1.
"Deruppe ingen död skall vara
Och inga tårar, ingen natt!"
Så sjöng den lilla svarta Sara,
Ett fattigt negerbarn så gladt.
2.
"Deruppe ingen värk skall vara,
Och inga smärtans rop som här!
Der får jag se guds anlet' klara
Och evigt blifva der han är!"
3.
En gång, en enda gång allena,
Hon hört den hvite läraren;
Hon hört om blodet, som kan rena
hon hört om Jesus, barnens vän.
4.
Hon hört ock om den nya staden,
Hvars murar heta salighet;
Der vill ock hon stå med i raden
Och lofva Gud i evighet.
5.
Nu ligger hon på smärtans läger.
En usel bädd af hö och strå;
Men ack, den klara blicken säger,
Att fröjd i hjertat bor ändå.
6.
Fast utan någon vän vid sidan
Fast bädden är så hård och kall,
Hon ligger der i glad förbidan
Af hvad som ännu komma skall.
7.
Hon tänker på de dyra orden,
Hon en gång hört af läraren;
Hon tänker på den nya jorden
Och på den "nya himmelen."
8.
"Deruppe ingen död skall vara,"
Hon sjunger — men alltmera matt,
"Och intet rop och ingen fara,
Och ingen gråt och ingen natt."
9.
Allt svagare ännu blir rösten:
"En gyllne stad" — "en gyllne stad" —
"Och ingen död". — Och med den trösten
Hon somnar slutligt in så glad.
10.
Nu lockar hon de toner klara
Ur harpan fram med fröjdfullt mod,
Ty se, den lilla svarta Sara
Var hvit och skär i Lammets blod.
