1.
Jag vet ett ord, som är mer fast
Än bergens djupa grunder.
Det stod när allting annat brast,
Det står då allt går under.
Så djupt det är som rymden blå,
Så milt och rent tilllika,
Och stilla genom tiden gå
Dess flöden evigt rika.
2.
Det ordet är Guds eget ord,
Åt oss till frälsning givet.
Det visar oss på denna jord
En väg från död till livet.
Det bjuder frid i Jesu namn,
Förjagar dystra tankar,
Det bjuder vilsna själar hamn,
Där de få kasta ankar.
3.
O giv oss, Gud, att av ditt ord
Vi lära barnasinne
Och att bland synd och sorg på jord
Vi bära det i minne.
Ditt ord åt hjärtat giver då
En trygghet utan like,
Och genom jordens nöd vi gå
Att vinna himlens rike.
