1.
Jag arma barn, som litet har erfarit,
Som än till strids ej många gånger warit,
Mig hjälpte Gud att akta på min gång.
Min wäg är smal, liksom dess port war trång.
2.
Min skatt är stor, ack ja, jag lycklig warit
Att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
Från synd och dom och kwal, ja, dödens gap;
Jag har fått nåd och frid och barnaskap.
3.
Gud hjälpe mig i frestelsernas smärta
Och styrke då mitt oförsökta hjärta,
Att aldrig jag af någonting förmås
Ett steg gå bort från dig, där styrka fås.
4.
Gud hjälpe mig min bönewrå ej glömma,
Men ofta tyst hos dig mig undangömma.
Ack we, den själen aldrig blir till lifs,
Som ute jämt, men sällan hos dig trifs.
5.
Gud hjälpe mig försaka hela wärlden,
Ej finna ro i lustarna och flärden;
Men lik en fågel i sitt fria lopp,
Från jorden lyfta mig alltmera opp.
6.
Gud hjälpe mig till slut att blifwa salig.
Här är blott sorg, hos dig är fröjd otalig.
När wärlden mig ej mera rum will ge,
Ack låt mig då din himmel öppnad se!
7.
Då är jag nöjd, då will jag willigt strida;
Mig wäntar fröjd, hwi skulle jag ej lida?
Kom gärna, kors, du blir ej alltid mitt:
En liten tid, och se'n är jag dig kwitt.
8.
Se'n ewig ro, ja, se'n en ewig hwila!
Ack aftonstund, hur glad jag ser dig ila!
Kom, Jesu kär, jag längtar efter dig,
Kom, när dig täcks, att hemförlofwa mig!
