←  §39. Åbo-Slots belägenhet.
Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.
av Johan Browallius

§40. Prof. Gadolins Förklaring öfver sin afvägning.
§41. Cauteler vid Rönen om Vatnets minskning i floder.  →


[ 87 ]

§. 40. Prof. GADOLINS Förklaring öfver sin afvägning.

Men efter jag finner, at uti Lärda Tidn. år 1751. p. 334. den samme afvägning, som jag här fölgt, och i Kongl. Vet. Acad. Hand. 3. quartal samma år, är införd, synes blifva på annat sätt förklarad; så vil jag här jämväl införa Hr. Prof. Gadolins egna tankar derom, hvilken såsom sjelf Auctor til afvägningen, också synes vara bäst i stånd den at tolka. Som det är ovedersägeligt, at Åbo-Slott aldrig stått på något annat ställe, än der det nu står, så håller ock Hr. Professoren före, det ingen lärer velat neka, at det åtminstone för 500 år sedan varit anlagt. När nu Vattuminskningen, säger han, räknas til 45 tum på 100 år, så belöper sig 22 fot och 5 tum på 500 år. Men det högsta af klippan, hvarpå Slottets Västra vägg är bygdt, finnes efter mätningen vara öfver hafsbrynet 24 fot och 2 tum: [ 88 ]hvaraf altså följer, at kullen af samma klippa vid Slottets anläggning ej stått högre, än 1 fot och 7 tum deröfver. Den lägsta puncten af samma väg är 17 fott 6 tum hög; och har altså vid Slottets anläggning legat 4 fot 9 tum under vattnet. Puncten p, som är tagen på den stenlagda yttra Borggården, invid gamla Slottets Östra vägg, är befunnen 17 fot 3 tum hög; och har altså vid anläggningen varit 5 fot 2 tum under Vattubrynet. Nu lemnar jag uti hvars och ens frihet at tänka och döma, huru sannolikt det kan synas, at folket i forna tider, under så öfverflödigt förråd på större och ansenligare, här nära intil belägna högder, utvalt en så Vattusjuk plats til et så ansenligt Slott: eller ock, om icke det vore rimligare, at denna plats ej måtte då varit med så högt Vatten besvärad. Undersökningen om det nyare Slottet eller yttra Borg-gården lärer här uti gifva et säkrare utslag. Jag vil ej gå längre tilbaka, än til Konung JOHANS tid, vid pass för 190 år sedan, om hvilken ingen kan tvifla, det han ju bebodt samma nya Slott. Efter den i question varande hypthesen har vatnet fallit, sedan den tiden, 8 fot 5 tum. Slotts-källaren måste nu väl i Konung JOHANS tid varit brukbar, fast än den sedermera blifvit vanskött och onyttig. Den sammas högd är nu 4 fot, 3 tum; och skulle säkert vara långt [ 89 ]mindre, om han behörigen blefve rensad. Imedlertid har samma källare, som den nu fins i K. JOHANS tid, legat 4 fot 2 tum under vattubrynet, hvilket är en otrolig sak. Vidare finnes portgången af Slottet nu 7 fot 4 tum öfver Vattu-horizonten; och följakteligen har samma portgång i K. JOHANS tid varit en fot 1 tum under vatten; så at K. JOHAN i följe häraf, bordt med ökstock hjelpa sig in genom porten; hvilket är löjeligt. Slotts-väggarnas lodrätta ställning, så väl som det Gamla och Nya Slottets klanderlösa fogningar intyga nogsamt om dess orubbade belägenhet infrån dess första anläggning. Jag ser altså ingen annan utväg til et mera rimeligt begrepp om saken, än at få ifrån Vattuminsknings hypothesen, som är enda orsaken til så förvirrade satser.

Jag lägger härtil, Hr. Prof. SCARINS yttrande om Åbo-Slotts ålder: nämligen 1:o at ingen Historie vet berätta när det först tilkommit, derlikväl om samtligen de andra finska Slott och Fästen: Tavasthus, Nyslotts, Wiborg, Nöteborg, Käksholm m. fl. Historien vet at säga om både tiden, samt af hvem de blifvit anlagde. 2:o At Slottet stått der det står alt ifrån hedniska tiderna, synes kunna bevis tagas af de å ömse sidor skedde härfärder, Svenska och Österländska Nationer emellan, ibland hvilka senare, som denna ortens läge gränsar näst intil Sverige, vil ock synas troligt, at inbyggarne haft här en Fästning anlagd, det som et Påfve-bref skrifvit til första Ärchebiskopen i Upsala, ger vidare anledning til at tro. Örnhjelms Hist. Eccl. S. G. p. 491. 3:o Åter at tänka om de Svenska Reformatorer, at de anlagdt, åtminstone förbättrat Slottet, ger icke allenast Svän[ 90 ]ska namnet tilfälle at tänka, utan tillika ock det den tiden vedertagna sättet til at förkunna Religionen med sverds-ägg, som förutan skantsar och andra på tjenliga ställen anlagde försvars-verk, icke stod at underhålla och försvara. Hvaruppå det omförmälte Påfve-brefvet ock til öfverflöd har sit egenteliga hänseende.