Boken om vårt land
av Zacharias Topelius

43. Finlands järn.


Det är ganska förvånande, att ett sådant bergigt land som Finland icke är rikt på metaller. Men detta kunna vi ännu icke med säkerhet veta, ty många berg ha ej blivit undersökta, och andra äro svårtillgängliga, innan landet får bättre vägar. Man har funnit något litet guld och silver, nickel, tenn, bly och zink samt rätt betydande mängder koppar (i Outokumpu). Ymnigare finnes det nyttiga järnet. Järnmalm brytes på flere orter ur bergen men det mesta järnet upptages i östra Finland ur sjöar och kärr. Huru skola vi förklara, att en metall, som i sitt rena tillstånd icke kan upplösas i vatten, ändock ligger i stora massor på kärrens och sjöarnas botten?

Järnet är så utbrett på jorden, att omkring två hundradedelar av jordens yta bestå av denna metall. Det finnes icke blott i bergen, utan även i sand och grus, i lera och mångahanda andra jordarter så allmänt, att, var man än går, ser man på stenarna i jorden eller i vattnet den röda eller rostgula färg, som utmärker järnets därvaro.

Men detta järn är icke ren metall, utan har i sig upptagit syre ur luften. Härav uppstå särskilda föreningar, vilka kunna upplösas i vatten, som innehåller kolsyra. Det sålunda förvandlade järnet upplöses och bortspolas ur jor- den eller från bergens ytor av regn- och källvatten samt rinner med vattnet ned i sjöar cch kärr. Här skiljer sig järnet ur vattnet och avsätter sig, blandat med syre samt litet kiselsyra och fosfor, på bottnen som en brun.rost eller järnockra. Sådan rost ser man på bottnen av alla källor, som innehålla jäinhaltigt vatten. Ofta bilda sig även små klumpar av järnmalm, vilka se ut som krutkorn, ärter, slantar eller tunna skorpor.

På detta sätt utfälles under åiens lopp en mängd järnmalm på bottnen av sjöar och käir. Uttappas en sådan sjö, kan man där gå långa sträckor liksom på ett golv av brun järnmalm.

Den orena sjömalmen eller myrmalmen smältes och renas i hyttor och masugnar. Fordom tillverkades på detta sätt det mesta järnet i Finland av bönderna själva, och man finner ännu,vid sjöstränder och i kärrtrakter sådana små hyttor eller smältugnar med sina slagghögar vid sidan. Men numera användas större ugnar och större kostnader för att smälta järnet ur malmen. Man får det nu också bättre och renare genom att vid smältningen använda varm luft eller bläster. Järnbruken i Finland hämta numera sin mesta malm ur sjöarna. Därefter smältes och renas malmen i masugnarna, föres sedan till stång-järnssmedjorna, hamras till tackor och valsas till stänger. Alla element: eld, luft, vatten och bergens malm tjäna här på Guds befallning människan. Såsom det är skrivet (Ps. 104: 4): »Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.»