Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Register (språk)

←  Chronologia
Biblia,
Det är All den heliga Skrift
Med Förklaringar
av Peter Fjellstedt

Register öfwer de förnämsta språk utur Mose och Propheterna
Tabeller  →


[ 144 ]

Register

öfwer de förnämsta språk utur Mose och Propheterna, hwilka af Christus och Hans Apostlar i Nya Testamentet anförde och förklarade warda.
cap. vers Första Mose Bok.
1 1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och jorden war [et]c., Ebr. 11: 3.
6 Och Gud sade: Warde ett fäste emellan wattnen, och åtskilje watten ifrån watten, 2 Pet. 3: 5.
27 Och Gud skapade menniskorna sig till ett beläte [et]c., 1 Cor. 11: 7.
27 Man och qwinna skapade han dem [et]c., Matth. 19: 4. Marc. 10: 6. 1 Tim. 2: 13.
2 2 Och hwilade på sjunde dagen af alla sina werk, som Han gjort hade, Ebr. 4: 4.
7 Och så wardt menniskan en lefwande själ, 1 Cor. 15: 45.
22 Och Herren Gud byggde en qwinna utaf refwet, 1 Cor. 11: 8, 9.
24 Fördenskull skall en man öfwergifwa fader och moder [et]c., Matth. 19: 5. Marc. 10: 7. Eph. 5: 31. 1 Cor. 6: 16.
3 4 Ingalunda skolen I döden dö, 2 Cor. 11: 3.
6 Och gaf desslikes sin man deraf, och han åt, 1 Tim. 2: 14.
16 Och han skall wara din herre, 1 Cor. 14: 34. 1 Tim. 2: 12.
19 Och till jord skall du warda, 1 Cor. 15: 21, 22.
4 4 Och Herren såg täckeligen till Abel, Ebr. 11: 4.
8 Gaf Cain sig upp emot sin broder [et]c., Matth. 23: 35. 1 Joh. 3: 12. Jud. Epist. v. 11.
5 3 Slägtregister ifrån Adam, Luc. 3: 36–38.
24 Och efter han (Henoch) förde ett gudeligt lefwerne, Ebr. 11: 5.
6 3 Jag will ännu gifwa dem hundrade och tjugu års dag, 2 Pet. 3: 9.
8 Men Noah fann nåd för Herran, Ebr. 11: 7.
7 1 Ty dig hafwer jag sett rättfärdig, 2 Pet. 2: 5.
21 Då förgicks allt kött, Matth. 24: 39.
23 Allena Noah blef behållen [et]c., 1 Pet. 3: 20. 2 Pet. 2: 5.
9 6 Den som utgjuter menniskoblod, hans blod [et]c., Matth. 26: 52. Uppb. 13: 10.
11 10 Slägtregister ifrån Sem, Luc. 3: 34–36.
12 1 Gack utur ditt fädernesland, och ifrån din slägt [et]c., Ap.G. 7: 3.
3 Och i dig skola wälsignade warda, Ap.G. 3: 25. Gal. 3: 8.
4 Då for Abraham ut, Ebr. 11: 8.
14 18 Men Melchisedek, konung i Salem [et]., Ebr. 7: 1.
15 5 Så skall din säd wara, Rom. 4: 18.
6 Abraham trodde Herran, Rom. 4: 3. Gal. 3: 6. Jac. 2: 23.
13 Din säd skall warda främmande uti ett land, Ap.G. 7: 6.
16 15 Och Hagar födde Abraham en son, och Abraham [et]c., Gal. 4: 22.
17 5 Jag hafwer gjort dig till en fader för mycket folk, Rom. 4: 17.
10 Allt det mankön ibland eder är, skall omskäras, Ap.G. 7: 8. Rom. 4: 11.
16 Och af henne (Sara) skall jag gifwa dig en son, Gal. 4: 23.
18 10 När jag igen kommer till dig, om man lefwer [et]c., Rom. 9: 9.
12 Och min herre desslikes ålderstigen, 1 Pet. 3: 6.
25 Bort det ifrån dig, som all werldens domare är, Rom. 3: 6.
19 2 Kommer uti eder tjenares hus, Ebr. 13: 2.
9 Och de trängde sig hårdligen med wåld in på mannen Lot, 2 Pet. 2: 7.
24 Då lät Herren regna swafwel och eld, Luc. 17: 29. 2 Pet. 2: 6.
26 Och hans hustru såg tillbaka, och wardt en saltstod, Luc. 17: 32.
21 1 Och Herren sökte Sara [et]c., Ebr. 11: 11.
9 Och Sara fick se den Egyptiska qwinnan Hagars son [et]c., Gal. 4: 30.
12 I Isaac skall säden dig nämnd warda, Rom. 9: 7. Ebr. 11: 18.
22 10 Och uträckte sin hand och tog till knifwen, Ebr. 11: 17. Jac. 2: 21.
16 Jag hafwer swurit wid mig sjelf, säger Herren, Luc. 1: 73. Ebr. 6: 13.
17 Att jag skall wälsigna och föröka din säd, Ebr. 6: 14.
18 Och i din säd skall allt folk på jorden, Ap.G. 3: 25. Gal. 3: 16.
25 21 Och Rebecka hans hustru wardt hafwande
22 Och barnen [et]c., Rom. 9: 11, 12.
34 Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt, Ebr. 12: 16.
27 4 På det min själ må wälsigna dig, förrän jag dör, Ebr. 11: 20.
38 Och hof upp sin röst och grät, Ebr. 12: 17.
35 22 Men Jacob hade 12 söner, Ap.G. 7: 8.
46 1 Israel for dit [et]c., Ap.G. 7: 14, 15.
48 16 Engeln [et]c., han wälsigne dessa piltarna, Ebr. 11: 21.
50 24 Jag dör, och Gud warder eder sökandes [et]c., Ebr. 11: 22.
Andra Mose Bok.
1 7 Wäxte Israels barn, och födde barn, och förökades, Ap.G. 7: 17.
2 2 Och qwinnan aflade, och födde en son [et]c., Ap.G. 7: 20. Ebr. 11: 23.
3 1, 2 Men Mose waktade sin swärs, Jethros får [et]c. Och Herrans engel syntes honom, Ap.G. 7: 29, 30.
6 Jag är din faders Gud, Abrahams Gud [et]c., Matth. 22: 32. Marc. 12: 26. Luc. 20: 37.
7 11 Och de Egyptiske trollkarlar gjorde ock sammalunda, 2 Tim. 3: 8.
9 16 Dock fördenskull hafwer jag uppwäckt dig, Rom. 9: 17.

