Jag är en sjungandes röst
| ← Uppbrott |
|
Jorum → |
| Från Fridolins visor och andra dikter (1898) |
JAG ÄR EN SJUNGANDES RÖST
Jag är en sjungandes röst på stora, tomma slätter,
där intet öra hör, där intet eko bor.
Jag är ett irrande bloss över sjön i svarsa nätter,
en nyckfull eld, som slocknar snart i mörkret: hos min mor.
Jag är ett drivande blad i höstens vida rike,
min levnad är en lek vid alla vindars kör.
Om jag stannar på ett berg eller drunknar i ett dike,
det vet jag ej, det bryr mig ej, det rår jag icke för.