Boken om vårt land
av Zacharias Topelius

127. Kalmarunionen.


Vårt land har länge varit förenat under samma konung med Sverge, men en tid har det även varit förenat under samma konung med Danmark och Norge. Detta har skett under Kalmar union.

Konung Magnus hade gjort ett olyckligt krigståg mot ryssarna, och det var mycken oreda i riket. Två år före biskop Hemmings död blevo Magnus och hans son Håkan, som tillika var konung i Norge, fördrivna från Sverges tron. I riket voro nu många höga herrar, som vant sig att göra, vad de ville, och dessa inkallade från Tyskland konung Magnus* systerson, som hette Albrekt. Han blev nu konung, lät herrarna råda och tyska fogdar förtrycka folket. Finland tog han med härsmakt, men sökte att vinna folkets tillgivenhet. Österbottnmgarna fingo handelsfrihet, ett nytt slott vid Kumo älv nedrevs, när bönderna klagade över tunga dagsverken. Då levde en mycket rik och stormodig herre vid namn Bo Jonsson Grip. Denna herre hade en stor del av Sverges och Finlands slott i pant för lån, som han givit konung Magnus. När Bo Jonsson dog, ville konung Albrekt taga tillbaka slot-

ten och dessutom andra gods, som adeln och prästerna tillägnat sig. Däröver blevo dessa så förtörnade, att de inkallade drottning Margareta från Danmark. Hennes fältherre slog och tillfångatog konung Albrekt år 1389.

Margareta var konung Håkans änka. Om konung Håkans frieri till henne diktades den bekanta barnvisan: »Rida ranka». Hon hade ärvt Danmarks krona efter sin fader och blivit drottning i Norge efter sin gemål. Nu blev hon även drottning i Sverge. Då sammankallade hon biskopar och höga herrar från alla sina tre riken i svenska staden Kalmar, och där kröntes år 1397 hennes släkting Erik av Pommern, i Sverige kallad . Erik XIII, till konung över Danmark, Norge och Sverge. Från den tiden ansågo sig Danmarks konungar hava rätt till Norges och Sverges kronor; och den förening mellan de tre rikena, som sålunda uppkom, kallades Kalmar union eller riksförening. Det var en god tanke, att tre svaga riken och tre besläktade folk skulle bliva mäktiga och lyckliga genom att trofast hålla tillsamman. Ändock blev unionen en olycka för alla, emedan alla tänkte endast på egen fördel, och emedan Danmark ville underkuva Sverge och Norge.

Vid denna tid skedde mycket övervåld. Adelsherrarna befäste överallt sina gårdar. Ingen fred fanns i landet, ingen aktade lag och rätt, broder stod emot broder, son mot fader, och den arma bonden förtrycktes av alla. Sjörövarflottor härjade i Östersjön och vid Finlands kuster. I de våldsamma tiderna under konungarna Magnus och Albrekt byggdes tre befästa borgar i Finland. Raseborg i Nyland, Kastelholm på Åland och Korsholm i Österbotten. Av de två första finnas ännu ruiner, men av Korsholm endast vallarna kvar. Bilden visar oss Kastelholm i dess nuvarande skick.