[ 145 ]

12 21 Och Mose kallade de äldsta i Israel [et]c., Ebr. 11: 28.
40 Tiden är fyrahundrade och trettio år, Ap.G. 7: 6.
46 I skolen intet ben sönderslå [et]c., Joh. 19: 36.
13 2 Helga mig allt förstfödt; det som allehanda moderlif öppnar, Luc. 2: 23.
21 Och Herren gick före dem om dagen [et]c., 1 Cor. 10: 1.
14 22 Och Israels barn gingo derin, midt i hafwet på det torra, 1 Cor. 10: 1. Ebr. 11: 29.
16 15 Detta är Man: ty de wisste icke hwad det war, Joh. 6: 31. 1 Cor. 10: 3.
18 Wardt dem, som mycket hade, intet öfwerlopps, 2 Cor. 8: 15.
17 6 Der skall du slå hälleberget, och der skall utlöpa watten, 1 Cor. 10: 4.
7 Derföre kallar man det rummet Massa och Meriba, Ebr. 3: 8, 9.
19 6 Och I skolen wara mig ett presterligt konungarike, och ett heligt folk, 1 Pet. 2: 9. Uppb. 1: 6.
12 Ty den som kommer wid berget, han skall döden dö, Ebr. 12: 20.
20 12 Du skall ära din fader och din moder, Matth. 15: 4. Marc. 7: 10. Luc. 18: 20. Eph. 6: 2.
13 Du skall icke dräpa, Matth. 5: 21; cap. 19: 18.
14 Du skall icke göra hor, Matth. 5: 27; cap. 19: 18.
15 Du skall icke stjäla, Matth. 19: 18. Eph. 4: 28.
16 Du skall icke bära falskt wittnesbörd [et]c. Matth. 19: 18.
17 Du skall icke hafwa lust [et]., Rom. 7: 7; cap. 13: 9.
18 Och allt folket såg dundret och ljungelden [et]c., Ebr. 12: 18, 19.
21 17 Den som bannar fader eller moder,
23 han skall döden dö, Matth. 15: 4. Marc. 7: 10.
24 Själ för själ; öga för öga, Matth. 5: 38.
22 28 Gudarna skall du icke banna, Ap.G. 23: 5.
24 8 Si, detta är förbundets blod, Ebr. 9: 20.
25 40 Se till, att du allt gör efter den eftersyn, Ap.G. 7: 44. Ebr. 8: 5.
26 1 Tabernaklet skall du göra, Ebr. 9: 2.
32 1 Upp, och gör oss gudar, Ap.G. 7: 40.
6 Sedan satte sig folket till att äta och dricka [et]c., 1 Cor. 10: 7.
33 19 Men hwem jag är gunstig, honom är jag gunstig [et]c., Rom. 9: 15.
34 33 Och då han talade med dem, lade han ett täckelse på sitt ansigte, 2 Cor. 3: 13.
40 Huru wittnesbördets tabernakel är uppsatt, och hwad deruti förrättades, Ebr. 9: 2–57.
Tredje Mose Bok.
2 13 Allt ditt spisoffer skall du salta, Marc. 9: 49.
6 30 Allt syndoffer skall man uppbränna med eld, Ebr. 13: 11.
11 45 Derföre skolen I wara helige, ty jag är helig, 1 Pet. 1: 15, 16.
12 3 Och på åttonde dagen skall man omskära hans förhuds kött. Luc. 1: 59; cap. 2: 21. Joh. 7: 22.
4 Till dess hennes renselsedagar äro ute, Luc. 2: 22.
14 2 Han skall komma till presten: och skall bjuda honom, som rensas skall [et]c., Matth. 8: 4. Marc. 1: 44. Luc. 5: 14; cap. 17: 14.
16 17 Ingen menniska skall wara inuti wittnesbördets tabernakel, när han går derin [et]c., Luc. 1: 10. Ebr. 9: 7.
18 5 Hwilken menniska dem gör, han skall derigenom lefwa, Rom. 10: 5. Gal. 3: 12.
19 2 I skolen wara helige, ty jag är helig [et]c. 1 Pet. 1: 15, 16.
12 I skolen icke swärja falskt, Matth. 5: 33.
15 Och skall icke skona de ringa, och icke ära den mäktiga, Jac. 2: 2–4.
17 Du skall icke hata din broder i ditt hjerta, Matth. 5: 22. Luc. 17: 3. 1 Joh. 3: 15.
18 Du skall älska din nästa såsom dig sjelf, Matth. 22: 39. Marc. 12: 31. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jac. 2: 8.
20 9 Den som bannar sin fader eller sin moder, han skall [et]c., Matth. 15: 4. Marc. 7: 10.
10 Den som hor bedrifwer med någon mans hustru, den skall döden dö, Joh. 8: 4, 5.
23 36 Den åttonde dagen skall ock kallas helig, att I sammankommen, Joh. 7: 37.
24 20 Skada för skada, öga för öga, Matth. 5: 38.
26 12 Och jag skall wandra ibland eder, och skall wara eder Gud, så [et]c., 2 Cor. 6: 16.
Fjerde Mose Bok.
6 18 Och skall raka de förlofwades löftes hufwud, Ap.G. 21: 24.
8 17 Förty all förstfödning i Israels barn äro min, Luc. 2: 23.
9 12 Och skola intet låta deraf blifwa qwar till morgonen, och intet [et]c., Joh. 19: 36.
18 Så länge molnskyn blef öfwer tabernaklet, så länge [et]c., 1 Cor. 10: 1.
12 7 Mose, hwilken uti mitt hela hus trogen är, Ebr. 3: 2.
14 2 Och alla Israels barn knorrade emot Mose, 1 Cor. 10: 10. Ebr. 3: 8.
15 39 Och skola de klutar tjena eder dertill [et]c. Matth. 23: 5.
16 1 Och Korah, Jizears son [et]c, Jud. Ep. v. 11.
19 17 Så skola de taga af syndoffrets aska [et]c., Ebr. 9: 13.
20 11 Då gick derut mycket watten, så att menigheten fick dricka, 1 Cor. 10: 4.
21 5 Hwi hafwer du fört oss utur Egypten, att wi skulle dö i öknen? 1 Cor. 10: 9.
8 Gör dig en kopparorm, och res honom upp för ett tecken, Joh. 3: 14.
22 28 Då öppnade Herren åsninnans mun, och hon sade [et]c., 2 Pet. 2: 16.
24 10 Då förgrymmade sig Balak i wrede emot Bileam [et]c., Uppb. 2: 14.
25 1 Och folket begynte bola med de Moabiters döttrar, 1 Cor. 10: 8.
26 5 Förty Herren hade sagt dem, att de skulle döden dö i öknen, 1 Cor. 10: 5.
28 9 Men om Sabbathsdagen, twå årsgamla lamm utan wank, Matth. 12: 5.

