa av mina bekanta har lovat att de skall köpa denna bok, om den någonsin ges ut från trycket. Därför anser jag mig inte ha rätt att längre förhala dess utgivande. Men enbart på grund av denna, om uttrycket tillåts, allmänna efterfrågan, borde jag kanske ändå inte ha vågat mig på att erbjuda dessa mina endast ”lättsamma tankar” som andlig spis för engelsktalande personer över hela vår jord. Vad läsare av idag söker i en bok är att den bör förbättra, undervisa och upphöja läsarens sinne. Denna bok kan inte ens upphöja en ko. Jag kan inte med gott samvete rekommendera den till något som helst nyttigt ändamål. Allt jag föreslår är, att när ni tröttnar på att läsa ”de bästa hundra böckerna”, så plocka fram denna bok under en halvtimme. Det blir i alla fall en viss omväxling.



Röda rummet roman från år 1879 av August Strindberg.

Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor.