III.
Drifternas stamtafla.
Rörelsen är allmän — evig.
— En tillfällighet band en minimal del af den — organiserade denna efter en viss metod. Den organi serade rörelsen tog derfaldig form och organismen lefde som sådan vidare i den allmänna rörelsen, — lämpade sig efter de omgifvande förhållandena. —
Den förändrade jemt form och utvecklade sig, måste alltså dö såsom ögonblicklig form. Den kunde ej vara beständigt.
Dess lif måste dock fortsättas — den hade väl ej kommit till endast för att dö.
Den såg det förra — trodde det senare ; fru ktade det förra — hoppades det senare, Denna fruktan och detta hopp var just kärleken, — kärleken till 'det egna jaget och dess eviga lif.
I och med utvecklingen kultiverades denna kärlek till det eviga lifvet som tro, — tron formades i begrepp, — begreppen lärdes som religion, och det hela blef ett rättesnöre för alla lefvande af samma form, på det de aldrig skulle glömma, — alltid hafva viljan riktad på, att utbilda sig ett medel till fortsättande af utvecklingsarbetet i den påbörjade formen.