[ 146 ]

Femte Mose Bok.
1 17 I skolen ingen person anse i domen, utan [et]c., Jac. 2: 9.
4 2 I skolen intet lägga dertill, Uppb. 22: 18.
24 Förty Herren din Gud är en frätande eld, Ebr. 12: 29.
5 11 Du skall icke missbruka Herrans din Guds namn, Matth. 5: 34.
6 4 Hör Israel, Herren wår Gud är en enig Herre.
5 Och du skall älska Herran, din Gud [et]c., Matth. 4: 10; cap. 22: 37. Marc. 12: 29, 30. Luc. 4: 8; cap. 10: 27.
16 I skolen icke försöka Herran eder Gud, såsom I [et]c., Matth. 4: 7. Luc. 4: 12.
8 3 Menniskan lefwer icke allenast af bröd [et]c., Matth. 4: 4. Luc. 4: 4.
10 17 Den ingen person aktar och tager inga mutor, Ap.G. 10: 34. Rom. 2: 11. Gal. 2: 6. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1 Pet. 1: 17.
15 10 Utan du skall låta honom få det, och ditt hjerta skall icke förtryta det, Matth. 5: 42. Luc. 6: 35.
17 5 Så skall du utföra densamma mannen [et]c.
6 Och skall stena dem ihjäl, efter tu eller tre wittnens mun, Ebr. 10: 28.
18 3 Man skall gifwa presterna bogen, och båda kindbenen och wamben, 1 Cor. 9: 13.
15 En prophet såsom mig, skall Herren din Gud uppwäcka dig, Ap.G. 3: 22; cap. 7: 37.
19 15 Intet wittne ensamt framträda emot någon, Matth. 18: 16. 2 Cor. 13: 1.
21 23 Förbannad är den för Gud som hängd är, Gal. 3: 13.
23 19 Du skall icke ockra på din broder, Luc. 6: 34, 35.
25 Så må du afplocka ax, Matth. 12: 1.
24 1 Om någon tager sig hustru, och äktar henne, och hon icke [et]c., Matth. 5: 31; cap. 19: 7. Marc. 10: 4.
14 Du skall icke förhålla lönen för den som torftig är [et]c., Jac. 5: 4.
25 4 Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar, 1 Cor. 9: 9. 1 Tim. 5: 18.
5 När bröder bo tillhopa, och en dör utan barn [et]c, Matth. 22: 24. Marc. 12: 19. Luc. 20: 28.
27 26 Förbannad ware den som icke fullkomnar all denna lagens ord, Gal. 3: 10.
29 18 En rot som galla och malört bär, Ebr. 12: 15.
30 11 Ty det är budet, som jag bjuder dig i dag, är dig icke fördoldt [et]c., Rom. 10: 68.
32 21 Och jag skall reta dem igen, på det som icke är folk, Rom. 10: 19.
35 Hämnden är min, jag skall wedergälla det, Rom. 12: 19. Ebr. 10: 30.
Josua Bok.
1 5 Jag skall icke öfwergifwa eller förgäta dig, Ebr. 13: 5.
2 1 Som hette Rahab, och der lågo de, Ebr. 11: 31.
6 20 Och murarna föllo omkull, och folket besteg staden, Ebr. 11: 30.
23 Och hade Rahab ut med hennes fader, Ebr. 11: 31.
14 2 Och de skiftade det emellan sig med lott, Ap.G. 13: 19.
Domare Boken.
4 6 Barak, Ebr. 11: 32.
7 1 Gideon, Ebr. 11: 32.
11 1 Jephtah, Ebr. 11: 32.
13 24 Simson, Ebr. 11: 32.
Om domarena i allmänhet; och huru länge deras regeringstid warat hafwer, Ap.G. 13: 20.
Ruths Bok.
4 18 Perez födde Hezron.
19 Hezron födde Ram [et]c., Matth. 1: 3. Luc. 3: 33.
1 Samuels Bok.
8 5 Så sätt nu en konung öfwer oss, Ap.G. 13: 21.
15 22 Lydnad är bättre [et]c., Matth. 9: 13; cap. 12: 7.
16 13 Då tog Samuel sitt oljehorn [et]c., Ap.G. 13: 22.
21 6 Så gaf presten honom af det heliga, efter der war intet annat bröd, Matth. 12: 3. Marc. 2: 25. Luc. 6: 3.
2 Samuels Bok.
7 13 Och jag skall stadfästa hans rikes stol till ewig tid, Ap.G. 2: 30.
14 Jag skall wara hans fader, och han skall wara min son, Ebr. 1: 5.
1 Konunga-Boken.
2 10 Så afsomnade David med sina fäder, Ap.G. 2: 29; cap. 13: 36.
10 1 Och då Salomos rykte af Herrans namn [et]c., Matth. 12: 42. Luc. 11: 31.
17 1 Det skall dessa år hwarken dagg eller regn komma, Luc. 4: 25. Jac. 5: 17.
19 10 Hafwa öfwergifwit ditt förbund, och nedbrutit ditt altare, Rom. 11: 3.
18 Och jag skall låta igen blifwa sjutusende, Rom. 11: 4.
2 Konunga-Boken.
4 29 Om någon möter dig, så helsa honom intet, Luc. 10: 4.
5 14 Och hans kött kom till sig igen, Luc. 4: 27.
1 Chröniko-Boken.
1
2
3
Christi slägtregister, Matth. 1: 1. Luc. 3: 23.
23 13 Men Aaron wardt afskijd, så att han wardt helgad, Ebr. 5: 4.
28 9 Herren ransakar alla hjertan, Uppb. 2: 23.
29 11 Dig, Herre, tillhör majestät och makt, Matth. 6: 13. 1 Tim. 1: 17. Uppb. 5: 13.
2 Chröniko-Boken.
6 18 Ty menar du ock, att Gud bor när menniskorna på jorden, Ap.G. 7: 48.
36 Ingen menniska är som icke syndar, 1 Joh. 1: 8. Jac. 3: 2.
Jobs Bok.
1 21 Jag är naken kommen af min moders lif, 1 Tim. 6: 7.

