Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 034
§. 34. Blottade klippor i segelleder.
II:o Blottade klippor i Hafvet och vid dess stränder synas äga mera vigt, än lösa Skälstenar &c. i anseende dertil, at de tyckas hafva fastare läge; men så torde man ock i det falllet kunna sätta svarta hunden (§.102) i Gullcrona-fiärden vid Pargas emot svarta hällen vid Gefle: fråsägen emot fråsägen och Lotsar emot Lotsar: och det icke allenast i Oceanen, utan ock i sjelfva Östersjön, så at, om man skulle anse slika berättelser för påliteliga; så måste klippornas blottande flyta snarare af någon particuliere orsak, än af en allmän Vattuminskning.
Eljest torde härvid förtjena någon eftertanka, at man märker huru allmän, i synnerhet ibland Allmogen, den inbillningen, eller kanske rättare sagt, böjelsen är, at göra sin lefnads art, arbete och närings-medel svårare än Förfädernas. Man beropar sig på en ungdoms förfarenhet, då lefnaden varit lättare, reflexionen och attentionen mindre, samt all ting lustigare; tilägnande altså tiden och orten det, som dependerar af kroppens constitution och årens skilnad. I Lotsens ungdom var det kanske nog af, at Fadren eller Husbonden kände och väjde klippan: sedan har han sjelf småningom fått lära känna den ena efter den andra. Kanske ock någon af händelse kommit, at aldeles lemnas åt hans egen attention och förfarenheter, som i mycket klippoga farvatten ofta kan ske; efter en liten skilnad i kosan frisäger från en nödvändighet, at känna den ena eller den andra klippan. Sådana nysskända hållas sedan ofta för nyss tilkomna eller blottade klippor; så mycket mera, om någon okunnoghet, eller vårdslöshet gifvit anledning, at Fartyg deremot förolyckats; ty då kommer ännu nödvändigheten af Styrmannens ursäkt dertil; hvaraf händer, at slike nya klippor ofta blifva ryktbare, såsom Bulichs vid Vasa och månge andre.
Dessutan äger den Anmärkningen rum, at Vattubrynets högd ej allenast varierar den ena dagen eller tiden om året, utan ock jämväl åren emellan; så at det ena har högre eller ständigare högt, det andra lägre eller ständigare lågt vatten. Vi hafve år 1754 haft prof på tämeligen ständigt högt vatten, som gemenligen i våta år infaller, i torra åter tvärtom. Sådane följas stundom åt flere i rad. Falla nu Lotsens läro-år in på sådana våta år, så får han myket, at tala om blottade klippor sedan i sin lifstid; och tvärtom, om han begynt segla i tork-år, eller då lågt vatten varit; så vet han ej deraf, fastän honom ändock torde lysta at göra et med sina Camrater efter ofvan förmälte maxime; utom det, at andras flere gånger åhörde berättelser ofta ikläda sig et sken af egen förfarenhet.
Svarthällan, i hvilken Prof. Celsius låtit rista märke, lemnar jag för öfrigt i sit goda värde; men det tyckes mig vara oförnekeligt at dess intygande efter 15 års förlopp, utom alla behöriga omständigheters anmärkning, icke kan i hufvudmålet äga vitsord.