Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 062
§. 62. Jord-klotets ojämnheter höra til dess fägring och fullkomlighet.
Det är en, å båda sidor, erkänd sanning, som jämväl flere vittre Naturforskare nogsamt å daga lagt, at ojämnheterna med Bärg och dalar på vårt Jordklot verkeligen höra til dess fägring och fullkomlighet, och så röja Mästarens vishet och godhet, som de för jordiska invånarenas bestånd och välstånd äro oumgängelige.
Efter vårt hufvud-frågemål angår vatten; så skal jag blott nämna, til exempel, den tjenst bärgen göra jorden med vatnets behöriga kringdelande til alla dess tracter.
Emot Bärgen condenseras molnen, som drifvas derifrån, at med rägn vatna landet. Därstädes hafva alla floder sit ursprung, och derigenom determineras deras lopp, så at ingen Lands-ort blifver lottlös. Bägge delarne finnas i Skriften anmärkte: Du vatnar bärgen af Dina kamrar, så at jorden mättas af Dina gerningars frukt[1] Och i anseende til den förra säger Moses[2], at Egypten var et Land, der man med arbete måste vatna sin åker, som en kål-gård; som jämväl i andra bärglösa länder måste ske; men Palästina et Bärgs och Dalars land, som får dricka vatten af Himmelens rägn. Ändock har Egypten för Nilströmmens flödande at tacka Abyssiniens bärg. Dylika exempel äro med Menam-strömmen i Siam, med Pegufloden, med Hoang i China och Senegal uti Africa. &c.
Det som gör bärgen tjenliga til detta stora ändamål, är deras läge midt i landet; sluttningen derifrån ända åt Hafvet: Deras proportion emot det öfrige torra, som Burnet sätter til 1⁄10: deras högd och köld: deras figur och skapnad: deras ryggar och correspondente situation: deras ämnen och hvarf: Met et ord, hela deras structur och dannelse. Jag vil ännu lägga härtil Bertrands utlåtelse:[3] Det sammanhang, som Bärgen och hvarfvens ställning hafva med Djurens och Människornas behof, örternas växande, sjelfva klotets conservation, och alla tings almänna circulation, visar ögonskenligen, at det icke är et slumpverk eller foster af en blind rörelse: ju närmare man känner Naturen, ju handgripeligare blifver denna sanningen: och måste den vara mycket vårdslös, som icke uti vårt jordklots structur blifver et mägtigt och vist Väsendes göromål varse, som har sammanbundit, och i ordning stält alla dess delar på et förunderligt sätt.