[ 147 ]

5 13 Han begriper de wisa i deras listighet, 1 Cor. 3: 19.
17 Se, salig är den menniska, den Gud straffar, Ebr. 12: 5. Jac. 1: 12. Uppb. 3: 19.
34 19 Den dock icke ser på förstarnas person, Ap.G. 10: 34.
41 2 Ho hafwer något gifwit honom tillförene [et]c., Rom. 11: 34.
Ps.
Psaltaren.
2 1 Hwarföre wredgas hedningarna, och folken tala [et]c., Ap.G. 4: 25.
7 Du är min son, Ap.G. 13: 33. Ebr. 1: 5; cap. 5: 5.
9 Du skall sönderslå dem med jernspira, Upp. 2: 27; cap. 19: 15.
4 5 Warden I wrede, så synden icke, Eph. 4: 26.
5 10 Deras strupe är en öppen graf, Rom. 3: 13.
6 9 Wiker ifrån mig, alla ogerningsmän, Matth. 7: 23; cap. 25: 41. Luc. 13: 27.
8 3 Utaf unga barns och spenabarns mun, Matth. 21: 16.
5 Hwad är menniskan, att du tänker på henne, Ebr. 2: 6.
7 All ting hafwer du under hans fötter lagt, 1 Cor. 15: 27.
10 7 Hans mun är full med bannor, Rom. 3: 14.
14 3 Men de äro alle afwikne, och allesammans odogse, se Rom. 3: 10, [et]c.
16 8 Jag hafwer Herran för ögonen alltid, Ap.G. 2: 25.
10 Du skall icke låta min själ i helwetet [et]c., Ap.G. 2: 31; cap. 13: 35.
18 3 Min tröst, den jag wid håller, Ebr. 2: 13.
50 Derföre will jag tacka dig, Herre, ibland hedningarna [et]c., Rom. 15: 9.
19 5 Deras snöre går ut i alla land, och deras tal [et]c., Rom. 10: 18.
22 2 Min gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig, Matth. 27: 46. Marc. 15: 34.
8 Alla de som mig se, bespotta mig, Matth. 27: 39. Marc. 15: 29. Luc. 23: 35, 36.
9 Han klage det Herranom [et]c., Matth. 27: 43.
17 Mina händer och fötter hafwa de genomborrat, Matth. 27: 31. Marc. 15: 20. Luc. 23: 33. Joh. 19: 18.
19 De byta mina kläder emellan sig, och kasta lott [et]c., Matth. 27: 35. Marc. 15: 24. Luc. 23: 34. Joh. 19: 23, 24.
23 Jag will predika ditt namn för mina bröder, Ebr. 2: 12.
23 1 Herren är min herde, Joh. 10: 11. 1 Pet. 2: 25; cap. 5: 4.
24 1 Jorden är Herrans, och hwad [et]c., 1 Cor. 10: 2628.
31 6 Uti dina händer befaller jag min ande, Luc. 23: 46.
32 1 Säll är den, hwilken öfwerträdelsen förlåten är, Rom. 4: 6.
5 Jag will bekänna för Herran min öfwerträdelse, 1 Joh. 1: 9.
34 13 Hwilken är den, som ett godt lefwande begär, och gerna goda dagar hade, 1 Pet. 3: 10.
35 19 Låt dem icke glädja sig öfwer mig, som mig utan skäl fiender äro, Joh. 15: 25.
39 13 Jag är en främling för dig, och en gäst, såsom alla mina fäder, Ebr. 11: 13.
40 7 Offer och spisoffer behaga dig intet, Ebr. 10: 5.
41 10 Den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna, Joh. 13: 18. Ap.G. 1: 16.
44 23 Wi warda ju dagligen för din skull dräpne, Rom. 8: 36.
45 7 Gud, din stol blifwer alltid och i ewighet [et]c., Ebr. 1: 8.
49 18 Han skall i sin dödstid intet med sig taga, 1 Tim. 6: 7.
50 12 Jordens krets är min, Ap.G. 17: 24. 1 Cor. 10: 26.
51 6 På det du må rätt blifwa i ditt ord, Rom. 3: 4.
53 4 Men de äro alle affallne, Rom. 3: 12.
55 23 Kasta din omsorg uppå Herran, 1 Pet. 5: 7.
62 11 Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå, 1 Tim. 6: 17.
13 Och lönar hwar och en, såsom han förtjenar, Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. 1 Cor. 3: 8.
68 19 Du hafwer farit upp i höjden, och hafwer [et]c., Eph. 4: 8.
69 10 Ditt hus nitälskan uppfräter mig, Joh. 2: 17.
10 Och deras försmädelser som dig häda, falla uppå mig, Rom. 15: 3.
22 Och de gåfwo mig galla att äta; och

ättika att dricka, Matth. 27: 3448. Joh. 19: 29.

23 Deras bord warde för dem en snara, Rom. 11: 9.
26 Deras boning warde öde, Ap.G. 1: 20.
75 9 De ogudaktiga måste utsupa dräggen, Uppb. 14: 10; cap. 16: 19.
78 2 Jag will öppna min mun till ordspråk, Matth. 13: 35.
24 Och lät regna manna till dem [et]c., Joh. 6: 31.
81 13 Så hafwer jag låtit dem i deras hjertas sinne, Ap.G. 14: 16.
82 6 Jag hafwer wäl sagt: I ären gudar, Joh. 10: 34.
89 21 Jag hafwer funnit min tjenare David, Ap.G. 13: 22.
90 4 Tusende år äro för dig såsom en dag [et]c., 2 Pet. 3: 8.
91 11 Ty Han hafwer befallt sina englar om dig [et]c., Matth. 4: 6. Luc. 4: 10.
94 11 Herren wet menniskornas tankar, att de fåfänglige äro, 1 Cor. 3: 20.
95 8 I dag, om I hans röst hören, så förstocker [et]c., Ebr. 3: 7; cap. 4: 7.
97 7 Tillbedjer honom alle gudar, Ebr. 1: 6.
102 26 Du hafwer tillförene grundat jorden, och himlarna [et]c., Ebr. 1: 10.
104 4 Du som gör dina englar till wäder [et]., Ebr. 1: 7.
105 8 Han tänker ewinnerligen uppå sitt förbund.
9 Med Abraham, Luc. 1: 73. Ebr. 6: 17.
24 Och han lät sitt folk swårligen wäxa, Ap.G. 7: 17.

[ 148 ]

109 8 Hans embete tage en annan, Joh. 17: 12. Ap.G. 1: 20.
28 Förbanna de, så wälsigna du, Rom. 12: 14. 1 Pet. 2: 23.
110 1 Herren sade till min Herra, Matth. 22: 44. Luc. 20: 42. Ap.G. 2: 34.
1 Sätt dig på min högra hand, Ebr. 1: 13.
1 Tilldess jag lägger dina fiender till din fotapall, 1 Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13.
4 Herren hafwer swurit, och honom skall det icke ångra [et]c., Ebr. 5: 6; cap. 7: 1721.
112 9 Han utströr, och gifwer de fattiga, 2 Cor. 9: 9.
116 10 Jag tror, derföre talar jag, 2 Cor. 4: 13.
11 Alla menniskor äro lögnaktige, Rom. 3: 4.
117 1 Lofwer Herran, alle hedningar, Rom. 15: 11.
118 6 Herren är med mig, derföre fruktar jag mig intet, Ebr. 13: 6.
22 Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är [et]c., Matth. 21: 42. Marc. 12: 10. Luc. 20: 17. Ap.G. 4: 11. 1 Pet. 2: 7.
26 Lofwad ware den, som kommer i Herrans namn, Matth. 21: 9. Marc. 11: 9. Luc. 19: 38. Joh. 12: 13.
119 105 Ditt ord är mina fötters lykta [et]c., 2 Pet. 1: 19.
132 5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, Ap.G. 7: 46.
11 Jag skall sätta dig ditt lifs frukt uppå din stol, Ap.G. 2: 30.
140 4 Huggormars förgift är under deras läppar, Rom. 3: 13.
cap. Salomos Ordspråk.
1 16 Deras fötter skynda sig till att utgjuta blod, Rom. 3: 15.
3 7 Låt dig icke tycka att du är wis; utan frukta Herran, Rom. 12: 16.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, Ebr. 12: 5. Uppb. 3: 19.
8 22 Herren hafwer haft mig i sina wägars begynnelse, Joh. 1: 1.
30 Då war jag werkande med honom, Joh. 1: 3. Col. 1: 16.
10 12 Kärlek öfwerskyler all öfwerträdelse, 1 Pet. 4: 18.
11 31 Efter den rättfärdige på jorden lida måste, 1 Pet. 4: 18.
16 3 Befall Herranom dina werk, 1 Pet. 5: 7.
17 13 Den som wedergäller godt med ondt, af hans hus [et]c., Rom. 12: 17. 1 Thess. 5: 15. 1 Pet. 3: 9.
27 En förnuftig man hafwer hof med sitt tal, Jac. 1: 19.
20 9 Ho kan säga: jag är ren i mitt hjerta, 1 Joh. 1: 8.
24 23 Anse personen i domen är icke [et]c., Jac. 2: 1.
25 6 Pråla icke för konungen, Luc. 14: 10.
21 Hungrar din owän, så spisa honom med bröd [et]c., Rom. 12: 20.
26 11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, 2 Pet. 2: 22.
27 1 Beröm dig icke af morgondagen, Jac. 4: 13, 14.
2 Låt en annan lofwa dig, 2 Cor. 10: 15.
29 3 Men den som skökor uppehåller [et]c., Luc. 15: 30.
Salomos Predikare.
7 4 Genom sorg warder hjertat förbättradt, 2 Cor. 7: 10.
11 5 Du wet icke wädrets wäg, Joh. 3: 8.
12 14 Gud skall hafwa fram alla gerningar för domen, Rom. 14: 10. 2 Cor. 5: 10.
Salomos Höga Wisa.
4 7 Du är med allo dägelig, och ingen fläck är på dig, Eph. 5: 27.
12 Min syster, kära brud, Joh. 3: 29. 2 Cor. 11: 2. Uppb. 21: 9.
Propheten Esaia.
1 9 Om Herren Zebaoth icke lät oss något litet igen blifwa, Rom. 9: 29.
5 1 Min wän hafwer en wingård, på ett fett rum, Matth. 21: 33. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9.
6 3 Helig, helig, helig är Herren Zebaoth, Uppb. 4: 8.
9 Hörer och förstår det icke; ser, och märker det icke, Matth. 13: 14. Marc. 4: 12. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Ap.G. 28: 26. Rom. 11: 8.
7 14 Se, en jungfru är hafwande, och skall föda en son, Matth. 1: 23.
8 14 Men en stötesten, och en förargelseklippa, Luc. 2: 34. Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 8.
Se, här är jag, och barnen som Herren [et]c., Ebr. 2: 13.
9 1 I Sebulons land, och i Nephtalims land [et]c., Matth. 4: 15.
6 Oss är födt ett barn [et]., Luc. 2: 711. Gal. 4: 4.
6 En son är oss gifwen, Joh. 3: 16. 1 Joh. 4: 10.
7 På Davids säte, Luc. 1: 32, 33.
10 22 ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafwet, Rom. 9: 27.
11 1 Och ett ris skall uppgå utaf Isai slägte, Uppb. 22: 16.
4 Och skall slå jorden med sin muns staf, 2 Thess. 2: 8.
10 Isai rot, som står till folks banér, Rom. 15: 12.
13 10 Ty stjernorna på himmelen och hans orion skina icke klart, Matth. 24: 29. Marc. 13: 25. Luc. 21: 25.
21 9 Babel är fallet, Uppb. 14: 8; cap. 18: 2.
22 13 Låt oss äta och dricka, wi måste dock i morgon dö, 1 Cor. 15: 32.
22 Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, Uppb. 3: 7.
25 8 Och Herren, Herren skall aftwå tårarna af alla ansigten, Uppb. 7: 17; cap. 21: 4.
28 11 Hans skall en gång med spottsliga läppar, och med ett annat [et]c., 1 Cor. 14: 21.
16 Jag lägger i Zion en grundsten, en pröfwosten, Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 6.
29 13 Derföre att detta folket nalkas mig med sin mun [et]c., Matth. 15: 8. Marc. 7: 6.
14 Så att deras wisas wishet skall förgås [et]c., 1 Cor. 1: 19.
18 På densamma tiden skola de döfwa höra, Matth. 11: 5. Luc. 7: 22.
33 18 Hwar äro nu de skriftlärde? Hwar äro rådgifwarena? 1 Cor. 1: 20.
34 4 Himmelen skall wara sammanlagd såsom ett bref, Uppb. 6: 14.

[ 149 ]

35 3 Stärker de trötta händer, Ebr. 12: 12.
6 Watten skall flyta i öknen, Joh. 7: 38.
40 3 En predikares röst är i öknen, Matth. 3: 3. Marc. 1: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 23.
6 Allt kött är hö, 1 Pet. 1: 24. Jac. 1: 10.
8 Guds ord blifwer ewinnerligen, Matth. 24: 35. Luc. 21: 33. 1 Pet. 1: 25.
13 Ho underwisar Herrans Anda, Rom. 11: 34. 1 Cor. 2: 16.
41 14 Så frukta dig nu intet, I fattige hop, Luc. 12: 32.
42 1 Min utkorade, i hwilken min själ wäl behagar, Matth. 3: 17; cap. 17: 5.
6 Hedningarna till ett ljus, Luk. 2: 32. Ap.G. 13: 47.
43 19 Ty se, jag will göra en ny ting, 2 Cor. 5: 17. Uppb. 21: 5.
44 3 Jag will utgjuta min Anda uppå din säd, Joh. 7: 38. Ap.G. 2: 17.
6 Jag är den förste, och jag är den siste, Uppb. 1: 817.
45 9 Månne leret säger till krukomakaren, Rom. 9: 20.
23 Mig skola alla knän böjas, och alla tungor swärja, Rom. 14: 11. Phil. 2: 10, 11.
48 20 Går ut af Babel, Uppb. 18: 4.
49 6 Jag hafwer ock gjort dig till hedningarnas ljus, Luc. 2: 32. Ap.G. 13: 47.
8 Jag hafwer bönhört dig i behaglig tid [et]c., 2 Cor. 6: 2.
10 De skola hwarken hungra eller törsta, Uppb. 7: 16.
50 6 Mitt ansigte wände jag icke bort för försmädelse och spott, Matth. 26: 67, 68.
51 7 Frukter eder intet, när menniskorna försmäda eder, Matth. 5: 11.
52 5 Mitt namn warder alltid dag ifrån dag försmädadt, Rom. 2: 24.
7 O, huru ljuflige äro uppå bergen budbärarenas fötter, Rom. 10: 15.
11 Wiker, wiker, drager ut dädan, och kommer [et]c., 2 Cor. 6: 17.
15 Ty dem, som intet deraf förkunnadt är, Rom. 15: 21.
53 1 Men ho tror wår predikan och hwem [et]c., Joh. 12: 38. Rom. 10: 16.
3 Han war de aldro mest föraktade, Marc. 9: 12.
4 Sannerligen, Han bar wår krankhet, Matth. 8: 17.
5 Men Han är sargad för wåra missgerningars skull, Rom. 4: 25. 1 Cor. 15: 3. 1 Pet. 2: 24.
6 Men Herren kastade allas wåra synder uppå Honom, 2 Cor. 5: 21.
7 Såsom ett lam, det till slagtning ledes, Ap.G. 8: 32.
9 Ändock Han ingen orätt gjort hade, ej heller något swek uti Hans mun war, Joh. 8: 46. 1 Pet. 2: 22. 1 Joh. 3: 5.
12 Och wardt ogerningsmännen lik räknad, Marc. 15: 28. Luc. 23: 33.
54 1 Fröjda dig, du ofruktsamma, du som intet föder, Gal. 4: 27.
13 Och alla dina barn lärda af Herranom, Joh. 6: 45.
55 1 Nu wäl, alle I som törstige ären, kommer hit till watten, Joh. 7: 37. Uppb. 22: 17.
3 Jag will göra med eder ett ewigt förbund, nemligen Davids wissa nåder, Ap.G. 13: 34.
56 7 Ty mitt hus kallas ett bönehus för alla folk, Matth. 21: 13. Marc. 11: 17. Luc. 19: 46.
58 7 Om du ser en naken, så kläd honom, Matth. 25: 36.
59 7 Deras fötter löpa till ondt, och äro snare till att utgjuta oskyldigt blod, Rom. 3: 15.
17 Och sätter salighetens hjelm uppå sitt hufwud, Eph. 6: 17. 1 Thess. 5: 8.
20 Ty dem i Zion skall komma en förlossare, Rom. 11: 26.
60 11 Och dine portar skola städse öppne stå, Uppb. 21: 25.
19 Solen skall icke mer skina [et]c., Uppb. 21: 23; cap. 22: 5.
61 1 Herrans, Herrans Ande är med mig, Luc. 4: 18.
62 11 Säger dottren Zion: Se, din salighet kommer, Matth. 21: 5. Joh. 12: 15.
63 1 Ho är den, som ifrån Edom kommer [et]c., Uppb. 19: 13.
64 4 Såsom af werldens begynnelse icke hördt är, 1 Cor. 2: 9.
65 1 Jag warder sökt af dem, som intet efter mig frågade, Rom. 10: 20.
17 Jag will skapa en ny himmel och en ny jord, 2 Pet. 3: 13. Uppb. 21: 1.
66 1 Himmelen är min stol, och jorden är min fotapall [et]c., Ap.G. 7: 48; cap. 17: 24.
24 Deras matk skall icke dö, och deras eld [et]c., Marc. 9: 44, 46, 48.
Propheten Jeremia.
2 21 Men jag hade planterat dig till ett sött winträd, Matth. 21: 33. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9.
6 16 Så skolen I finna ro för edra själar, Matth. 11: 29.
7 11 Hållen I då detta hus, som efter mitt namn nämndt är, för en mördarekula, Matth. 21: 13. Marc. 11: 17. Luc. 19: 46.
9 4 En broder undertrycker den andra, Matth. 10: 21.
23 En wis berömme sig intet af sin wishet, 1 Cor. 1: 31. 2 Cor. 10: 17.
10 7 Ho skulle icke frukta dig [et]c., Uppb. 15: 4.
17 10 Jag, Herren, kan utransaka hjertat, Uppb. 2: 23.
18 6 Se, såsom leret är i krukomakarens hand, Rom. 9: 21.
23 5 Och jag skall uppwäcka David, rättfärdighetens frukt [et]c., Luc. 1: 69, 70.
31 1 Jag skall wara alla Israels slägters Gud, och de skola wara mitt folk, 2 Cor. 6: 16. Ebr. 8: 10.
15 Man hörer en klagelig röst, och bitterlig gråt [et]c., Matth. 2: 18.
31 Se, den tid kommer, säger Herren, då skall jag göra ett nytt förbund med Israels hus [et]c., Ebr. 8: 8, [et]c.
33 Utan detta skall wara förbundet, som jag göra skall med Israels hus [et]c., Ebr. 10: 16, 17.
51 8 Huru hasteligen är Babel fallen och sönderslagen Uppb. 14: 8.

[ 150 ]

Jeremia Klagowisor
3 26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, 2 Tim. 2: 12. Ebr. 10: 36. Jac. 1: 12.
45 Du hafwer gjort oss till träck och slemhet, 1 Cor. 4: 13.
Propheten Hesekiel.
12 22 Efter det dröjer så länge, så blifwer nu intet mer af edra prophetior, 2 Pet. 3: 4.
20 11 Och lärde dem mina rätter, genom hwilka menniskan lefwer, den dem håller, Rom. 10: 5.
22 7 Fader och moder förakta de, Matth. 15: 5. Marc. 7: 11, 12.
32 7 Så skall jag betäcka himmelen, och förmörka hans stjernor, Matth. 24: 29.
36 21 För mitt heliga namns skull, hwilket Israels hus ohelgade, Rom. 2: 24.
Propheten Daniel.
7 10 Tusenden sinom tusende tjente honom, och tio [et]c., Uppb. 5: 11.
10 Böckerna wordo upplåtne, Uppb. 20: 12.
9 27 Och förödelsens styggelse står bredwid wingarna, Matth. 24: 15. Marc. 13: 14. Luc. 21: 20.
Propheten Osea.
1 10 Der skall man säga till dem: O, I lefwande Guds barn, Rom. 9: 26.
2 23 Och säga till det som icke war mitt folk: Du är mitt folk, Rom. 9: 25. 1 Pet. 2: 10.
6 6 Ty jag hafwer lust till kärlek, och icke till offer, Matth. 9: 13; cap. 12: 7.
10 8 I berg, förskyler oss, och I backar, faller öfwer oss, Luc. 23: 30. Uppb. 6: 16.
11 1 Och kallade honom min son utur Egypten, Matth. 2: 15.
13 14 Död, jag skall wara dig ett förgift; helwete, jag skall wara dig en plåga, 1 Cor. 15: 54. Ebr. 2: 14.
14 3 Så wilje wi offfra wåra läppars oxar, Ebr. 13: 15. 1 Pet. 2: 5.
Propheten Joel.
2 28 Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfwer allt kött, Ap.G. 2: 17.
32 Ho som helst Herrans namn åkallandes warder, han skall frälst warda, Rom. 10: 13.
3 13 Slår till med liarna, Uppb. 14: 1518.
15 Sol och måne skola förmörkas [et]c, Matth. 24: 29. Marc. 13: 24, 25. Luc. 21: 25. Uppb. 6: 12.
Propheten Amos.
5 10 Men de äro honom gramse, som dem uppenbarat straffar, Gal. 4: 16.
15 Hater det onda, Rom. 12: 9, 10.
25 Hafwen I, af Israels hus, ock offrat mig [et]c., Ap.G. 7: 42.
6 1 We de stolta i Zion, Luc. 6: 25.
9 11 Skall jag igen upprätta den förfallna Davids hydda, Ap.G. 15: 16.
Propheten Jona.
2 1 Och Jona war i fiskens buk tre dagar och tre nätter, Matth. 12: 40; cap. 16: 4. Luc. 11: 29, 30.
3 5 Då trodde de Ninevitiska män uppå Gud, Matth. 12: 41. Luc. 11: 32.
Propheten Micha.
4 7 Och Herren skall wara konung öfwer dem på Zions berg, ifrån nu och i ewighet, Luc. 1: 33.
5 2 Och du BethLehem Ephrata, som liten är [et]c., Matth. 2: 6. Joh. 7: 42.
7 3 Och mena, att de göra der wäl utinnan, Joh. 16: 2.
6 Menniskans fiender äro hennes eget husfolk, Matth. 10: 21, 35, 36. Luc. 12: 53.
Propheten Nahum.
1 15 Se, på bergen komma en god bodskaps fötter, Rom. 10: 15.
Propheten Habacuc.
1 5 Ser ibland hedningarna; ser till och förundrer eder, Ap.G. 13: 41.
2 3 Hon kommer wisserligen, Ebr. 10: 37.
4 Den rättfärdige lefwer af sin tro, Rom. 1: 17. Gal. 3: 11. Ebr. 10: 38.
Propheten Haggai.
2 7 Det är ännu en liten tid, att jag skall röra himmel och jord [et]c., Ebr. 12: 26.
Propheten ZacharJa.
3 2 Herren näpse dig, satan, Jud. Ep. v. 9.
8 16 Hwar och en tale sanningen med den andra; och dömer rätt, Eph. 4: 25.
9 9 Se, din konung kommer till dig, en rättfärdig och en hjelpare, Matth. 21: 5. Joh. 12: 15.
11 12 Och de wägde upp så mycket som jag gällde, trettio silfwerpenningar, Matth. 27: 9.
12 10 Ty de skola se uppå mig, den de genomstungit hafwa, Joh. 19: 37. Uppb. 1: 7.
13 7 Slå herden, så warda fåren förskingrade, Matth. 26: 31. Marc. 14: 27.
9 Jag will rensa dem, såsom man rensar silfwer, 1 Pet. 1: 7.
Propheten Malachi.
1 2 Likwäl hafwer jag Jacob kär.
3 Och jag hatar Esau, Rom. 9: 13.
6 En son skall hedra sin fader, Eph. 6: 1. Col. 3: 20.
En tjenare sin herre, Eph. 6: 5. Col. 3: 22. Tit. 2: 9. 1 Pet. 2: 18.
2 10 Hafwa wi icke alle en fader, Eph. 4: 6.
3 1 Se jag will utsända min engel, den der wägen, [et]c., Matth. 11: 10. Marc. 1: 2. Luc. 7: 27.
4 5 Se, jag skall sända eder den propheten Elia, Matth. 11: 14; cap. 17: 11. Marc. 9: 12. Luc. 1: 17.
6 Han skall omwända fädernas hjertan till barnen, Luc. 1: 16, 17.